Kär, men vågar inte berätta

[Red Dykepi]

Jag trodde aldrig att jag ens skulle behöva skriva detta. Eftersom jag har så vansinnigt svårt för att fästa mig vid, och känna gemenskap med, andra människor så har jag även vansinnigt svårt att bli förälskad. Mina erfarenheter av kärlek och kärleksproblem är därför minst sagt begränsade, trots att jag är vuxen. Men – nu har det hänt. Jag har blivit kär. Riktigt upp över öronen kär, i en alldeles underbar människa. <3 Mitt självförtroende när det gäller sådant här är dock noll, vilket är en av anledningarna till att jag inte vågar berätta för personen i fråga. Den andra anledningen är att jag är rädd att jag, om jag berättar, aldrig kommer att få träffa henne igen. Att jag har så svårt att känna gemenskap gör att jag, när jag väl känner gemenskap med någon, känner att den personen är så oerhört viktig att jag inte klarar av att förlora vederbörande utan att gå i tusen miljoner bitar.

Personen jag är kär i är kvinna, liksom jag själv. Bara det gör att jag tänker att det är kört, för det känns ju att de flesta människor är heterosexuella. Dessutom lever den här personen tillsammans med en man, även om det förhållandet inte verkar vara det lyckligaste. När jag tänker på att berätta för henne så skäms jag nästan. Jag är rädd att jag bara skulle göra henne besvärad.

Jag vet att hon tycker om mig som person, för det har hon sagt. Hon har sagt en massa fina saker om mig. Hon verkade även tycka att det var jobbigt att vi inte skulle ses på ett tag eftersom vi båda skulle resa bort nu i sommar, fast inte samtidigt. Jag blev jätteförvånad över hur länge hon kramade mig innan hon lyckades släppa. Inte för att jag ville att hon någonsin skulle släppa mig…

När jag tänker på de här sakerna så har jag så svårt att glädjas åt dem. Jag tänker hela tiden tankar som:

“Äh, hon tycker nog inte om mig SÅ mycket.”
“Hon kramade mig säkert så länge för att hon tyckte synd om mig (jag hade anförtrott henne en del grejer).
“Den speciella kemin som jag upplever finns oss emellan är säkert inbillning eller önsketänkande.”
O.s.v…

Jag funderar på om jag ska följa mitt hjärta och berätta för henne hur jag känner, eller om jag ska följa min magkänsla (som kan vara hjärnspöken) och låta bli. Åh, varför måste det vara så svårt??

oj läste detta nu ikväll inte varit inne på bra tag men intressant..

Kunde du säga något? om det är okej att fortsätta ?

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

oj läste detta nu ikväll inte varit inne på bra tag men intressant.. Kunde du säga något? om det är okej att fortsätta ?

Jag har fortfarande inte berättat. Jag tror inte att jag kommer att göra det heller. Jag har extremt dåligt självförtroende när det gäller kärlek. De enda som blir intresserade av mig är män.

Förstår ..

Ja samma här.

finns ju dejt via webben men där har jag också gett upp typ . Kanske du kan testa dä?r . man kan prata länge utan att ses..

men det svåra är att man kanske ska ses  så snart och då backar man liksom

 

 

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Förstår .. Ja samma här. finns ju dejt via webben men där har jag också gett upp typ . Kanske du kan testa dä?r . man kan prata länge utan att ses.. men det svåra är att man kanske ska ses så snart och då backar man liksom

Jag har nätdejtat till och från under många år, men aldrig hittat den rätta. T.o.m. på gaysajter är det främst heterosexuella män som skriver, sådana som söker sex.

När jag tänker på att hitta mitt livs kärlek så känns det helt omöjligt. Orealistiskt.

Under många år, men varför blev det inget mer? förälskelse är ju lite ovanligt och kärlek bygger på något annat.

stora förhoppningar? hur många dejter? jag orkar liksom inte det känns så som du säger.

det är overkligt för många val och idag är det annorlunda mycket krav.

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Under många år, men varför blev det inget mer? förälskelse är ju lite ovanligt och kärlek bygger på något annat. stora förhoppningar? hur många dejter? jag orkar liksom inte det känns så som du säger. det är overkligt för många val och idag är det annorlunda mycket krav.

Grejen med mig är nog att jag har väldigt svårt att bli intresserad, eller ens fysiskt attraherad, av någon som jag inte först hunnit lära känna lite. Det gör såklart att det blir svårare att hitta rätt på internet, för det blir som att leta efter en nål i en höstack. Sedan upplever jag att det finns extremt snäva normer för hur man “ska” vara som homosexuell, och i dessa normer passar jag inte alls in. Jag har aldrig känt mig hemma på Pridefestivalen eller gayklubbar, utan har tvärtom känt mig väldigt malplacerad.

men det är ju lite  så man ger upp med internet…kanske har man tur och kan chatta eller maila ett tag innan man ska ses och då har man lite hum hur den andre är men

själv var det annat förr då vara det mycket skrivande och då var det inte så mycket krav. Nu så ber nån om foto direkt . Själv har jag inte varit på gay fest senast var det väl när jag var tonåring . I stan hade vi för första gången Pride men var inte ensam och då kunde man sitta utanför café dricka kaffe och se hur de andra gick i tåget.

