otrogen i flera år

Jag har varit otrogen sedan några år. Har man, barn, välbetalt jobb, fint liv på alla sätt o vis. Jag upplever nog att jag har två personligheter och också därav valet av två män.

Min vardag ger mig trygghet och kärlek. Men min man frågar aldrig något om mig på djupet. Jag upplever att han inte riktigt bryr sig om vem jag är, han vill leva ett enkelt liv. Är ointresserad av det djupa. Vill inte diskutera intellektuella saker. Vi har båda väldigt kompetenta arbeten men inom helt olika områden. Exempel, så som att en av oss vore överläkare och en vore åklagare.Jag gillar att min man är så lugn och trygg, han är inte svartsjuk och han är väldigt soft, vilket passar min person väldigt väl eftersom jag vill vara “fri”.

Min parallella relation ger mig spänning, passion och en nerv som jag inte upplever min man ger mig. Vi kan ha djupa diskussioner och matchar varandra yrkesmässigt. Vi har hårt och passionerat sex, vi skrattar, vi bråkar. Det är helt enkelt passion, men eftersom det varat i tre år så är det också någonting mer. I svaga tillfällen med för mkt alkohol eller liknande har vi sagt att vi älskar varandra, men inget som vi sedan följt upp…

Jag vet inte vad jag vill ha för råd, det jag vet är att jag iaf inte vill bli anklagad för att vara vidrig. Jag vet att jag är vidrig som gör så här mot min familj. Men jag kan inte heller vara utan denna relation.

Vill ni diskutera detta med mig? dela med er av era erfarenheter?

 

Anonym skrev:

Jag har varit otrogen sedan några år. Har man, barn, välbetalt jobb, fint liv på alla sätt o vis. Jag upplever nog att jag har två personligheter och också därav valet av två män. Min vardag ger mig trygghet och kärlek. Men min man frågar aldrig något om mig på djupet. Jag upplever att han inte riktigt bryr sig om vem jag är, han vill leva ett enkelt liv. Är ointresserad av det djupa. Vill inte diskutera intellektuella saker. Vi har båda väldigt kompetenta arbeten men inom helt olika områden. Exempel, så som att en av oss vore överläkare och en vore åklagare.Jag gillar att min man är så lugn och trygg, han är inte svartsjuk och han är väldigt soft, vilket passar min person väldigt väl eftersom jag vill vara ”fri”. Min parallella relation ger mig spänning, passion och en nerv som jag inte upplever min man ger mig. Vi kan ha djupa diskussioner och matchar varandra yrkesmässigt. Vi har hårt och passionerat sex, vi skrattar, vi bråkar. Det är helt enkelt passion, men eftersom det varat i tre år så är det också någonting mer. I svaga tillfällen med för mkt alkohol eller liknande har vi sagt att vi älskar varandra, men inget som vi sedan följt upp… Jag vet inte vad jag vill ha för råd, det jag vet är att jag iaf inte vill bli anklagad för att vara vidrig. Jag vet att jag är vidrig som gör så här mot min familj. Men jag kan inte heller vara utan denna relation. Vill ni diskutera detta med mig? dela med er av era erfarenheter?

God kväll här på MiND Forumet.

* Har läst hela ditt inlägg / tråd här ovan.

* Jag personligen tycker inte man ska vara otrogen, men vad gör man när man är kär två personer som Du är i den situationen? Själv är jag tacksam att inte sitta i din situation.

* Men jag är ännu idag jättekär i en äldre kvinna som jag både högaktar och ser upp till… Saknar henne sååå mycket…

* Har saknat henne jättemycket under en lång period och försökt ta mitt liv flera gånger…

* Saknar att få uppleva kärlek (inte sex)

* Saknar att få kramar och skindpussar.

* Ingen trygghet alls i livet…

På återseende…

Hej läste det som du skrev och det verkar vara en knepig sits att hamna i.

Du verkar ha skaffat dig det bästa av två världar liksom.

Men vem kan klandra dig för det man är ju bara människa tyvärr och allas liv riktas inte åt samma håll häller.

Vet inte hur man kan hjälpa till med tips och knep direkt men du ska veta att jag känner med dig och jag hoppas att det blir som de blir.

kram

mvh random snubbe med talförmåga

Hej

Det du beskriver stämde så rätt på mig. Problemet är att jag både vill och inte vill ha det så. Du beskriver att vardagen och att den ger tristess. Lämnade nydligen ett förhållande då vi insåg att vi inte kan uppfylla varandras önskemål om hur vi ska ha ett hållbart förhållande. Jag ska även bli föräldrer fast inte med denna tjej. Det var inte meningen att det skulle bli så och hon ville behålla barnet. Erkände efter separationen vad som komma skall till mitt ex. Jag ångrar mig djupt att ha sårat henne.

Jag tror efter ett tag så kan mm inte få den spänning man en gång upplevde med sin partner och måste därefter kunna få experimentera lite… Visst man kan älska sin partnern men man måste oxå kunna få spänningen. Jag tror att det är en känsla vi inte kan vara utan… Men vad tror du att din man skulle säga?? Du skulle kunna fråga han på ett oseriöst sätt o läsa av honom?? Eller har ni pratat gränser vad du får och inte får göra??

Anonym skrev:

Jag tror efter ett tag så kan mm inte få den spänning man en gång upplevde med sin partner och måste därefter kunna få experimentera lite… Visst man kan älska sin partnern men man måste oxå kunna få spänningen. Jag tror att det är en känsla vi inte kan vara utan… Men vad tror du att din man skulle säga?? Du skulle kunna fråga han på ett oseriöst sätt o läsa av honom?? Eller har ni pratat gränser vad du får och inte får göra??

