Olycklig kärlek på avstånd

[Purple Qequmi]

Hela mitt liv har jag gått och blivit dökär på avstånd. Jag har skitsvårt för att få känslor och fatta tycke för andra människor (och killar/män) men när jag väl blir kär så blir jag det så extremt! Och fort går det, innan jag ens haft chansen att lära känna dem eller själv fatta vad som hänt. Det har varit så sedan lågstadiet! Och när jag är så himla kär redan, så är det omöjligt att bete sig normalt omkring den! När de tagit kontakt med mig har jag varit så nervös att jag inte fått fram ett ord och bara betett mig allmänt konstigt.

Har förlorat så många kärlekar, eller aldrig tagit chansen, för att jag blir så osäker, ledsen och nervös! Har även några smärtsamma avvisande och dumpningar i bagaget. Jag har märkt att jag ännu i vuxen ålder satt ett beteende i system, att bli dökär i såna som är “omöjliga” att få. Jag är väl livrädd, antar jag!

Jag har haft flera lååånga förhållanden, Jo, men det har varit “losers”, såna som inte kunnat bidra med så mycket, för det är de som tydligt visat att de velat ha mig och inte gett upp, så det är dem jag känt mig trygg med.

Jag får ofta höra att jag kan få vem jag vill pga mitt utseende och personlighet, och jag gillar mig själv och tycker jag är en bra person, så varför är jag så rädd då?!

Får JÄTTEÅNGEST varje gång jag är förälskad i någon och ännu inte vet vart jag har honom. Sån ångest över att jag inte ska få honom, hur det ska bli, blir ångestfylld när jag ser honom prata med andra osv. Har dock aldrig varit osäker i mina förhållanden, tvärtom lite för självsäker då, för när jag väl fått killen är jag trygg.

Men jag orkar inte ha sån här ångest så fort jag blir intresserad av någon, som inte uppenbart visar att han vill ha mig!

[Purple Qequmi]

Finns det verkligen ingen som känner igen sig i det att bli olyckligt kär på avstånd?

Hej fina Purple Qequmi! Jo jag känner igen mig i nästan allt det som du skriver, tror jag. Det är kanske just det där med avstånd som jag inte riktigt kan relatera till eventuellt. Hur som helst just att bli oerhört knepig och konstig när man väl insett att man har jättestarka känslor för någon har jag också förlorat mycket på. Lidit av. Har hänt att personer frågat om jag är full pga. betett mig så osäkert. Någon gång snubblade jag. Andra gånger har jag otäckt nog blivit på gränsen till dryg och otrevlig, som en kompensation för att inte visa hur intresserad jag egentligen är. Det är hemskt. Skapar ju givetvis mycket förvirring hos motparten.

Har även växt i min “sexuella roll” eller vad tusan man kan kalla det för ju äldre jag blivit. Detta har jag märkt innebär att istället för att gilla någon på avstånd så har jag blivit sådär nästan översexuell precis bredvid denna människa jag åtrår. Det blir liksom inte heller riktigt bra. Menar att jag dras in i en sensuell stämning på ett sätt jag absolut inte gjorde för bara ett par år sedan. Tror detta har lett till att jag omöjligt kan titta vissa killar jag är intresserad av i ögonen, eftersom det blir sån otrolig spänning. Hade faktiskt sjukt nog det här problemet med en tidigare psykolog som jag upplevde som så sexig. Det värsta var att ett av våra “teman” i terapin var just detta med anknytning, inte “spåra ur” när man blir intresserad av någon osv. Psykologen frågade alltså mig om killar jag gillat och relationer jag haft samtidigt som jag var sådär oerhört knepig och svår eftersom jag fått känslor för just honom. Var då tvungen att gå hem och maila, avsluta terapin omedelbart. Förklarade givetvis inte varför. Kände mig olycklig också eftersom det var just honom som jag ville ha. Herregud. Han var en fantastisk fin person. Och hade gudomliga ögon.

Nu kanske det jag skriver handlade mer om sexuell åtrå ser jag. Ville mest bara skriva lite ärligt att jag också har problem med att gilla någon och att det kan mynna ut i lite alla möjliga konstellationer.

[Purple Qequmi]

Red Simyna skrev:

