Sambo ljuger medvetet

Jag vet att ingen människa är perfekt och att alla har sina “dåliga” sidor. Men att undanhålla viktiga saker och medvetet ljuga om saker för sin partner, är inte det snarare skev moral och ett svek? Eller brukar ni ljuga för er partner?

Min sambo har ljugit för mig flera gånger. Ofta ljuger han om var han är och om vad han gör. Han kan t.ex säga att han har varit hemma (om jag är bortrest) och inte gjort något särskilt fast han egentligen har varit på platser en bra bit från hemmet. Han har flera gånger sagt att han varit på sitt jobb eller att han behöver jobba hemifrån men egentligen är han i en random stadsdel som han (vad jag vet) inte har någon koppling till. Han har till och med ljugit om vad han jobbar med (han har alltså jobbat på en helt annan plats och för ett helt annat företag än vad jag tidigare trott).

Jag har sagt till honom att jag tappar förtroende när han ljuger, oavsett hur stor eller liten grej det handlar om. Det känns som att han har fuffens för sig när han gör så. Han har då ursäktat sig och lovat att inte ljuga igen. Men förra helgen ljög han igen om att han bara hade suttit hemma när jag var bortrest med mina vänner.

Hade ni gjort slut eller vad hade ni gjort?

<3 Låter stressigt och påfrestande! Om jag hade haft en partner som jag litade på hade jag inte brytt mig så mycket om detaljer. Men om jag inte över det stora hela alls litade på min partner, hade jag definitivt tyckt att detta var totalt overkill.
Lite som att vara chef och ha vissa medarbetare som man litar på överlag, men även ha andra som man ständigt upptäcker avviker på de mest suspekta vis. Dessa litar man ju inte på alls och måste börja dubbelkolla ständigt att saker och ting går rätt till. Den dåliga magkänslan visar sig stämma. Då har de brustit i ens förtroende. Om de i framtiden talar sanning kan man fortfarande tro det är ljug. Medan de som är att lita på, kanske ljuger om något litet, kan man se genom fingrarna med för den gången. Sammanfattningsvis tror jag alltså att helheten och vad det här är för person i grund och botten är avgörande.

Tack för svar<3<3

Jag tänker också så, att om man är reko kan man säga vita smålögner ibland. Det tror jag att de flesta gör någon gång i livet. Typ att man säger att någons nya tröja är fin fast man inte tycker det eller att man säger att något man köpt var billigare än vad det egentligen var. Såna små lögner tycker jag kvittar.

Men att planerat ljuga för sin partner om jobb och om var man är någonstans är grövre tycker jag. Ibland har det hänt att någon jag känner har sett honom på platser mitt på dagen långt ifrån där han jobbar (och då har jag trott att han varit på jobbet eftersom han sagt att han jobbat). Det har också hänt att jag har hittat kvitton från en helt annan plats samma dag och tid som han sagt att han varit på jobbet. När jag konfronterat honom har han lugnt och sansat berättat hur det kom sig att han var på en random plats just då. Jag har varit tydlig med att jag tappar tillit när han gör så.

Senaste lögnen var att han varit hemma en hel dag (jag var bortrest) och han skickade bilder från hemmet, men egentligen var han borta 6 timmar i sträck. Kan inte skriva hur jag vet det men.

Hade ni hoppats på det bästa eller gjort slut?

<3 Är han kanske mytoman? Det låter så underligt hur han beter sig. Av vilken anledning ljuger han medvetet? Jag hade nog inte kunnat hantera det och må bra alls i en sådan relation. Enda sättet för att rädda relationen hade då varit att motparten också såg det problematiska i detta och hur det skadar dig och tilliten mellan er. Att personen behöver ta på sig ansvaret för sina beteenden och söka professionell hjälp ifall denne inte klarar förändra detta beteende själv. Om han är helt likgiltig inför det här hade jag nog gett honom fingret, ärligt talat. Så oförskämt att ljuga en rakt upp i ansiktet.

Stor kram!