 

Hej. Min man är väldigt traditionell och skulle aldrig, aldrig kunna förstå det här med att ha sex utanför äktenskapet. Saken är den att jag har nog aldrig riktigt upplevt “spänning” med min man. Jag var ju väldigt förälskad från början men sexuellt har han alltid varit väldigt trygg och “enkel”, vilket jag uppskattar på många vis. Han skulle aldrig pressa mig, han är respektfull och försiktig. Ibland känns det nästan som att jag fått “lära upp” honom sexuellt. När vi väl har sex är det bra. Han är uthållig och lyhörd och jag är 100% säker på att han är helt tillfredsställd sexuellt. Känns bara som att jag är “längre fram” än honom. Vill ha det lite mer rough och passionerat.

Det handlar mer om, som någon tidigare sa, att jag får det “bästa av två världar” nu och jag vet inte hur jag ska hantera det….

Anonym skrev:

Hej Det du beskriver stämde så rätt på mig. Problemet är att jag både vill och inte vill ha det så. Du beskriver att vardagen och att den ger tristess. Lämnade nydligen ett förhållande då vi insåg att vi inte kan uppfylla varandras önskemål om hur vi ska ha ett hållbart förhållande. Jag ska även bli föräldrer fast inte med denna tjej. Det var inte meningen att det skulle bli så och hon ville behålla barnet. Erkände efter separationen vad som komma skall till mitt ex. Jag ångrar mig djupt att ha sårat henne.

Du verkar ju ändå ha kommit vidare i detta genom att ha lämnat henne och skaffar barn med en ny?

Anonym skrev:

God kväll här på MiND Forumet. * Har läst hela ditt inlägg / tråd här ovan. * Jag personligen tycker inte man ska vara otrogen, men vad gör man när man är kär två personer som Du är i den situationen? Själv är jag tacksam att inte sitta i din situation. * Men jag är ännu idag jättekär i en äldre kvinna som jag både högaktar och ser upp till… Saknar henne sååå mycket… * Har saknat henne jättemycket under en lång period och försökt ta mitt liv flera gånger… * Saknar att få uppleva kärlek (inte sex) * Saknar att få kramar och skindpussar. * Ingen trygghet alls i livet… På återseende…

Anonym skrev:

Jag tycker självklart inte heller att man “ska” vara otrogen. Jag har lämnat mina tre första relationer i livet för att de var otrogna mot mig. Sen har jag träffat “rätt man” och ändå varit otrogen, så jag har blivit ödmjuk inför hela situationen på ett sätt jag inte varit innan.

Lever du som singel idag? Du skriver att du är kär i en äldre kvinna som du saknar? Vad hindrar er relation? Snälla du, försök inte ta ditt liv. Oavsett kärlek o sex så är livet så sjukt bra och härligt att leva ändå. ta hjälp om du mår så dåligt! <3

Anonym skrev:

Hej läste det som du skrev och det verkar vara en knepig sits att hamna i. Du verkar ha skaffat dig det bästa av två världar liksom. Men vem kan klandra dig för det man är ju bara människa tyvärr och allas liv riktas inte åt samma håll häller. Vet inte hur man kan hjälpa till med tips och knep direkt men du ska veta att jag känner med dig och jag hoppas att det blir som de blir. kram mvh random snubbe med talförmåga

 

Tack, jag uppskattar ditt svar för att du visar förståelse. Jag förstår och vet att det inte finns några enkla svar på detta. Men man känner sig så ensam ibland då man inte kan diskutera otrohet med någon  man känner. Man blir dömd direkt. Alla mina vänner älskar min man, och jag skulle aldrig vilja svika lojaliteten jag känner inför honom heller. Det är så svårt…

 

Okej, har ni pratat gränser o så innan?? Kanske kan ta upp det igen. Och nu vet inte jag hur din man är och detta kanske är ett falskt påstände men om han älskar dig så vill han att du ska vara glad och kanske låter dig leva i dina två världar. Eller om ni låssas på en dejt att vara främlingar och sen säger ni allt som ni gillar under sex så kanske kan inte är så tam eller säga att du vill det. Har ni pratat om detta vad ni gillar under sex och så?? Annars vet du vad du vill vill du ha båda samtidigt? Din man eller den andre?? Det kan vara bra o prata gränser så får du se sen och så

Anonym skrev:

Tack, jag uppskattar ditt svar för att du visar förståelse. Jag förstår och vet att det inte finns några enkla svar på detta. Men man känner sig så ensam ibland då man inte kan diskutera otrohet med någon man känner. Man blir dömd direkt. Alla mina vänner älskar min man, och jag skulle aldrig vilja svika lojaliteten jag känner inför honom heller. Det är så svårt…

Det kan inte vara lätt tror jag.

Och man vill ju inte lämna brödsmulor bakom sig genom att prata om detta i en gemensam kompis krets.

Tror nästan det hade hjälpt om du hittar en utomstående kompis att försöka prata med.

Någon objektiv.

Risken för misstag minimeras då och det kan ju inte skada att studsa bollen mot någon annan och se om det ger ett annat perspektiv.

En kurator kanske?

Iaf mvh.

Du beskriver dina känslor så bra, känner igen mig väldigt mycket. Har själv varit otrogen, flera gånger faktiskt.  Det är inget jag är stolt över men jag vet av erfarenhet att det går att komma ur detta beteende. Du vet själv att det inte är hållbart att fortsätta som du gör men kom ihåg att vara snäll mot dig själv. Tror det är en bra idé att du pratar med någon utomstående om det här. Det är tufft men det går att komma vidare. Jag har jobbat mycket med mig själv och har inte längre något behov av att träffa andra.

Följ ditt hjärta, gör det som du innerst inne känner är rätt för just dig.