Hem > Forum > Relationer > Kärlek, stress, osäkerhet

Kärlek, stress, osäkerhet

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8
  • Hej! Jag lever ett väldigt rörigt liv just nu och har ingen att prata med om det. Jag har det rörigt på hemmafronten. Jag är gift och har två barn. Ena sonen fick sin diagnos i våras (NPF) som innebär stora svårigheter i hans liv. Detta kändes väldigt tufft, särskilt i våras.

    Samtidigt hade jag det väldigt tufft i våras på jobbet. Jag var mobbad av kollegorna och utfryst.

    I juni började nya kollegor och de gamla slutade successivt. Jag började då må bättre på jobbet vilket var bra. Samtidigt så blev jag väldigt kär i en av de nya kollegorna. Först fick jag panik, eftersom jag är gift. Sen började jag tänka att så länge jag inte gör något av det så är det ok. Jag är fortfarande kär men har inte agerat på det. Personen som jag är kär i vet om det men han agerar inte på det heller. Jag tycker att situationen känns plågsam. Jag kan inte släppa honom eller glömma kärleken fast jag vet att jag borde.

    Min man vet inget om detta.

    Jag funderar på att byta jobb för att kunna glömma kärleken lättare.

    Samtidigt är det kärleken som ger mig lite glädje i det liv som annars känns så tungt.

    Det här är ju väldigt tabu, så jag har ingen att prata med om det.

    Vad fan ska jag göra? Hur kan jag vara så dum, för jag känner mig väldigt dum.

    Du har blivit träffad av amors pilar, det är svårt (kanske omöjligt) att parera. Någon sa att när man inte längre vill tvätta sin mans kläder är det dags att göra slut, då gillar man inte honom längre. Kanske kan du nysta i vad du har för känslor för din partner? Älskar du honom? Är personen på jobbet en förälskelse eller tror du att du faktiskt på riktigt kan ha träffat rätt? Är han sådant som din man inte är och därigenom egentligen mer kompatibel med dig – om du vågar känna efter? <3 Jag tror på att våga vara sann emot sig själv och sina känslor och att de leder en rätt när man står i ett vägskäl och börjar känna att man måste ta ett beslut, när situationen börjar kräva det utav en? <3

    Trådstartaren

    Du har blivit träffad av amors pilar, det är svårt (kanske omöjligt) att parera. Någon sa att när man inte längre vill tvätta sin mans kläder är det dags att göra slut, då gillar man inte honom längre. Kanske kan du nysta i vad du har för känslor för din partner? Älskar du honom? Är personen på jobbet en förälskelse eller tror du att du faktiskt på riktigt kan ha träffat rätt? Är han sådant som din man inte är och därigenom egentligen mer kompatibel med dig – om du vågar känna efter? <3 Jag tror på att våga vara sann emot sig själv och sina känslor och att de leder en rätt när man står i ett vägskäl och börjar känna att man måste ta ett beslut, när situationen börjar kräva det utav en? <3

    Tack för svar!

    Jag tycker mycket om min partner men det är ju inte kärlek på det sättet längre. Men han är en bra människa på många sätt absolut. Sexlivet är väl inte så aktivt, mest på grund av mig tror jag.

    Jag är kär i han på jobbet. Jag saknar honom som fan. Jag gråter mycket när jag tänker på att byta jobb, för att jag kommer sakna kollegan. Det är magiskt att prata med honom.

    Om det hade fungerat eller inte på riktigt det vet jag inte. Jag undrar om han ens hade velat det själv…

    Jag känner mycket skuldkänslor för att jag är kär i den andra.

    Kollegan och min man är lika på vissa sätt och olika på andra sätt. På vissa sätt är kollegan mer kompatibel med mig men på andra sätt kanske inte.

    Jag förstår. Är det så att om den här kollegan inte vill ha en relation så stannar du gärna kvar med partnern du har nu? Förstår det som att det inte är dåligt mellan er men att som du skriver, kärleken och kanske passionen, liksom inte är så blomstrande pga. lång tid tillsammans?