Hej fina Purple Qequmi! Jo jag känner igen mig i nästan allt det som du skriver, tror jag. Det är kanske just det där med avstånd som jag inte riktigt kan relatera till eventuellt. Hur som helst just att bli oerhört knepig och konstig när man väl insett att man har jättestarka känslor för någon har jag också förlorat mycket på. Lidit av. Har hänt att personer frågat om jag är full pga. betett mig så osäkert. Någon gång snubblade jag. Andra gånger har jag otäckt nog blivit på gränsen till dryg och otrevlig, som en kompensation för att inte visa hur intresserad jag egentligen är. Det är hemskt. Skapar ju givetvis mycket förvirring hos motparten. Har även växt i min ”sexuella roll” eller vad tusan man kan kalla det för ju äldre jag blivit. Detta har jag märkt innebär att istället för att gilla någon på avstånd så har jag blivit sådär nästan översexuell precis bredvid denna människa jag åtrår. Det blir liksom inte heller riktigt bra. Menar att jag dras in i en sensuell stämning på ett sätt jag absolut inte gjorde för bara ett par år sedan. Tror detta har lett till att jag omöjligt kan titta vissa killar jag är intresserad av i ögonen, eftersom det blir sån otrolig spänning. Hade faktiskt sjukt nog det här problemet med en tidigare psykolog som jag upplevde som så sexig. Det värsta var att ett av våra ”teman” i terapin var just detta med anknytning, inte ”spåra ur” när man blir intresserad av någon osv. Psykologen frågade alltså mig om killar jag gillat och relationer jag haft samtidigt som jag var sådär oerhört knepig och svår eftersom jag fått känslor för just honom. Var då tvungen att gå hem och maila, avsluta terapin omedelbart. Förklarade givetvis inte varför. Kände mig olycklig också eftersom det var just honom som jag ville ha. Herregud. Han var en fantastisk fin person. Och hade gudomliga ögon. Nu kanske det jag skriver handlade mer om sexuell åtrå ser jag. Ville mest bara skriva lite ärligt att jag också har problem med att gilla någon och att det kan mynna ut i lite alla möjliga konstellationer.

Hej, tack för ditt svar! Med “avstånd” menar jag att man inte varit ihop, haft sex eller hånglat eller nåt i den stilen. Överallt står bara om folk som är olyckligt kära i sina ex eller folk de dejtat. När jag var liten och ung fanns varken internet, sociala medier eller dejtingsidor! Jag har gått och blivit kär så länge jag kan minnas! Och jag har en sån personlighet som snarare “springer och gömmer sig” än “går efter det jag viłl ha”. Har dessutom Aspergers och därmed lite svårt att läsa av vad andra tycker och vill ibland.

Jag har delat detta med kompisar, som tyvärr inte kunde relatera till mina erfarenheter. De har verkat bry sig och velat hjälpa, men stått helt handfallna och inte vetat vad de ska säga eftersom de inte kunde relatera till det! Är detta verkligen så ovanligt?! Får man bara bli kär i de man haft nåt ihop med, eller har en chans att få något ihop med, eller vad är det frågan om?!? Det är ju som böldpest, ingen vill kännas vid det!! Eller är det bara jag som är så missanpassad, som blir kär i såna jag aldrig kommer i närheten av?? Verkligen kanonbra för sjäłvfötrroendet! 🙏👊👍

Och nej jag är inte ytlig och går bara på yta! Som en killkompis sa: “Du känner väl av deras själ!”. Ja, det är ju precis det jag känner att jag gör! Det finns miljoner snygga killar… Att man fastnar just för en, betyder ju något!

[Blue Fivala]

Hej, jag har kanske inte blivit dökär på avstånd, däremot vet jag hur det känns att vara kär i någon utan att visa det av rädsla att den personen inte tycker lika som jag. Jag vet att det bästa man kan göra är att säga till den man är kär i hur man känner, men rädslan för att bli sårad övervinner modet att våga säga att man är kär i personen. Stämmer det in på dig?❤️

Hej igen! Ah, förstår nu vad du menar, ursäkta, det var jag som läste väldigt bokstavligt innebörden av “avstånd”. Kanske psykologen jag träffade var just i den kategorin att det definitivt inte var någon som jag gjort något med eller där vi var på dejt precis, haha. Har också absolut massor av såna erfarenheter av att bli intresserad av någon men där man inte riktigt är på “rätt arena” för att kunna göra något åt det riktigt. Hade en medarbetare på jobbet jag var hemskt förtjust i, lite opassande eftersom jag var hans arbetsledare. Det var något med attraktionen mellan oss som var lite väl uppenbar. Har även varit kär eller vad jag ska kalla det för, i en chef för några år sedan. Då blev jag också extremt knepig. Det slutade inte så bra, hehe.

Hur blir du när du blir sådär knepig – om du vill säga?

Spännande ämne det här tycker jag! Tänker att det borde väl inte vara så ovanligt att bli kär på avstånd? Jag vet inte heller riktigt vad sk “vanligt folk” gör och blir kära i, men ja.

Jag känner som dig. Jag har gått och blivit kär eller vad det nu är i en kollega på jobbet. Jag är gift och har 3 barn. Det ända jag tänker på är hen på jobbet. Jag blev vän med hen Facebook. Skrev i messager med hen. Jag började stalka hen men att kolla upp allt runt hen. Kunde titta flera gånger på hens bilder. Titta hur länge sen hen var inte på messager. Till slut kom de till en punkt att jag måste göra slut med sambon.
När jag nu var singel kände jag mig fri och hade mod att börja stöta på hen via skrift. Vågade aldrig säga något face too face på jobbet. Jag fick lite 😏😏 smailisar. Tänkte att hen också är intresserad. Så jag frågade hen om vi skulle träffas utanför jobbet och ta en promenad. Där hen skyllde på att hen skulle tatuera sig och inte skulle orka den dagen. Jag kände mig dissad. Jag gjorde ett nytt försök 1 månad senare. Men hen valde att läsa de men inte svara. De var alltid jag som skrev till hen. Så kände någonstans att hen är inte intresserad av mig. Jag måste glömma hen. Inte lätt när man jobbar på samma arbete.
Jag valde att gå tillbaka till mitt ex. Undviker/går omvägar för att undvika hen på jobbet. Men jag har svårt att glömma hen. Jag känner mig kär i en som jag aldrig kommer få. Jag beter mig konstigt runt hen på jobbet. Blir svartsjuk av att hen pratat med andra från de motsatta könet. Jag mår dåligt och känner ångesten inombords.
Så du är inte ensam om att vara kär i en annan på avstånd!

