Hem > Forum > Relationer > Min osäkerhet kommer bli slutet för oss

Min osäkerhet kommer bli slutet för oss

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Trådstartaren

    Hej!

    Jag vet inte vem jag ska vända mig till.

    Gifte mig med min första kärlek efter tre år tillsammans.  Jag hade ingen erfarenhet av förhållanden tidigare, allt var nytt för mig. Vissa känslor som jag kunde och kan idag känna med honom är känslor jag aldrig förr känt. Känslorna är så extremt starka, när jag känner kärlek så svävar jag på moln, när jag känner mig ledsen eller besviken så hamnar jag så långt ner att det är otänkbart (ångest, sorgsen, depression etc.).

    Innan jag mötte honom hade jag väldigt dåligt självförtroende och självkänsla. Jag har det än idag, men idag har jag inte samma kontroll över självförtroendet och självkänslan. Min man var, innan vi gifte oss och även i början av äktenskapet, väldigt rädd för att binda sig, det ledde till att han många gånger sa sårande saker för att jag skulle lämna honom. Han jämförde mig mycket med sina ex (idag förstår jag att det inte var på grund av att jag på något sätt var sämre, utan det var ett sätt för honom att såra mig, något han gjorde medvetet och aktivt, han visste att mitt självförtroende och självkänsla var mina svaga punkter). Jag lät aldrig honom stöta bort mig, eftersom att jag visste att han inte gjorde det för att han inte skulle vilja vara med mig, utan han gjorde det för att han var rädd för att binda sig. Detta pågick innan vi gifte oss, med jämna mellanrum, och även de sex första månaderna som gifta. När han inte hade sina svackor och när rädslorna inte gjorde sig påminda, var han världens mest underbara människa! Det är han idag. Han överöser mig med kärlek och han har sagt till mig att han betedde sig dåligt i början av vårt äktenskap och förklarade för mig att det enbart var på grund av hans rädsla.

    Jag har haft förståelse, även fast jag självklart blev oerhört sårad av att bli jämförd. Idag kan han jämföra mig med andras fruar/flickvänner. Han säger att det inte går att komma ifrån, det kommer naturligt. Samtidigt som han ofta säger att det inte finns någon som mig.

    Hursomhelst, jämförandet med ex och andra kvinnor har skadat mitt självförtroende och självkänsla på ett sådant sätt att jag inte vet om jag någonsin kommer kunna känna trygghet igen. Jag kan må sjukt dåligt bara av att se en vacker kvinna, varför? Han har aldrig jämfört mitt utseende med andra, utan endast om jag agerat på ett sätt som hans ex kanske aldrig reagerade på (det kan vara så enkelt som att han säger något, jag blir ledsen, han säger hans ex blev aldrig ledsen när han sa sånt osv). Men det räcker verkligen, bara att se en vacker kvinna ger mig sån ångest. Tidigare hade jag som sagt kontroll över mitt självförtroende, men nu har någon annan skadat det och det hjälper inte ens att han är överdrivet kärleksfull och ständigt är med mig och uppvaktar mig. Jag vet inte vad jag ska göra:( jag var aldrig så innan jag mötte honom och jag är varken svartsjuk eller avundsjuk av mig, utan det handlar mer om att jag inte är trygg i mig själv. Han har tagit den tryggheten och jag känner inte att jag någonsin kommer kunna reparera det.

    Har känt den här bristen på trygghet i två år nu, det blir aldrig bättre. Vad ska jag göra 🙁

    Kan tillägga att han bl.a. berättat att hans ex förlät honom när han var otrogen. Det hade gått så långt, med självkänslan, att jag tänkte om han är otrogen 10 gånger om ska jag förlåta honom! Jag ska vara bättre tänkte jag! Jag har förlorat mig själv! 🙁 jag är så rädd att han ska jämföra mig att jag många gånger accepterar vissa saker enbart för att slippa bli jämförd. Men det har ju lett till att jag förlorat mig själv:(

    Det jobbiga är, jag VET att han älskar mig över allt annat och han har själv sagt att han inte skulle kunna tänka sig ett liv utan mig, att han aldrig hade kunnat vara med någon annan efter mig. Jag vet också att jag älskar honom och VILL fortsätta vara med honom. Jag vet bara inte hur jag ska reparera skadorna:(

     

    Men fy, det här låter ju jättejobbigt! Förstår verkligen att du mår dåligt.

    Men jag tycker att det låter som att han inte behandlar dig rättvist. Jag antar att du berättat hur du känner och om han då fortsätter såra dig tycker jag det är fel. För att visst, vi gör alla misstag, men vi måste ju också lära oss från det. Jag har varit elak mot tidigare pojkvänner utan att ens förstå det själv, men en av dem så ifrån rejält och då insåg jag hur jag betett mig. Sedan har jag blivit behandlat illa av pojkvänner som helt enkelt inte lärt sig av sina misstag.