Det är svårt om man inte är ute mycket heller men kanske det finns ett café där RFSLs lokal nära ditt  område?

ta en fika där ? om du är social alltså har lätt för prata med okända.

 

 

 

 

Men kvinnan som du är kär i. Ni har anförtrotts varandra och du vet hon har en man . Och vet hon om dig att du är homo. Och hur har hon reagerat på det? Men så länge hon är tillsammans med nån sks du vara lite försiktig  där.. Kanske du kan vänta till det passar henne och säga rakt ut att du är kär behöver du inte göra . Det räcker med små glimtar som att säga hon är så fin och när du tar i hennes hand eller ngt .du kan se hennes reaktion om hon kan tänka sig dejta med en kvinna tex.. men håll kontakten man vet aldrig ..

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

men det är ju lite så man ger upp med internet…kanske har man tur och kan chatta eller maila ett tag innan man ska ses och då har man lite hum hur den andre är men själv var det annat förr då vara det mycket skrivande och då var det inte så mycket krav. Nu så ber nån om foto direkt . Själv har jag inte varit på gay fest senast var det väl när jag var tonåring . I stan hade vi för första gången Pride men var inte ensam och då kunde man sitta utanför café dricka kaffe och se hur de andra gick i tåget. Det är svårt om man inte är ute mycket heller men kanske det finns ett café där RFSLs lokal nära ditt område? ta en fika där ? om du är social alltså har lätt för prata med okända.

Jag kan förstå att du upplever det som kravfyllt att dejta via internet. Jag tror att många väljer bort personer på internet som de kanske inte skulle välja bort i verkligheten, just eftersom man inte har personkemi eller liknande att gå på. På internet kan man ju inte gå på hur det känns att träffas, utan enbart på sådant som hur den andra personen ser ut och vad hen skriver om sig själv. Jag tror att det förekommer en annan typ av sållande på internet än i verkligheten.

Ja, det finns RFSL-lokaler här, och jag har varit på RFSL-aktiviteter tidigare, men aldrig känt mig hemma där heller. Jag känner mig mer hemma i den “stora” världen än i gayvärlden, just eftersom jag upplever att normerna i gayvärlden är så väldigt snäva.

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Men kvinnan som du är kär i. Ni har anförtrotts varandra och du vet hon har en man . Och vet hon om dig att du är homo. Och hur har hon reagerat på det? Men så länge hon är tillsammans med nån sks du vara lite försiktig där.. Kanske du kan vänta till det passar henne och säga rakt ut att du är kär behöver du inte göra . Det räcker med små glimtar som att säga hon är så fin och när du tar i hennes hand eller ngt .du kan se hennes reaktion om hon kan tänka sig dejta med en kvinna tex.. men håll kontakten man vet aldrig ..

Ja, hon vet att jag är homosexuell och hon har inte reagerat negativt på det. Jag utgår från att hon inte är intresserad av mig, dels för att hon har ett förhållande och dels för att det skulle kännas för bra för att vara sant att hon skulle vara intresserad av mig. Det hade känts för bra för att vara sant även om hon inte hade haft ett förhållande. Varför skulle hon vara intresserad av mig, liksom? Jag tror att de tankarna beror på att jag har en historia av otur när det gäller kärlek. Redan i tidiga tonåren blev jag intresserad av personer som sedan visade sig inte vara ett dugg intresserade av mig, och det där fortsatte upp i vuxen ålder. Intresset var helt enkelt aldrig besvarat. Samma sak åt andra hållet. Jag har varit tvungen att säga “tyvärr” till alla som visat intresse för mig, för de har varit män, och jag är ju inte heterosexuell. Nu är jag 31 och har aldrig haft något riktigt förhållande, så jag tänker att ömsesidig kärlek nog är någonting som jag aldrig kommer att få uppleva.

Hej TS!

Hoppas det gått bra med din vän! Utifrån min egen erfarenhet (lesbisk!!) är det verkligen inte omöjligt att en förälskelse är besvarad trots att personen uppfattas som heterosexuell. Och förälskelser händer ju hela tiden, även för de i relationer redan…

Men oavsett hur det går med henne, så ska du ju verkligen inte ge upp på att träffa någon! Antar att du varit medlem på qruiser (de är ju sämst, bara män), men har du testat facebook-grupper som ex coola kvinnor söker coola kvinnor? Eller dejtingappen her, en helt mansfri app 🙂 Själv träffade jag min flickvän genom her!