[Purple Qequmi]

Blue Fivala skrev:

Hej, jag har kanske inte blivit dökär på avstånd, däremot vet jag hur det känns att vara kär i någon utan att visa det av rädsla att den personen inte tycker lika som jag. Jag vet att det bästa man kan göra är att säga till den man är kär i hur man känner, men rädslan för att bli sårad övervinner modet att våga säga att man är kär i personen. Stämmer det in på dig?❤️

Oh ja, det stämmer så väl in! Jag har alltid varit så rädd för det, väntat för länge och därmed gått miste om chansen. Efter att de avverkat andra partners och blivit singlar igen har jag vid det laget haft så mycket sårade känslor och även ibland bitterhet, att jag inte ens velat ha med dem att göra..Fast samtidigt ändå fortfarande tyckt så mycket om dem, haft svårt att “släppa taget” i känslan osv. Jag har ALDRIG klarat av att släppa taget och hoppet om att det ska bli vi! (Tror till slut att det inte ens handlat om kärlek, utan om en vana att vara kär i personen, om svårigheter att avsluta saker och gå vidare, etc) Så har det hållt på tills jag har “sprungit på” någon annan jag förälskat mig i. Några av dem har jag blivit ihop med ganska snabbt, och jag har varit sjukt lycklig så länge nyförälskelsen varat. 🙂🙏. Med dem man aldrig får däremot, är det som att denna “nyförälskelse” håller i sig år ut och år in..

Nu kom jag ifrån ämnet lite (din fråga), men jo visst är det så att rädslan för att få hjärtat (och alla förhoppningar) krossade övervinner modet! Sen är det inte alls säkert att det känns bättre bara för att man berättar heller! Jag var jättekär i en person som jag var i beroendeställning till en gång, och jag skrev ett brev till honom om hur jag kände efter en lång tid. Jag trodde faktiskt att han hade känslor för mig också, även om jag förstod att vi inte kunde bli ihop för att jag var i beroendeställning. Förväntade mig ett helt annat bemötande, än det jag fick när vi sedan pratade om det! Behöver jag säga att jag vart totalt knäckt och att min värld rasade samman?! Jag började dricka väldigt mycket alkohol, och har sedan dess haft en tendens att ta till alkohol för att döva smärtsamma känslor som rör olycklig kärlek. Har dock inte alkoholproblem i den bemärkelsen att jag sitter och super var & varannan dag!

För några år sedan mötte jag en man som skulle förändra mitt liv för alltid; jättekomplicerat att försöka förklara; googla “twin flame” så får du ett hum om vad det gäller. Jag både vill glömma honom och söka upp honom, velar mellan ytterligheter och är hjärtekrossad och lycklig om vartannat. Jag är rädd för att bli avvisad, men även rädd för att INTE bli det pga att det är så otroligt själsomvälvande känslor och upplevelser inblandade.

 

[Blue Fivala]

Berätta hur du känner, det är det ända raka du kan göra. Jag testade det för en gångs skull och det funkade jäkligt bra faktiskt. Även om personen inte vill ha dig som partner just nu så kan ni ju ändå vara väldigt bra vänner, bara för att personen inte har känslor på det sättet betyder ju inte det att personen inte gillar dig ☺️

[Purple Qequmi]

Blue Fivala skrev:

Berätta hur du känner, det är det ända raka du kan göra. Jag testade det för en gångs skull och det funkade jäkligt bra faktiskt. Även om personen inte vill ha dig som partner just nu så kan ni ju ändå vara väldigt bra vänner, bara för att personen inte har känslor på det sättet betyder ju inte det att personen inte gillar dig ☺️

Okej, men just idag AVSKYR jag honom pga saker jag fått veta! Han äcklar mig, men tyvärr är jag bunden till honom pga vår twin flame connection!

[Blue Fivala]

Då har jag missförstått innebörden av din text. Jag ber om ursäkt. Ja att umgås med en person som sårar en och gör en besviken är ju ingen bra sak. Jag skulle nog faktiskt rekommendera att 1. Ge honom en sista chans eller 2. Släng ut honom ur ditt liv med huvudet före☺️

[Blue Fivala]

Dock om det är rykten bör du ta dessa rykten med en nypa salt. Allt som sägs är nödvändigtvis inte heller sant. Jag har blivit stämplad för det ena och det andra fast jag inte har gjort det, för att folk skulle gå på det och reta mig. Bland annat att jag skulle ha varit otrogen med min chef. Tänk därför ” är det rimligt att han skulle ha gjort det här” ett litet tips bara ☺️