Lever med självmordsbenägen fru sedan snart ett år efter lång hemlig relation

Jag är ett svin som under 7 år haft en hemlig relation bakom min frus rygg och i samma veva gifte vi oss.

Vi låg aldrig med varandra men det senaste året blev jag och hon (tror jag) passionerat förälskad. Vad hon ville som frånskild blev jag aldrig klok över. Kanske var jag ett äventyr men jag kunde inte motstå henne. Jag kunde aldrig eller vågade aldrig berätta för min fru föränn det gick för långt med för mycket känslor. Åren innan hade det mer varit flörtar bestående  av sexuella sms mest på mina villkor. Jag fick sådan ångest så till slut så var jag tvungen att berätta allt. Jag visste att jag skulle krossa min fru med att berätta därför gick det så lång tid med mitt svekfulla beteende. Jag har aldrig velat att det ska ta slut mellan mig och min fru och ändå svek jag henne så mycket att hon nu inte orkar leva. Det pendlar mellan skrik, hat och tårar som övergår i suisidala alvarliga tankar från henne.

Jag har diagnosen ADHD, hypoman och borderline utan depressiva skov. Upplever mig som sexuellt alltid på. Min uppväxt var alkoholism och dysfunktionella föräldrar

Tror någon att min fru kan komma över mitt svek? Ska jag lämna henne så hon slipper denna avstängda känslomässigt hemska person? tycker det är oförlåtligt och jag har tom svårt att visa ånger.

Vi har försökt med all proffsigt krisstöd, tillsammans och var och en för sig.

Är jag bara en manipulerande skit som borde ta konsekvenserna av mitt svek och flytta? Ibland  vill hon skiljas och ibland förenas vi i gråt och kramar. Jag själv försöker visa att jag står stark och vill ta nya tag och har släppt kontakten helt med den andre. Förstår så klart att det tar tid för min fru att kanske förhoppningsvis läka såren. Det som gör mig rädd är att hon inte ska orka leva och göra alvar av sin dödslänga.  Det skulle förgöra våra två vuxna barn och mig

Jag vet inte vad jag ska gör för att ställa allt till rätta

Min man gjorde en väldigt dum sak och ljög sedan om det i minst 6 månader. Jag fick veta vad som hänt via en vän. Eftersom min man tyckte så synd om sig själv och att han gjort detta på grund av att han mådde dåligt så fick jag vara den starka under minst ett halvår framåt.

Min man ville inte prata om det som hänt. Han skämdes och tyckte att vi kunde lägga det bakom oss. Men jag kunde inte gå vidare, inte utan att kunna förstå varför.

När han inte pratade om det som hänt, för att han tyckte så synd om sig själv, så lyssnade han inte heller på min upplevelse, sa inte förlåt, och berättade inte varför det hänt.

Nu har jag extremt svårt att lita på något han säger. Jag misstror honom om allt. Och vi har skilt oss. Jag har länge kämpat för vår relation då vi har ett litet barn, men utan tillit och med förakt för den andra så går det inte att leva ihop.

Jag tänker att om du vill leva med din fru så ska du lägga alla korten på bordet, vara så ärlig du bara kan, och sen bara ta emot all hat, ilska, förakt och sorg som detta orsakat henne. Och du ska lyssna och bekräfta henne i detta. Om och om och om och om igen.

Sen har din fru ett ansvar för hur hon hanterar situationen, om hon skulle ta sitt liv är det inte ditt ansvar. Man kan inte förändra någon annan. Så fokusera på att utveckla dig själv.
Ett lästips är A Non violent communication. Av Marshall B Rosenberg. Du är sannolikt hjälpt av att verkligen kunna visa att du lyssnar på, och bekräftar din fru.

 

I min värld var lögner naturligt, idag har jag erkänt alla lögner. Är alltid sexuellt på, vilket leder till sexuell frustration konstant. Kräver att min partner matchar det.

För att skona någon en hemsk lögn kan det vara lättare att erkänna lögnen i en annan form.

T.ex otrohet i 7 dagar eller 7 år är irrelevant poängen är att du varit otrogen med en person, inte längden eller hur många ggr. Men man borde berätta, om din fru älskar dig och du älskar henne kanske det är värt att erkänna allt och bygga om relationen från grunden. Kanske öppet förhållande eller annat icke standard.

Det är så jag tänker i alla fall, tycker otrohet avskyvärt, hade hellre lidit av sexuell frustration. Men det är mest för jag vet att jag skulle lida personligen av att utsättta någon annan för det. 🙂

kanske är din otrohet vad som skapar en barriär mellan er? Och varför det inte blir bättre.

Hej!
Jag upptäckte nyligt, efter ca 20 år av relationsproblem att jag hade en beroendesjukdom kopplat till detta – sex & kärleksberoende. Jag känner igen mig en del i era berättelser. Kanske någon som läser det här också har samma problem som mig? Gör självtest på http://www.slaa.se så kan ni få en fingervisning om det här verkar gälla för er!

Nu, 8 månader senare så har jag ett nytt liv. Ett förhållande där jag vågar och har möjlighet att utöva tillit och intimitet för första gången i mitt liv.. Jag har börjat trivas med mig själv och fått en ingång till en helt ny värld igenom mitt 12-stegsprogram (Slaa).

Välkommen om du är som oss.