Krossat hjärta

För två veckor sedan kom min pojkvän till mig. Med enda syfte att bryta upp med mig. Visst hade det varit lite kämpigt, jag kände framförallt att jag hade fått kämpa för att få ta plats i hans liv.

Funderade själv ibland på om det var så här det skulle vara. Överreagerar jag? Borde jag vara nöjd? Men bara tanken på att inte ha honom i mitt liv gjorde ont i hela kroppen.

Anade väl att han hade något på hjärtat den där kvällen, men jag trodde nog vi skulle kunna prata om det och hitta en balans. Men han öppnade med att han inte var kär i mig längre och kastade mer eller mindre om handduken direkt.

Tydligen hade han funderat på detta i 3v utan att ge mig några hintar om att han var missnöjd. Jag var under uppfattningen att vi skulle flytta ihop inom snar framtid. Såg giftemål och en framtid tillsammans. Han är den första i mitt 30 åriga liv som jag sagt de tre magiska orden till.

Jag har aldrig varit med om en sådan känsla som den där kvällen. En sådan riktig mental käftsmäll och det kändes som luften gick ur mig…

Det var bra att han sade det öga för öga istället för att ringa eller smsa som dagens människor gör. Förstår vad du går igenom men det bästa som du kan göra nu är att leva ditt liv och han kan leva sitt. Kommer vara svårt men man måste göra sitt bästa ❤ om du vill prata ut så är jag alltid här 😊

Hej!

Var ett tag sen du skrev, hur har det gått?

Åh låter som min historia, för en vecka sen…fast vi har varit ihop i 13 år. Jag har kommit fram till att det är bara att släppa, även om det gör super super ont. Separationer gillar inte vi människor generellt och det blir inte lättare av att du hade tänkte en framtid med honom. Om du kan så försök att tänka att det var bra han sagt det nu innan ni flyttat ihop och allt. Det finns ngn där ute för oss som vi matchar bättre med försöker jag tänka! Pepp!