Lever med min dröm och mardröm

Hej

Vill mest skriva av mig, då jag inte kan/väljer att prata med familj/vänner.

25 år, lever ihop med min sambo på 33 år. Båda lider av psykisk ohälsa. Vilket i början var bra med tanke på allt kaos och dåligt vi varit med om, vi fann varandra i något som kändes hopplöst. Det kändes som en dröm, att känna den kärlek och den glädjen igen. Med någon som lyfte upp en och fick en att känna sig hel. Men nu känns det mer som en mardröm. Senaste månaden har jag övervägt att ta mitt liv två gånger. Jag har tappat bort mig själv och tagit avstånd från familj och vänner,jag skäms och kan inte se dom i ögonen längre. Han har gjort mig illa, knuffat, slagit, tagit stryptag och tryckt ner mig. Jag förstår inte varför jag stannar. Förmodligen pga drömmen som var innan, killen jag blev förälskad i, min vilja att han ska bli den killen igen. Men jag börjar tvivla och jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här. Letar överallt efter råd och tips och även om jag vet allt, kan alla nummer, har en familj som kan hjälpa mig, vågar jag inte ta steget. Jag känner mig instängd i mig själv och vet inte vem jag är längre. Jag vill våga fråga nån om hjälp, jag vill och behöver hjälp med honom. Även om han är en skit stövel så tycker jag synd om honom. Har nu insett att när allt börja komma lite i början så var han på väg in i psykos. Önskar jag vetat det då. Nu är han i psykosen och jag är rädd för hans verklighet han upplever just nu och jag är ledsen  att jag inte vågar be nån om hjälp för att få iväg han till psyk. Han är som en helt annan människa och allt han pratar om stämmer aldrig in och han beter sig underligt. Och när jag inte orkar “spela” med i hans verklighet så blir han arg och ser svart. Och han förstår själv inte heller att han är i en psykos när jag tog upp det med honom. Det är utmattade att spela med, att vara rädd att göra/säga fel. Och det gör ont när jag ser på honom, han ser ut som den jag blev förälskad i men han är borta i någon annan värld och jag vet inte hur jag ska få tillbaka honom. Om jag ens vill ha tillbaka honom.

Hej 🙂

Förstår dig och tror du egentligen redan bestämt dig för att avsluta och behöver bara komma underfund med hur..

Jag lever själv med en man som under 11 år blivit en man som jag inte längre kan utvecklas vidare med. Däremot lever jag inte med en man som utgör en fara för min säkerhet och välmående. Jag tror du behöver börja med att komma ifrån delat boende. Tror det bästa är att inte diskutera saken innan med honom utan kolla om det finna någon du kan bo tillfälligt hos medan du söker egen bostad. När du fått klart ett tillfälligt annat boende berätta att det handlar om dig själv och att du behöver en paus och bara lite tid för dig själv.. för att bli dig själv igen.. kanske undvik helt att säga att du vill lämna helt.. bara fokusera på att det handlar om andrum och dig själv. Frågar han varför kan man säga att man inte vet varför utan bara känner att man själv inte kan hantera sig själv, inte vill belasta honom, så behöver han inte se svart av ngn anledning.. Vad tror du, kan det funka? Och säga samma sak till den du ska bo hos.. att ni beslutat om lite distans och en paus, för din skull. Du behöver inte säga att det handlar om annat än dig själv.. ditt eget mående..

svara gärna vad du tycker om denna tanke, kanske du provat nåt liknande redan?

Kram ❤️

Hej

Det är svårt att ta upp kontakt med vänner och familj, jag har samma problem att berätta om mina känslor och försöka föra en dialog med familjen. Det är utmattande och svårt och man vet inte riktigt vad de ska tycka. Det jag har upplevt och sedan valt att berätta har min familj tagit till sig och hjälpt mig otroligt mycket sedan dess. De finns där för dig alltid om du bara väljer att berätta för någon. Som tidigare skribent så tror jag att du ska försöka säga att du behöver en paus och tänka efter, att du är utmattad och inte mår bra. Försök få honom att förstå. Funkar inte detta så försök berätta för vänner / familj och se vad de kan ge dig för råd / hjälp. Det är många som förstår detta och de hjälper dig mer än gärna när de inser vad det är som hänt. Det är aldrig ok att slå eller diskriminera någon verbalt och du ska inte ta det från honom vare sig han är i psykos eller sig själv. Du borde lämna och försöka hitta dig en egen plats och bygga upp ditt egna liv igen utan honom. Det är svårt att reparera något med en person som inte inser vad som är fel eller att personen gör fel och skadar dig. Låt dig inte utnyttjas eller bli nerdragen med honom. Det finns alltid hjälp att få för den som räcker ut en hand. Börja med dina vänner och familj, de kommer förstå och kommer hjälpa dig med allt de kan.

 

Hoppas allt löser sig för dig!