Jag kan känna med dig i det här. Personligen vet jag själv inte riktigt hur man ska göra då jag är i liknande situation…
Men vad jag har tänkt mycket på är att själv gå till en psykolog och prata om dessa problem, då det ju påverkar en själv rätt mycket. Att prata om det kan ge dig själv nya bilder och kanske ge hjälp med hur du ska möta hans problem och känslor. Det är svårt att övertala någon att gå till en kurator/psykolog när dom har bestämda tankar och bilder kring det, och man kan inte tvinga någon (slängde det inte handlar om något direkt allvarligt ). Men att få ut allt själv kan vara något att börja med. Då kanske du också får en bättre bild och känsla i hur du ska bemöta honom och kanske hjälpa honom i rätt riktning. Möjligtvis ta upp denna oro/tanke med en kompis till honom , som i sin tur kanske lättare kan påverka honom?
Hoppas att det löser sig/har löst sig!