rädd för kärlek

Hej!

Jag är en 23-årig tjej som  länge har haft väldigt svårt med relationer, både killar och vänner, men främst killar. Jag låter ingen komma för nära för jag är så fruktansvärt rädd för att bli sårad. Nu har jag under den senaste tiden kommit ganska nära en kille, det har varit jätte bra och jag har vågat släppa in honom och berättat saker om mig själv och mitt förflutna som jag knappt sagt till någon innan. Jag försökte i början att ta avstånd för jag var rädd för att falla för honom då jag visste att i slutändan skulle han inte vilja ha mig. Men jag tyckte för mycket om honom för att avstå. Det har alltid varit han som tagit initiativ till att ses och jag har oftast sagt ja. Men i fredags efter jag följt med honom hem efter krogen (4 dagar sen) har vi knappt hörts av, vilket är väldigt olikt honom då vi pratat ganska regelbundet i typ 2 månader. Detta har fått mig att må extremt dåligt, jag blir väldigt självkritisk och tänker bara “jag visste att det skulle bli såhär” och “i slutändan vill ingen ha mig”. Detta känns så jobbigt just eftersom det är första gången jag vågade någon låta komma inför min mur och så slutar det såhär. Jag funderar på att skriva och fråga om han vill ta en promenad i veckan (detta är i så fall första gången jag hör av mig först) men är samtidigt så rädd för jag vet att om jag får ett nej kommer det bryta ner mig helt. Dessutom är han med i min kompiskrets och jag är så rädd för att han ska säga till dem att han inte vill ha mig längre, i så fall känns det skönare att låtsas att jag inte vill ha honom heller. Men om jag frågar om att ses blir det ju tydligt att jag vill ha honom.  Jag mår så dåligt över detta och är rädd för att jag aldrig kommer få uppleva ömsesidig kärlek.

Hej! Har precis blivit medlem på Mind forum och kom att läsa din tråd. Jag har blivit sårad av kärlek många gånger i mitt liv, ju mer du trillar dit, och jag menar för varje gång du blir sviken eller älskad desto modigare blir du. Kan ju också hända att man blir tvärtom förstås. Men då riskerar du att ångra dig för saker du inte prövat kanske senare i livet? Undviker han dig eller dina känslor, var han nog inte bra för dig ändå. Överväg om han är intressant nog och värdig dig. Förnuft och känsla är två saker som inte alltid vill överensstämma. Svårt att svara på om du ska fråga han om promenad? Men jag tycker du kan göra det om du känner att du vill!

Hej!
Kärlek är inte enkelt. Jag har själv varit med om mycket när det gäller det området. Det är svårt att veta hur en annan person tänker, men en sak när det gäller andra människor är att i de flesta fall så tänker de inte lika mycket på dig som du tror. Och då menar jag att folk generellt mer tänker på vad de har gjort fel än vad andra har gjort fel mot dem. Om du vill gå en promenad med killen så tycker jag att du ska fråga. Säger han “nej” som du inte vill så vet du åtminstone det. Av min erfarenhet så tycker jag att det är lättare att få ett nej och försöka gå vidare än att må dåligt över något som man inte vet om man egentligen behöver må dåligt för. Som Horipy skrev över mig så håller jag med om att man blir modigare för varje gång. Jag menar inte att du är feg som inte skriver till honom, absolut inte, men av alla erfarenheter så växer man som människa. Du är värd kärlek. Och att vara kär i någon är absolut inget att skämmas över inför sina kompisar, även om jag förstår att det kan kännas osäkert ibland. Om du vill prata mer här så finns jag och lyssnar.

Anonym skrev:

Hej! Har precis blivit medlem på Mind forum och kom att läsa din tråd. Jag har blivit sårad av kärlek många gånger i mitt liv, ju mer du trillar dit, och jag menar för varje gång du blir sviken eller älskad desto modigare blir du. Kan ju också hända att man blir tvärtom förstås. Men då riskerar du att ångra dig för saker du inte prövat kanske senare i livet? Undviker han dig eller dina känslor, var han nog inte bra för dig ändå. Överväg om han är intressant nog och värdig dig. Förnuft och känsla är två saker som inte alltid vill överensstämma. Svårt att svara på om du ska fråga han om promenad? Men jag tycker du kan göra det om du känner att du vill!

