Oro att träffa gamla vänner

Blir så ledsen på mig själv när jag påminns att jag inte åkt och träffat någon av mina gamla vänner på alldeles föör lång tid. Jag känner mig låst i mig själv och skam över att vara så patetiskt rädd och ångestfylld att jag kanske skulle råka göra bort mig(av nervositet) och därför stannar jag hemma i min trygghetszon. DET ÄR JU MIN VÄN, vad för själsligt sår är det som går så djupt att jag känner så här. Jag vet ju bättre och det var inte så här under mina första 25år av mitt liv. Jag vill skratta, prata och ståjja med min vän som alltid förr. Men det är som att min hjärna inte kan tänka framåt vad vi skulle kunna göra för kul ihop, det är bara blankt, sen kommer orostankarna. Nu är jag 27 och denna känsla dominerar mitt känsloliv. Känslan att kanske bli övergiven eller bortvald, att inte vara tillräcklig. Så otroligt trött på att känna att jag lever i att undvika saker, men otroligt svårt att vända tillbaka…Detta är mitt första inlägg här och, jag har alltid tyckt det är skönt att skriva av mig och det gjorde jag nu också, lite annorlunda att göra det offentligt bara..:) Om någon kanske känner igen sig i detta och vill dela med sig av sin resa och eller tankar skulle det uppskattas djupt! Allt gott <3

Anonym skrev:

Blir så ledsen på mig själv när jag påminns att jag inte åkt och träffat någon av mina gamla vänner på alldeles föör lång tid. Jag känner mig låst i mig själv och skam över att vara så patetiskt rädd och ångestfylld att jag kanske skulle råka göra bort mig(av nervositet) och därför stannar jag hemma i min trygghetszon. DET ÄR JU MIN VÄN, vad för själsligt sår är det som går så djupt att jag känner så här. Jag vet ju bättre och det var inte så här under mina första 25år av mitt liv. Jag vill skratta, prata och ståjja med min vän som alltid förr. Men det är som att min hjärna inte kan tänka framåt vad vi skulle kunna göra för kul ihop, det är bara blankt, sen kommer orostankarna. Nu är jag 27 och denna känsla dominerar mitt känsloliv. Känslan att kanske bli övergiven eller bortvald, att inte vara tillräcklig. Så otroligt trött på att känna att jag lever i att undvika saker, men otroligt svårt att vända tillbaka…Detta är mitt första inlägg här och, jag har alltid tyckt det är skönt att skriva av mig och det gjorde jag nu också, lite annorlunda att göra det offentligt bara..:) Om någon kanske känner igen sig i detta och vill dela med sig av sin resa och eller tankar skulle det uppskattas djupt! Allt gott <3

God e.m här på Mind Forumet.

* Har läst hela ditt inlägg / tråd här ovan.

* SAKNAR mig nära vän JÄTTEMYCKET!!!

* Blev kär i henne. Vågade Aldrig säga något till henne om mina känslor för henne.

* Hon har betytt sååå fruktansvärt mycket för mig och saknar henne sååå…

* Jag känner igen mig i det DU beskriver i ditt inlägg / tråd här ovan.

* Känner mig sååå enormt ensam även fast jag vänner och anhöriga.

* Skulle Du vilja bli min skriv-vän här på MiND Forumet, jag skulle bli jätteglad då?

Var rädd om dig och ta hand om dig också.

Kram…

På återseende…

Heej!

Tack för ditt svar! Skönt att man inte är ensam.. Vad ska vi göra för att ta oss ur detta ledsna ekorrhjul?! Tips?

Din historia låter som en sorglig romans!!:( Men förstod jag rätt att ni är vänner & hörs av? Eller menade du att du har andra vänner & anhöriga men ändå känner dig ensam för att du saknar henne?

Vad tror du skulle hänt om du berättade dina känslor för henne?

Hur menar du med skriv-vän? Är som sagt helt ny här så vet ej hur det funkar..?

Tack detsamma <3

Anonym skrev:

Heej! Tack för ditt svar! Skönt att man inte är ensam.. Vad ska vi göra för att ta oss ur detta ledsna ekorrhjul?! Tips? Din historia låter som en sorglig romans!!:( Men förstod jag rätt att ni är vänner & hörs av? Eller menade du att du har andra vänner & anhöriga men ändå känner dig ensam för att du saknar henne? Vad tror du skulle hänt om du berättade dina känslor för henne? Hur menar du med skriv-vän? Är som sagt helt ny här så vet ej hur det funkar..? Tack detsamma <3

Godmorgon här på Mind Forumet.

* Har läst hela ditt inlägg / tråd här ovan.

* Väldigt BRA fråga men har INGET bra svar på dina fråga. Tips får jag nog avvakta tills jag ev. kommer på något.

* Fick ett svars-sms av henne nu i morse, sms:ade henne igår e.m. för första gången på flera år sedan. Var jättejobbigt att bara skriva ner några korta textrader till henne. Har sååå jättemycket som jag vill säga till henne och är LIVRÄDD att bli av med henne som jag redan känner… Komplicerat och lång historia…

* Har andra vänner plus anhöriga men känner mig ändå sååå oerhört ENSAM.

* JAG är sååå fruktansvärt LIVRÄDD att bli DÖMD av henne och bli av med henne, sörjt redan att jag blivit av med henne, så känns det som, gråter i min ensamhet…

* Jag menar som det låter, “Skriv-vän” här på MiND Forumet och stötta varandra plus komma med råd, tips, rekommendationer inom allt möjligt mellan himmel och jord.

Önskar dig en fortsatt trevlig Onsdag…

Var rädd om dig…

Kram…

På återseende…