    Trådstartaren

    Jag förstår. Är det så att om den här kollegan inte vill ha en relation så stannar du gärna kvar med partnern du har nu? Förstår det som att det inte är dåligt mellan er men att som du skriver, kärleken och kanske passionen, liksom inte är så blomstrande pga. lång tid tillsammans?

    Ja, då stannar jag med min partner. Alltså kärleken är inte så stark och sexlivet inte så bra men han är ju en bra person och så.

    Jag tänker väl också då på barnen och att få vara med dem jämt och inte bara på halvtid…

    Upplever du att du har en chans på den här kollegan? <3 Alltså vad säger intuitionen? Jag tänker att det är viktigt att göra saker i rätt ordning, t ex först göra slut, sedan inleda något med den här kollegan om det skulle fungera. Det blir så dumt om man gör något dumt och så får barnen reda på att föräldern varit otrogen och så är karusellen igång, mycket skam. Samtidigt är det väldigt vanligt vad jag förstår att just få känslor för andra när man är gift. Har en kompis syster som klickade med en man på jobbet t ex och där den personen och hon var som klippt och skuret för varandra, men eftersom min kompis syster ville fortsätta vara gift så avbröt hon det direkt (förstod tidigt att de var för synkade). Undvek honom på jobbet. Skriver det här bara för att påminna om att det är mänskligt att få känslor för andra. Och som du säger tabu också.

    Trådstartaren

    Upplever du att du har en chans på den här kollegan? <3 Alltså vad säger intuitionen? Jag tänker att det är viktigt att göra saker i rätt ordning, t ex först göra slut, sedan inleda något med den här kollegan om det skulle fungera. Det blir så dumt om man gör något dumt och så får barnen reda på att föräldern varit otrogen och så är karusellen igång, mycket skam. Samtidigt är det väldigt vanligt vad jag förstår att just få känslor för andra när man är gift. Har en kompis syster som klickade med en man på jobbet t ex och där den personen och hon var som klippt och skuret för varandra, men eftersom min kompis syster ville fortsätta vara gift så avbröt hon det direkt (förstod tidigt att de var för synkade). Undvek honom på jobbet. Skriver det här bara för att påminna om att det är mänskligt att få känslor för andra. Och som du säger tabu också.

    Kollegan har väl gett mig lite olika signaler men jag tror inte att jag har en seriös chans på honom faktiskt. Jag kommer inte att inleda någon sexuell relation eller kyssa honom eller så nu, så det är helt lugnt. Tankarna går väl snarare till om jag ska byta arbetsplats istället för att helt slippa träffa honom. Självklart kommer jag att sakna honom men då får jag väl göra det ett tag då…

    Min man vet inget om mina tankar och jag vill inte berätta för honom heller eftersom jag tror att det kommer förstöra så mycket mer då. Inget har trots allt hänt.

    Samtidigt känner jag mig väldigt ledsen och deppig över situationen. Hjärtat och hjärnan tycker olika här och jag har ingen att vädra tankarna med….

    Ja, jag förstår det. Är ju härligt att vara kär och när du tidigare haft det så hemskt på jobbet med mobbing kan jag verkligen förstå att det nu snarare är med lätta steg som du går dit. Vill passa på och säga också att jag beklagar att du blev utsatt av tidigare kollegor, så fruktansvärt <3

    Trådstartaren

    Ja, jag förstår det. Är ju härligt att vara kär och när du tidigare haft det så hemskt på jobbet med mobbing kan jag verkligen förstå att det nu snarare är med lätta steg som du går dit. Vill passa på och säga också att jag beklagar att du blev utsatt av tidigare kollegor, så fruktansvärt <3

    Tack! Tack för att du inte dömer mig.

    Ett problem är ju att jag känner så mycket för kollegan. Jag är väldigt kär. Jag kan liksom gråta på vägen hem från jobbet för att jag saknar honom så mycket.

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.