Hem > Forum > Relationer > Känner mig som en omvårdnadnadsassistent hemma också

Känner mig som en omvårdnadnadsassistent hemma också

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Hej

    Jag jobbar inom LSS på olika gruppboende där personerna har olika diagnoser som ADHD, autism och ångest bland annat. Det är ett underbart men slitsamt jobb psykiskt. Är trött på alla sätt efter att jag jobbat, men försöker att bli bättre på att vara professionell och inte ge allt av mig själv.

    När jag kommer hem från jobbet till min lägenhet möts jag av en sambo med Aspergers, tvångssyndrom och hypokokondri. Efter att ha lagt ifrån mig jobbet får jag direkt börja hantera hans problem med diverse inbillade sjukdomar. Han är extremt egoistisk just nu och allt handlar om honom och hans problem. Han ger mig väldigt lite tillbaka i relationen. Får inget stöd. Han kan liksom inte se förbi sina egna problem. Det tär så otroligt mycket på mig. Jag kan inte slappna av hemma heller. Känns som om jag jobbar 24 timmar om dygnet.

    Enda gången jag lyckas slappna av är när jag är ensam. Längtar efter att få vara ensam. Vet inte hur mycket längre jag orkar med att hantera allt. Har själv adhd, tvångstankar och ångest att hantera.

    Hjälp. Hur klappar man inte ihop? Tips mottages så hemskt gärna.

    Hej Jag jobbar inom LSS på olika gruppboende där personerna har olika diagnoser som ADHD, autism och ångest bland annat. Det är ett underbart men slitsamt jobb psykiskt. Är trött på alla sätt efter att jag jobbat, men försöker att bli bättre på att vara professionell och inte ge allt av mig själv. När jag kommer hem från jobbet till min lägenhet möts jag av en sambo med Aspergers, tvångssyndrom och hypokokondri. Efter att ha lagt ifrån mig jobbet får jag direkt börja hantera hans problem med diverse inbillade sjukdomar. Han är extremt egoistisk just nu och allt handlar om honom och hans problem. Han ger mig väldigt lite tillbaka i relationen. Får inget stöd. Han kan liksom inte se förbi sina egna problem. Det tär så otroligt mycket på mig. Jag kan inte slappna av hemma heller. Känns som om jag jobbar 24 timmar om dygnet. Enda gången jag lyckas slappna av är när jag är ensam. Längtar efter att få vara ensam. Vet inte hur mycket längre jag orkar med att hantera allt. Har själv adhd, tvångstankar och ångest att hantera. Hjälp. Hur klappar man inte ihop? Tips mottages så hemskt gärna.

    körde ett liknande race ett tag, tärde på alla mina krafter. Blev nära apatisk efter ett tag.

    Idag mår jag bra dock, utan den partnern tyvärr. Men fick tillbaka den energin jag inte sett på evigheter. Väldigt tufft att ta hand om vuxna hela dagarna 🙂

    Trådstartaren

    körde ett liknande race ett tag, tärde på alla mina krafter. Blev nära apatisk efter ett tag. Idag mår jag bra dock, utan den partnern tyvärr. Men fick tillbaka den energin jag inte sett på evigheter. Väldigt tufft att ta hand om vuxna hela dagarna 🙂

    Var det svårt att ta sig ur den relationen? Både praktiskt och emotionellt? Jag vet inte vad jag vill, men känner mig också nära på apatisk. Orkar inte med

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.