Jag tycker det låter traumatiskt för dig att ha råkat ut för det här av din bästa kompis. Den som skulle stå dig närmast i livet efter din fru. Förstår att det sjukt svårt att smälta att han gjorde såhär, och att det är rejält mångbottnat. Om jag vore i dina kläder hade jag ifrågasatt tidigare minnen, förtroliga samtal man haft med varandra, tilliten, kanske jargongen, det skulle snurrat i huvudet dygnet runt. Det känns inte som att man läser så mycket om såna här grova svek från just bästa kompisar? Hur psykologiskt tortyrliknande det kan vara att få uppleva något så fel. Fel på så många sätt – känslomässigt, relationellt och med dåtiden. Jag är ledsen å dina vägnar och hoppas verkligen att den här kompisen söker hjälp för sina problem. Han måste skämmas ögonen ur sig. Kanske är det en tröst att han förmodligen ligger sömnlös om nätterna och undrar hur han kunde bli en våldtäktsman? Sin bästa kompis fru? Det hade jag gjort om jag vore honom iaf. Eller nej, jag hade tagit livet av mig ärligt talat. Huu.
Önskar det vore annorlunda. Så otroligt onödigt. Så mycket smärta helt i onödan. Jag förstår att det tar tid att läka efter det här. Speciellt för dig <3 <3
