Hej, jag ville bara fråga en grej gällande kärlek.
Allt började såklart via nätet, att jag träffade en kille (5 år äldre än mig) som jag då gillade väldigt mycket och nu har det gått ett par år men vi har fortfarande kontakt. Problem var alltid distansen mellan oss men inte bara det, problemet var på min sida.
Först snackade jag med honom (kille nummer 1) och så blev jag tokig på avståndet mellan oss för jag ville ha en kille nära mig så då gick jag över till någon ny (kille nummer 2), ett par månader senare var man i förhållande som varade ett par månader och när man gjorde slut så gick man tillbaka till kille nummer 1 igen. Jag har sådana skuldkänslor för att jag gjorde honom till ett andrahandsval istället för ett förstahandsval och prioritera honom. Detta var inte en gång utan detta pågick i flera år och fortfarande visade han alltid att han tyckte om mig och stöttade mig genom alla mina uppbrott. Efter varje kille var jag tillbaka hos honom.
Men i natt blev jag tokig på allt detta. Han skrev till mig att han kände sig tråkig i längden/verkligheten. Sanningen är att jag har gått igenom tråkigheter och en massa skit i alla mina tidigare förhållanden så jag vet exakt vem man ska undvika. Jag skrev till honom att om han var tråkig så skulle jag avslutat vår kontakt år sedan och detta är upp till mig att bedöma om jag vill vara med honom eller inte, i form av att han inte bestämmer om jag ska vara med honom eller inte. Jag har frågat han om han är rädd för att jag inte ska gilla honom när jag träffar honom och jag ville veta vad han känner det vill säga om han vill lära känna mig på nytt och veta vem jag är. Hans svar var att han inte är rädd för det och att han vill träffa mig och lära känna mig. Vi har i alla fall kommit överens att börja om, lära känna varandra och faktiskt för en gångs skull träffas. Vi får planera ut en plan hur vi ska göra för att träffas.
Jag vet inte om jag är kär eller om jag bara gillar honom så himla mycket, tänker ändå väldigt mycket på honom.
Vad tycker ni om allt detta?
Gör jag rätt? Gör jag fel?
Borde jag känna så som jag gör nu? Är det värt och kämpa för honom?
Vad hade ni gjort i min situation?
