För ca 3 månader sedan så valde min mamma att ta sitt liv. Jag va nog den starkaste i omkretsen, skötte de mesta utan att röra en min.. jag kunde inte visa mig svag. Nu, 3 månader senare så känner jag mig bara totalt fukktup, vill krypa ur mitt skinn. Saknar henne så bröstet värker, min mamma, min bästa vän!! De värsta av allt är att ist för att direkt sörja så har jag blivit extremt j*vla svartsjuk på min sambo. Men det finns inget att vara svartsjuk på eller över. Vad är ens svartsjuka? Varför är man svartsjuk?
Jag kan vända på en sekund å få för mig saker som inte ens existerar. Finns det någon annan här som är/har varit svartsjuk? Hur har ni bearbeatat det? Har ni fått hjälp på nått sätt?
Känner inte igen mig själv och jag kan inte leva såhär!