    Du måste tänka på dig själv först. Hur ska du få dig själv att må bra? Vad kan du göra? Och ni två måste prata ordentligt, det gör ni säkert redan, men det känns som att han behöver ändra sitt beteende.

    Du ska inte behöva förlora dig själv för någon annan!

    Trådstartaren

    Men fy, det här låter ju jättejobbigt! Förstår verkligen att du mår dåligt. Men jag tycker att det låter som att han inte behandlar dig rättvist. Jag antar att du berättat hur du känner och om han då fortsätter såra dig tycker jag det är fel. För att visst, vi gör alla misstag, men vi måste ju också lära oss från det. Jag har varit elak mot tidigare pojkvänner utan att ens förstå det själv, men en av dem så ifrån rejält och då insåg jag hur jag betett mig. Sedan har jag blivit behandlat illa av pojkvänner som helt enkelt inte lärt sig av sina misstag. Du måste tänka på dig själv först. Hur ska du få dig själv att må bra? Vad kan du göra? Och ni två måste prata ordentligt, det gör ni säkert redan, men det känns som att han behöver ändra sitt beteende. Du ska inte behöva förlora dig själv för någon annan!

    Tack för svar <3

    När jag i början av äktenskapet förklarade för honom att jag mår dåligt av att bli jämförd, fick jag ofta till svar att jag var känslig och, inte överraskande, att han varit värre mot sina ex som aldrig sa ifrån. Det gick så långt att han började hitta på saker om sitt ex för att få henne att verka ännu bättre, när det väl tog slut med saker att jämföra med. Det gjorde mig mest ledsen, att han var väl medveten om syftet med det han gjorde. Om han hade pratat om sitt ex för att han ville vara med henne eller saknade henne ( vilket inte var fallet, han berättade i början att det inte gick en dag utan att han funderade på hur han skulle lämna henne för att han inte ville vara med henne) hade jag haft förståelse, man kan inte rå över att man saknar någon.

    Idag förstår han att han agerade fel, men han verkar tro att det är mer okej att jämföra med andras fruar/flickvänner. Han jämför relationer mycket, vilket är fel för ingen är någon annan lik. Senast han jämförde med sin bästa väns fru så sa jag ifrån, jag förklarade för honom att bland de värsta sätten man kan sänka någons självförtroende och självkänsla är det han gör, hans svar var att det går inte att komma ifrån, det är en naturlig sak att jämföra. Det här var bara för någon vecka sedan.. Han förstår verkligen inte och jag är tyvärr rädd att lyfta sådant, att prata med honom eftersom att han kommer svara med att jämföra eller indirekt få mig att känna mig sämre än andra.. jag tror inte han förstår hur mycket skada han gör.. det som är sjukt jobbigt är just kontrasterna, hur han i övrigt är hjälpsam, omtänksam och kärleksfull..

    Han kan framför mig och framför andra ”höja” andras fruar/flickvänner, säga saker som att de är världens bästa kvinnor osv, det är de kvinnor som han tidigare jämfört mig med och jag vet att det är ett indirekt sätt att jämföra mig, för blir jag ledsen då låter ju det bara helt fel?! Jag blir glad att han talar gott om andra, men ledsen när jag förstår syftet.

    Hans beteende gör att jag alltid är den som mår dåligt när vi tjafsar. Han kan säga något olämpligt, jag blir ledsen och säger åt honom att inte säga sådant, hans svar blir att jag är känslig, att han inte kan leva med någon som är så känslig, vilket leder till att jag klandrar mig själv för att vara känslig när jag egentligen bara lugnt bett honom att inte säga det han säger (säger ifrån när det blir respektlöst). Det är då han kan jämföra.. bästa sättet är att vara tyst bara och hålla känslorna inne..

    Ibland önskar jag att jag hade haft ex pojkvänner.. att jag hade blivit sårad eller fått hjärtat krossat, bara för att det känns som att jag behöver den erfarenheten för att klara av äktenskap..

    Hej!

    Jag läste din tråd och skapade ett konto bara för att svara. Du hör väl själv att det där inte är en snäll relation?! Han utöver ett psykiskt maktspel och vet precis vad han gör när han hyllar andra kvinnor och sedan kallar dig känslig + tillägger att han inte kan leva med nån som är så känslig som du. Hälsa din man att jag tycker att han är elak och inte förtjänar en så tillgiven, själsligt allt svagare fru som du. Det är inte normalt att prata och bete sig som han gör, men jag förstår att du vaggas ihn i den tron över tid, i synnerhet som han får dig att känna att det är dig det är fel på eftersom du är så känslig. Jag pratar av erfarenhet och det är så oerhört mycket lättare att ge råd till nån annan än att agera efter dem själv. Läs på om gaslighting, till en början.

