Ja du, vad kan det bero på?
Det känns verkligen jobbigt att vara galet kär i någon utan våga uttrycka det.
Just nu går jag i gymnasiet och kan själv dra paralleller. Jag var så otroligt kär i en av mina närmaste kompisar när vi gick i högstadiet. Vi hade känt varandra i några år och gick i olika klasser. När jag stötte på hans klass i korridoren brukade jag hålla utkik efter hnm och försökte alltid fånga hans uppmärksamhet.
Tiden gick och jag lovade mig själv att i slutet av nian ska jag berätta för hnm hur jag verkligen känner. Det hade jag aldrig tidigare vågat. Jag skapade mardrömsscenarion. Tänk om han sa nej. Tänk om vi aldrig mer skulle prata med varandra. Tänk om vår relation skulle förstöras.
I slutet av nian fick jag reda på, från en gemensam kompis, att han blivit ihop med en tjej. Jag frågade hnm och fick reda på att han var lika kär i henne, som jag var i honom.
Efter att hon dumpar honom ett par månader senare vände han sig till mig. Jag blev hans stöd. Varje dag skrev han till mig om deras breakup och jag lyssnade. Han berättade om hur mycket han saknade henne och hur dåligt han mådde utan henne. I det hela krossades mitt hjärta.
Idag är jag fortfarande kär i hnm och han har fortfarande inte släppt henne. Om det är något jag ångrar innerligt så är det att jag aldrig sa nåt till hnm när vi fortfarande hade en chans.
Jag vet inte om det här hjälper dig något. Din situation är ser säkert helt annorlunda ut. Sensmoralen i min lilla berättelse är i alla fall att snälla, vela inte. Det kan vara svårt att inte göra men att inte säga någonting kan vara jobbigare i längden.
Jag är säker på att du hittar något klokt svar eller lösning på din fråga ❤️ Vad du än gör, önskar jag lycka till!