Tack så jätte mycket för ditt svar!<3 Var ett tag sen jag skrev detta nu men har inte klarat att svara för jag har verkligen mått så dåligt. Jag tror du har rätt, man måste våga, men jag är en så känslig person och därför frågar jag mig själv om det verkligen är värt det när jag i slutändan bara mår dåligt. Jag tycker fortfarande att han är en jättefin människa, han har inte gjort mig något ont mer än att han har tappat intresset och jag förstår honom helt. Skulle verkligen önska att han var en sämre människa för då hade det varit lättare men jag har liksom ingenting att säga, jag kan ju inte hata honom för att han inte vill umgås med mig. Han har skrivit någon enstaka gång sen sist och supertrevlig som vanligt, men har inte föreslagit att ses, vilket jag tydligt tolkar som ett bristande intresse. Jag frågade aldrig om en promenad och kommer heller inte göra det, om han hade velat hade han redan frågat mig. Jag vill inte att han ska säga ja för att vara snäll.

Anonym skrev:

Hej! Kärlek är inte enkelt. Jag har själv varit med om mycket när det gäller det området. Det är svårt att veta hur en annan person tänker, men en sak när det gäller andra människor är att i de flesta fall så tänker de inte lika mycket på dig som du tror. Och då menar jag att folk generellt mer tänker på vad de har gjort fel än vad andra har gjort fel mot dem. Om du vill gå en promenad med killen så tycker jag att du ska fråga. Säger han ”nej” som du inte vill så vet du åtminstone det. Av min erfarenhet så tycker jag att det är lättare att få ett nej och försöka gå vidare än att må dåligt över något som man inte vet om man egentligen behöver må dåligt för. Som Horipy skrev över mig så håller jag med om att man blir modigare för varje gång. Jag menar inte att du är feg som inte skriver till honom, absolut inte, men av alla erfarenheter så växer man som människa. Du är värd kärlek. Och att vara kär i någon är absolut inget att skämmas över inför sina kompisar, även om jag förstår att det kan kännas osäkert ibland. Om du vill prata mer här så finns jag och lyssnar.

Hej! Massa tack för att du tog dig tid att svara, betyder massor!<3 Jag vet att du har helt rätt i det med att andra inte tänker så mycket på det som man tror, men jag har ändå svårt att tänka bort det för jag är så rädd för att känna mig förödmjukad. Som jag svarade ovan kände jag inte för att fråga om att ses, vill inte ta upp någons tid som inte vill lägga den på mig egentligen. Det som är så himla jobbigt med detta är att jag inte vet vad som hände mellan oss. Allt var jättebra så länge, utan några som helst konstiga tecken. Sen följde jag med honom en gång efter en utekväll och nu är det liksom helt förändrat. Vet inte om jag är så ledsen för att jag hade känslor eller för att jag inte har någon aning om vad som gick så fel. Jag känner mig väldigt lurad och det är det som gör så himla ont. Nu är det mer än två veckor sen och jag mår fortfarande väldigt dåligt. Han fick mig att må bättre än vad jag mått på länge och nu är jag liksom på botten för jag vet inte vad som har hänt och känner mig så löjlig som började tycka om honom och faktiskt trodde att han gillade mig på riktigt. Om du har några tips för hur jag kan gå vidare från detta så är jag väldigt tacksam!<3

hej!

jag är kille och jag kan känna igen mig i denna situationen. Jag träffade en tjej under en period som var jätte snäll o rolig o vi träffades ett antal gånger men pratade dagligen på snapchat. Hon var lite som du, vågade inte riktigt släppa in mig även fast allt jag ville var bara att lära känna henne mer. Jag fick ta alla initiativ och efter ett tag så började det kännas som att det var allt jag gjorde. Att jag ville träffa henne men hon ville inte träffa mig, Och i en “relation” (om man nu kan kalla de det) så är man ju två stycken. Det är lika viktigt för mig som för henne att visa att man faktiskt vill träffas eller hitta på någonting.

så mitt råd för dig är att fråga om han vill ta en promenad, då visar du intresse samt ni får träffas o känna lite hur det känns!