    Jag hoppas att du mår bättre snart. Låt honom inte få bli din enda relationserfarenhet om han inte förändras radikalt! Och du, just att han är världens gulligaste däremellan, det förvånar mig inte ett dugg. Det triggar dina belöningssystem och får dig att stå ut med det mesta bara för att få uppleva det igen. Det är en dans. En destruktiv dans.

    Ta väl hand om DIG.<3

    Hej! Jag vet inte vem jag ska vända mig till. Gifte mig med min första kärlek efter tre år tillsammans. Jag hade ingen erfarenhet av förhållanden tidigare, allt var nytt för mig. Vissa känslor som jag kunde och kan idag känna med honom är känslor jag aldrig förr känt. Känslorna är så extremt starka, när jag känner kärlek så svävar jag på moln, när jag känner mig ledsen eller besviken så hamnar jag så långt ner att det är otänkbart (ångest, sorgsen, depression etc.). Innan jag mötte honom hade jag väldigt dåligt självförtroende och självkänsla. Jag har det än idag, men idag har jag inte samma kontroll över självförtroendet och självkänslan. Min man var, innan vi gifte oss och även i början av äktenskapet, väldigt rädd för att binda sig, det ledde till att han många gånger sa sårande saker för att jag skulle lämna honom. Han jämförde mig mycket med sina ex (idag förstår jag att det inte var på grund av att jag på något sätt var sämre, utan det var ett sätt för honom att såra mig, något han gjorde medvetet och aktivt, han visste att mitt självförtroende och självkänsla var mina svaga punkter). Jag lät aldrig honom stöta bort mig, eftersom att jag visste att han inte gjorde det för att han inte skulle vilja vara med mig, utan han gjorde det för att han var rädd för att binda sig. Detta pågick innan vi gifte oss, med jämna mellanrum, och även de sex första månaderna som gifta. När han inte hade sina svackor och när rädslorna inte gjorde sig påminda, var han världens mest underbara människa! Det är han idag. Han överöser mig med kärlek och han har sagt till mig att han betedde sig dåligt i början av vårt äktenskap och förklarade för mig att det enbart var på grund av hans rädsla. Jag har haft förståelse, även fast jag självklart blev oerhört sårad av att bli jämförd. Idag kan han jämföra mig med andras fruar/flickvänner. Han säger att det inte går att komma ifrån, det kommer naturligt. Samtidigt som han ofta säger att det inte finns någon som mig. Hursomhelst, jämförandet med ex och andra kvinnor har skadat mitt självförtroende och självkänsla på ett sådant sätt att jag inte vet om jag någonsin kommer kunna känna trygghet igen. Jag kan må sjukt dåligt bara av att se en vacker kvinna, varför? Han har aldrig jämfört mitt utseende med andra, utan endast om jag agerat på ett sätt som hans ex kanske aldrig reagerade på (det kan vara så enkelt som att han säger något, jag blir ledsen, han säger hans ex blev aldrig ledsen när han sa sånt osv). Men det räcker verkligen, bara att se en vacker kvinna ger mig sån ångest. Tidigare hade jag som sagt kontroll över mitt självförtroende, men nu har någon annan skadat det och det hjälper inte ens att han är överdrivet kärleksfull och ständigt är med mig och uppvaktar mig. Jag vet inte vad jag ska göra:( jag var aldrig så innan jag mötte honom och jag är varken svartsjuk eller avundsjuk av mig, utan det handlar mer om att jag inte är trygg i mig själv. Han har tagit den tryggheten och jag känner inte att jag någonsin kommer kunna reparera det. Har känt den här bristen på trygghet i två år nu, det blir aldrig bättre. Vad ska jag göra 🙁 Kan tillägga att han bl.a. berättat att hans ex förlät honom när han var otrogen. Det hade gått så långt, med självkänslan, att jag tänkte om han är otrogen 10 gånger om ska jag förlåta honom! Jag ska vara bättre tänkte jag! Jag har förlorat mig själv! 🙁 jag är så rädd att han ska jämföra mig att jag många gånger accepterar vissa saker enbart för att slippa bli jämförd. Men det har ju lett till att jag förlorat mig själv:( Det jobbiga är, jag VET att han älskar mig över allt annat och han har själv sagt att han inte skulle kunna tänka sig ett liv utan mig, att han aldrig hade kunnat vara med någon annan efter mig. Jag vet också att jag älskar honom och VILL fortsätta vara med honom. Jag vet bara inte hur jag ska reparera skadorna:(

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.