Hem > Forum > Relationer > Min vän våldtog min fru

Min vän våldtog min fru

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Min allra bästa vän sen 14 års ålder, är 30 idag, förgrep sig på min fru på min 30 års fest. Han är även gudfar till min dotter och var min best man. Jag håller på att falla sönder… vet inte vad jag ska göra i någon riktning. Har sedan det hände gett all fokus till min fru eftersom hon är den som blev utsatt. Men jag mår så jävla dåligt för egen del att jag inte vet vad jag ska ta vägen. Jag har inte kunnat släppa ut något av vad jag känner pga respekt gentemot min fru och hennes känslor. Många nära har hört vad som hänt. Ingen har frågat mig hur jag mår. Jag villninte på något sätt förringa det min fru varit med om. Men han var.min bästa vän. Han förrådde mig värre än något jag ens sett på film eller läst om. Jag har behövt hantera allt detta ensam. Jag vet inte vad jag ska göra. I 7 månader har jag vart så jävla ledsen. Jag orkar inte mer.snälla hur ska jag göra för att ens ha en möjlighet att komm över detta på ens det minsta.lilla sätt?

    Jag tycker det låter traumatiskt för dig att ha råkat ut för det här av din bästa kompis. Den som skulle stå dig närmast i livet efter din fru. Förstår att det sjukt svårt att smälta att han gjorde såhär, och att det är rejält mångbottnat. Om jag vore i dina kläder hade jag ifrågasatt tidigare minnen, förtroliga samtal man haft med varandra, tilliten, kanske jargongen, det skulle snurrat i huvudet dygnet runt. Det känns inte som att man läser så mycket om såna här grova svek från just bästa kompisar? Hur psykologiskt tortyrliknande det kan vara att få uppleva något så fel. Fel på så många sätt – känslomässigt, relationellt och med dåtiden. Jag är ledsen å dina vägnar och hoppas verkligen att den här kompisen söker hjälp för sina problem. Han måste skämmas ögonen ur sig. Kanske är det en tröst att han förmodligen ligger sömnlös om nätterna och undrar hur han kunde bli en våldtäktsman? Sin bästa kompis fru? Det hade jag gjort om jag vore honom iaf. Eller nej, jag hade tagit livet av mig ärligt talat. Huu.

    Önskar det vore annorlunda. Så otroligt onödigt. Så mycket smärta helt i onödan. Jag förstår att det tar tid att läka efter det här. Speciellt för dig <3 <3

    Ruskig situation.

    Du behöver få prata ut. Jag tänker att det kan vara bra att försöka hitta en tid hos en psykolog för de hjälper ju till att sortera tankar och känslor.

    Jag känner igen situationen och man kan inte vara ett stöd till någon annan hur länge som helst. Man måste också få stöd själv. Det blir ju två roller. Du är stöd till din fru och det är fint och viktigt, men du behöver också bearbeta ditt trauma ju 💓

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.