Jag har problematik med ångest (GAD), depression och självskadetankar som jag sökt hjälp för. Vi har båda fått jobba ganska mycket i relationen, jag med befogade trustissues och han med min problematik och hur den går ut över honom. Men vi älskar varandra och kommer bra överens normalt sett.
Nu har han ett behov av att “ta hand om sig själv”, vilket jag såklart förstår och respekterar behovet av. Men då skulle det för min partner innebära att åka på semester till andra sidan jorden tillsammans med sin bästa festarkompis i två veckor. Själva resan känns jobbig för att jag inte får vara med och uppleva allt såklart. Men den biten förstår jag att den ligger hos mig och det är upp till mig att jobba på att acceptera att han gör saker jag inte är med på. Det som gör det SUPERJOBBIGT är hans sätt att hantera min oro kring det. Jag har berättat om mitt självskadebeteende och att det eskalerar när jag blir ensam lämnad i det. Han råkar veta att min bästa vän och enda andra trygga punkt i min stad är bortrest samma tid. Jag har sagt att jag inte vill att han åker. Och att OM han nu måste åka iväg så kanske han kunde börja med en weekend eller en vecka. Eller vänta tills jag mår bättre.
Han har nu totalt struntat i detta och bokat två veckor och jag känner mer och mer att detta inte funkar för mig. MEN jag har svårt att avgöra om jag är i en bubbla av ångest som snart kommer släppa eller om jag faktiskt gör våld på mig själv genom att stanna kvar i en sån här relation där jag inte känner att min partner bryr sig. För mig är det så konstigt att han ens VILL åka iväg när jag är rädd för att vara ensam och det sårar mig. När jag försöker prata med honom om det blir han väldigt upprörd och/eller avfärdar mig.
Hjälp mig att få lite perspektiv! Är det ångesten som tar över mina känslor? Eller känner jag en rimlig oro för att han inte bryr sig om mig tillräckligt för att tillgodose det behovet jag har? Eller är det jag som kräver för mycket av min partner? Jag kan verkligen inte tänka på allt utan att ta till de knep jag har för att lugna mig och inte gå in i panik.
