Hem > Forum > Relationer > Min mamma och halvsyster förminskar mig

Min mamma och halvsyster förminskar mig

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Trådstartaren

    Julen har i år varit ångestfylld och jobbig. Har i år valt bort att träffa mammas sida av släkten, då jag i många år suttit tystlåten och vänlig på släktträffar där jag egentligen inte alls mår bra. Nu känner jag att det får räcka, i takt med att jag mer och mer vill må bra av de relationer jag har runt mig. Har hört på omvägar att min halvsyster talar nervärderande om mig till andra och hon har även ett smått elakt sätt mot mig och har alltid haft, så det förvånar mig inte att hon omtalar mig tråkigt. Skriker och nervärderar ibland en framför andra, o s v. Är snart 40 år. De senaste åren har jag träffat dem mycket sparsamt, de ger ingen positiv energi. Får alltid ont i magen inför träff med dem. När vi väl har träffats har det varit stelt. Min mamma har trott att jag mår dåligt då jag inte velat ses men vill inte ta in att isåfall beror det på relationerna med dem, vilket ju ag försökt säga. Min mamma slätar över saker jag ifrågasätter, t ex angående min systers otrevliga sätt mot mig, och säger att det är jag som misstolkar saker och tar saker för hårt o s v. Även när jag efter många år sagt ifrån så tydligt jag kan om hur jag känner. När vi ses finns det inget intresse för vad som händer i mitt liv, och om det berättas blir jag ständigt avbruten, man byter samtalsämne, man himlar med ögon, man ställer inga följdfrågor o s v. Är trött på detta. Om jag ifrågasätter något eller har en åsikt blir jag inte lyssnad på. Jag känner mig verkligen inte respekterad och jag accepterar inte att bli bemött såhär, men likväl känns det jobbigt att bryta upp. Nu fick jag skriva av mig lite, tacksam för reflektion!

    Hej.

    Man måste ju inte umgås,bara för att man är släkt.Tyvärr så väljer man ju inte sin familj,det är ju nåt man bara har hamnat i.Om det då inte ger nåt att umgås med dom,utan det tom är nåt negativt,då är det ju bättre att låta bli.Förhoppningsvis så har du väl andra människor att umgås med,människor som det ger nåt att vara tillsammans med.

    Alla relationer måste ju innehålla ömsesidig respekt,om de ska vara värda att ha,men tyvärr så finns det gott om människor,som måste trycka ner andra,för att kunna växa själva och såna människor är det bäst att gallra bort ur sin umgängeskrets.

    Du måste intala dej att du är värd att bli lyssnad på och att du är värd att få tillbaka uppmärksamheten du ger andra.

    Ha det gott.

    Trådstartaren

    Hej. Man måste ju inte umgås,bara för att man är släkt.Tyvärr så väljer man ju inte sin familj,det är ju nåt man bara har hamnat i.Om det då inte ger nåt att umgås med dom,utan det tom är nåt negativt,då är det ju bättre att låta bli.Förhoppningsvis så har du väl andra människor att umgås med,människor som det ger nåt att vara tillsammans med. Alla relationer måste ju innehålla ömsesidig respekt,om de ska vara värda att ha,men tyvärr så finns det gott om människor,som måste trycka ner andra,för att kunna växa själva och såna människor är det bäst att gallra bort ur sin umgängeskrets. Du måste intala dej att du är värd att bli lyssnad på och att du är värd att få tillbaka uppmärksamheten du ger andra. Ha det gott.

    Tack för kloka ord! Låter rimligt.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.