Det värsta av allt är, för mig, att jag har en tendens att helt bryta ihop ibland bara av att se eller höra talas om den jag är kär i just då!
Någon skrev här om att bete sig som “svår” och konstig när man snackar med personen. Minns inte om jag bemötte just den biten, men jo jag har haft svårt att bete mig normalt med dem jag är kär i.. Jag kan ha betett mig riktigt avvisande, och klart som fan det inte blivit nåt mellan oss då! 😢. Jag kan inte styra varken beteende eller känslor när jag är kär i någon och varit det ett tag.
Antingen på det sättet, eller att jag “gömmer mig”, är LIVRÄDD för att få se eller veta något om personen som jag inte kommer kunna hantera..! Tex att han är kär i någon annan. När det är riktigt illa bryter jag ihop, bara för att jag tex råkar se honom.
Det här är så klart tortyr! Hur kommer man till rätta med det? Jag har inte haft möjlighet att prata med någon om detta; det är för pinsamt för att ta upp med vänner och de skulle förmodligen inte förstå. Och mina professionella samtalskontakter har konstant bytts ut, och jag vill ju ha en trygg person som jag vill stannar kvar, om jag ska öppna mig om detta otroligt känsliga problem!
