Kommunikation

Hej.
Jag har ett problem som ständigt uppstår när jag är i en relation.
Jag förstår inte vad min partner försöker kommunicera. Jag ber om att kommunikation skall ske med ord. Men om och om igen så förväntas det att jag skall förstå saker som inte uttalats. Det känns som att det förväntas att jag skall kunna läsa tankar.
I mitt senaste förhållande ställde jag ett ultimatum om just kommunikation. Den måste bli rakare och mer baserad på ord. För jag förstår verkligen inte annars. Min senaste partner kommunicerar knappt alls. Men hen menar också på att hen inte har något att kommunicera. Men trotts det så uppstår irritation och problem när jag inte förstår.
Min bild av det hela är att min partner är rädd för konfrontation och därav hellre kommunicerar på otydliga vis för att slippa bli “anklagad” för att ha sagt något.

Men jag börjar fundera på om problemet ligger hos mig. Är det jag som vill “över kommunicera”?
Försöker jag förstå saker som inte finns. Är hens fnysningar och suckar inte sätt att försöka kommunicera utan ord?

Hej,

Själv upplevde jag boken Att återerövra sitt liv som en ögonöppnare för att förstå relationer. Den ger teori kring och konkreta exempel på ungefär det du beskriver, skulle jag tro.

Jag har upplevt liknande saker som du skriver om, att jag hamnar i en roll där jag ska förse relationen med social kompetens men inte kan förvänta mig reflektion kring relationer från den andre, om hens (svaga) reaktioner på andra människor. Jag tror att en människa kan växla mellan för svaga och för starka reaktioner och att det av någon orsak är vanligare hos män med det förra.