Min far som är rätt skröplig inte speciellt gammal om man tänker på det men han har hjärtproblem och är pensionerad .pga rädsla för corona är han väldigt isolerad och säger själv att han är deprimerad. nu till saken:
Han har under tio års tid utsatt min mor för psykisk misshandel. jag bodde hos dem när det började det var tykna kommentarer, om hon sa nånting och var glad så tryckte han ner henne direkt, när hon då var tyst så var hon enligt honom “På dåligt humör” såna där jävla sjuka grejer. jätte orättvisa saker. hon var”negativ” som att hon skulle bli glad av det elaka han sa till henne liksom. mig behandlade han som en gud. och jag antar att det var för att göra det svårt för mig att säga till honom.
och jag lovar visar jag ens med ansiktsuttryck vad jag känner om hur han behandlar min mor så säger han hotfullt “är det nåt problem?!” jag vet hur illa det var och hur elak han var under många år (han har bättrat sig nu) och han förstörde så många år som vi kunde varit lyckliga istället. istället var det gråt, bråk och fruktansvärt jobbigt. men nu känner jag skuldkänslor mot honom! varför gör jag det?? han förtjänar inte det!
och ändå kan jag börja gråta och säga ut i luften förlåt pappa(dem bor en bit bort)har dem inte jätte nära vill säga) alltså jag förstår inte hur denna människa lyckas! Jag brukade få utbrott och riva typ hela huset för att visa min ilska när jag bodde med dem, de var han som förstörde, jag gick på komvux och orkade inte fullfölja studierna pga att t.ex mamma sticker fingrarna i halsen för att hon mår så dåligt av den psykiska misshandeln…..men nu när misshandeln avtagit ganska mycket så har jag fått nån slags under position under honom. bara för att jag vill att han ska fortsätta vara snäll mot min mamma. alltså kan det vara så att han så gärna vill att jag ska vara under honom och ha respekt för honom att han använder min mor för att komma åt mig?? det har jag tänkt många gånger men det är så sjukt!!! och jag sitter här med fruktansvärda skuldkänslor..för min pappa. att han inte har det bra eller att han mår dåligt är ensam på dagarna osv(min mor har ej gått i pension så hon är borta på dagarna.
vad ska jag göra med mig själv?? VARFÖR har jag skuldkänslor?? blir så jävla lack på mig själv att jag vet inte var jag ska ta vägen. vad tycker ni som ser det utifrån?
