Som ni läste i rubriken, min pojkvän och sambo sedan fyra år tillbaka har alltså under en period (skulle gissa på ca ett halvår) haft en relation med en av mina närmsta kompisar bakom min rygg. Förstår att det låter som en riktig klyscha och fått höra från många att jag har varit dum och naiv som inte förstått detta själv, men jag har verkligen litat på de båda och detta känns, åter igen som en klyscha, som en fucking kniv i mitt hjärta. Känner mig så lurad och sviken från de båda. Jag har såklart gjort slut med min pojkvän och är nu i stort sätt inte längre ledsen över att vår relation är slut utan just nu är det snarare det stora sveket från båda som gör som mest ont. Kan varken äta, sova eller glädjas åt något som det är just nu. Jag hittar på saker ibland men känner aldrig att det är någonting som jag kan se fram emot och glädjas åt. Någon av er som varit med om någonting liknande eller ändå har något tips på hur jag ska komma över det här? Hur ska jag kunna bli den personen jag tidigare varit som litade på människor, för det är ändå det jag vill vara. Hur ska jag bli glad gen?
Tack för att sådana här fina sidor finns! Guld värt