Något hände

Jag vet inte vart jag ska ta vägen.. de verktygena jag har för utmaningarna i mitt liv är funktionella men inte till det här.. jag känner mig så nere. Verkligen jättenere. Ser inte hur jag ska ta mig igenom det här och inte heller hur jag ska kunna forma ordens om det som hände..

Jag var i en relation förut, han och jag hade känt varandra i sju år. Och på slutet av vår relation så hände det något som jag aldrig trodde skulle hända och jag kan nog fortfarande inte förstå att det gick till på det sättet..

Vi har alltid haft det bra intimt och inga gränser har överskridits, men sen så hände det. Det oförglömliga, det jag inte vill tillkännage eller acceptera. Han svek mig och min tillit till honom och det känns som om allt det vi byggt upp, att vi var ett team osv, bara förstördes..

Han lyssnade inte på när kan sa nej, igen och igen och igen och till slut så sa jag ja.. och efteråt kändes det som om något brast inom mig på riktigt. Ända sedan dess har jag inte velat se på vad som hände som NÅGOT SOM HÄNDE. Jag vaknade upp dagen efter och fortsatte som ingenting hade hänt.. sa inget, det kändes inte okej… Jag kände mig definitivt tvingad. På grunderna att i en relation så ställer man upp… jag sa nej. Men han lyssnade inte.

Och nu är jag där jag är, med en sten på mitt bröst och bara ett helvete. För jag pallar inte med något intimt eller vara nära någon och inte veta vad som kommer hända. Jag är otrygg och om den jag litade på kunde göra så, kan någon annan kan litar på göra så igen…

Nu blev det långt.. men jag har bokstavligen inte pratat med någon förut om det. Det börjar ta form nu och det påverkar mer än vad jag tänker. Hela tiden.

Något någon kan berätta som hjälper? Eller som vet vad jag ska göra? Vad som helst egentligen…

 

[Yellow Sikuvi]

Anonym skrev:

Jag vet inte vart jag ska ta vägen.. de verktygena jag har för utmaningarna i mitt liv är funktionella men inte till det här.. jag känner mig så nere. Verkligen jättenere. Ser inte hur jag ska ta mig igenom det här och inte heller hur jag ska kunna forma ordens om det som hände.. Jag var i en relation förut, han och jag hade känt varandra i sju år. Och på slutet av vår relation så hände det något som jag aldrig trodde skulle hända och jag kan nog fortfarande inte förstå att det gick till på det sättet.. Vi har alltid haft det bra intimt och inga gränser har överskridits, men sen så hände det. Det oförglömliga, det jag inte vill tillkännage eller acceptera. Han svek mig och min tillit till honom och det känns som om allt det vi byggt upp, att vi var ett team osv, bara förstördes.. Han lyssnade inte på när kan sa nej, igen och igen och igen och till slut så sa jag ja.. och efteråt kändes det som om något brast inom mig på riktigt. Ända sedan dess har jag inte velat se på vad som hände som NÅGOT SOM HÄNDE. Jag vaknade upp dagen efter och fortsatte som ingenting hade hänt.. sa inget, det kändes inte okej… Jag kände mig definitivt tvingad. På grunderna att i en relation så ställer man upp… jag sa nej. Men han lyssnade inte. Och nu är jag där jag är, med en sten på mitt bröst och bara ett helvete. För jag pallar inte med något intimt eller vara nära någon och inte veta vad som kommer hända. Jag är otrygg och om den jag litade på kunde göra så, kan någon annan kan litar på göra så igen… Nu blev det långt.. men jag har bokstavligen inte pratat med någon förut om det. Det börjar ta form nu och det påverkar mer än vad jag tänker. Hela tiden. Något någon kan berätta som hjälper? Eller som vet vad jag ska göra? Vad som helst egentligen…

Det är hemskt att känna att han svek dig så. Det spelar egentligen ingen roll att du till slut sa ja eftersom du kände dig tvingad till det. Jag vet inte om ni fortfarande är ihop eller inte, det låter som att ni är det då det lät som att du försökt fortsätta som vanligt. Men jag tycker att du ska konfrontera honom med det, även om det kanske var länge sen nu, se om han har någon skam i kroppen efter det som hände. Se om han inser att han gjorde fel. Oavsett tycker jag inte att du ska vara kvar med honom, det är uppenbart att han antingen inte bryr sig eller att han tappar kontrollen när han blir för upphetsad och du kommer ha väldigt svårt att lita på honom igen. Risken är också att du åker ner i en grop och att du kanske säger ja när du egentligen inte vill för att slippa uppleva samma scenario igen.
Det konstigaste är väl att det hände efter 7 års tid. Har du inte haft lust på en längre tid eller finns det någon annan anledning till att det kan ha blivit såhär? Oavsett hans anledning så är det aldrig okej och det är definitivt inte ditt fel.