Kan inte sluta tänka på han

Hej!

Jag vet precis hur det känns, fast på Badoo mötte jag en trevlig kille för snart 6 år sen. Det var ganska komplicerad, annars hade vi hur trevligt som helst, och snackat endast på engelska. Han var lite speciell som jag senare blev kär i. Efter ca 2 månader frågade jag en dag hur det går för honom på jobbet och sånt, och han svarade dagen efter som vanligt, men kort innan hade vi vår intima stund för första gången, han som tog initiativ och jag gick med på det.

Så 2-3 dagar senare frågade jag hur han mår med tanke på hans mormors bortgång tog honom lite väl hårt, för han tog hand om henne och hade funnits där för henne länge. Inget svar. Några dagar senare så frågade jag igen, samma fråga, fortfarande inget svar, utan bara läste mina meddelande. Jag tänkte då ska ge han time and space. En vecka, en månad och ett år hade gått, ghostade han mig fortfarande. Han hade inte blockerat mig, och jag kunde se han online eller offline som varje gång jag loggade in var han alltid online :(.

Jag vet inte än idag vad är det som pågår egentligen och vad har jag gjort för galet som att jag bara brydde mig mycket om honom. Han var också mycket mycket intresserad av mig och kallade t.o.m mig för Boo. Jag tänker fortfarande på honom, inte varje dag precis, men då och då vid tillfällen dök upp när jag tänker på vårt speciellt samtal. Jag hade tänkt ta upp kontakten och ställa han mot väggen, men jag valde att avsluta kontot när jag insett att han ghostade mig bara, oavsett hur än jag ska uttrycka mina känslor skulle han inte bry sig om ett skit ändå.

Min vän säger att det är typiskt män när det gäller sexgrejen. Jag vet inte. Vi har inte heller träffats IRL, han och jag. Så jag vet inte om det är nån bra idé att du ska ta upp kontakten med honom vad han menade sist, risken är att han kanske inte kommer att svara då kommer du bara att må dåligt och ångest växer.

Du kommer att tänka på honom ja, trots 2 månader så är det nyligen. Jag tänker inte säga släpp om taget, och gå vidare, såna som de killarna vi snackade med glömmer man inte, det är svårt när man vill bara glömma bort helt, istället sitter man fast i en träsk utan nån svar blir man bara så frustrerad, jag vet. När du träffar en ny så småningom vill försvinna, sakta men säkert. Jag träffade några på nätet, Badoo också och ändå så finns han i mina tankar. Jag vet när träffar en person IRL, helst flera gånger så kommer personen att få dig glömma killen, samma för mig en dag när vi är riktigt redo. Vi måste tänka på oss också. De killarna vet inte vad de går miste om.

Det jobbiga är att vi var intima flera gånger. Båda var delaktiga till att det. Satt och typ triggade igång varandra. Varav sista gången var innan det blev tyst.

Det som är så svårt att veta, är om han menade det han skrev när jag frågade varför det blev tyst. Jag har pga saker som har hänt tidigare i mitt liv, lite svårt att lita på folk. Så jag vet inte om det bara är nått han sa bara för att säga nått. Eller om han faktiskt menade det. Jag vet inte, någonstans måste man väl ha haft något intresse. Annars vill man väl inte vara intim flera gånger som vi var? Å andra sidan killar kanske bara tänker med pinnen mellan benen.
Sen vet jag inte, killar är ju inte jättebra på att säga vad de känner alla gånger. Har själv inte vart det, men blivit bättre med åren. Så jag har vart betydligt mer öppen med han hur jag mår, hur jag känner osv. jämfört med han. Jag tror att han inte riktigt vet vad han vill. Han är intresserad osv men att det blir för mycket och för snabbt för han, så han vet inte vad han ska göra.

Precis som i ditt fall, så har han inte blockat mig eller tagit bort mig från varken snapchat eller tinder. Han kollar på mina snapstorys som jag lägger ut då och då.

Provade att skaffa happypancake häromdagen, för jag är så trött på tinder. Man blir så hårt dömd. Matchade med en kille, vi pratade lite. Sen kom en lite halv konstig fråga, han frågade om jag använde stringtrosor, jag sa nä och då sa han tack och hej. I alla fall, på happypancake dök självklart den här killen upp som jag är intresserad av, så jag valde att avsluta kontot efter 15min.

Och vare sig jag vill eller inte kommer jag snart få se han irl fast på avstånd, pga hans jobb och min hobby.

Varför ska dejting och allt som har med det att göra vara så svårt?! Känns betydligt svårare idag jämfört med hur det var när ens föräldrar träffades

Det är skumt, speciellt när han var mycket intresserad av dig och att ni var intima flera gånger och var seriöst då tittar han på dina snapstorys då och då. Jag tror också som du sa killar är dåliga på att uttrycka sina känslor eller vet inte riktigt vad ska säga väl sin mening, så väljer de ofta att ghosta, ses som en enkel utväg. Kanske är konflikträdda? Ja svårt att veta, när man har ställt frågor, så vet de inte hur ska svara sen, osäkra? Jag tycker ändå det är respektlöst.

Jag förstår, jag blottade mig mycket för honom, väldigt öppen om saker som kanske hade skrämt honom? När vi var intima, svarade jag med en stark åtrå och trodde skulle fortsätta efter ett tag, men det var bara en gångs grej. Jag som kanske tjatade om att vi skulle ses, om han vill träffa mig, ja absolut vill han träffa mig sa han, som fick mig att tänka på en annan kille jag träffade via en nära vän på Messenger för snart 2 år sen och vi var intresserade av varandra, hade lärt känna han lite och vi var redan intima flera gånger också.

Vi planerade om träffas IRL (han bodde i Norge) och han skulle komma hit till Sverige, jag var lite osäker, inte riktigt redo då och ville lära känna honom ordentligt först efter några veckor bara, han var ganska framfusig, lite desperat skulle jag tro så ser jag det som tvärtom när jag som ville träffa den förste kille. Vi fortsatte prata som vanligt, tills han blev tyst i några dagar (han var ledig från jobbet för att besöka sin familj) Han hade ett hjärta istället för mitt namn i Messenger som han sedan tagit bort? Jag frågade honom om det, och han svarade vill inte att hans familj ska misstänka och om de skulle fråga honom? Jag tyckte det låter så märkligt.

Före jul upptäckte min vän att han hade blockerat henne i FB, och så jag kollade, och såg att han blockerade mig också??? Jag messade honom vad han håller på med, en eller två dagar senare svarade han att han har hittat en kvinna, med smilegubbe och det gjorde mig så rasande! Jag förstod att det är något skumt med honom, inte så seriös som jag trodde, som ditt fall var han, den andre inte seriös heller. Det blev bara så märkligt.

Efter 4-5 månader fick jag ett sms från honom, norske killen, där han skrev att han saknar mig och vill prata med mig, det visade sig att hans förhållande med en annan kvinna inte höll sig. Han var så desperat. Vi snackade lite, men jag var neutral och allting var inte densamma som förr. Jag hade förklarat, men han förstod inte vad han hade gjort för fel, och jag ville att han ska tänka sig om och att han hade sårat mina känslor, speciellt när vi var intima så många gånger och jag pratade om skaffa mig en P-stav. Nu har vi ingen kontakt, han har en ny flickvän, och sambo redan.

Jag litar inte på någon längre, har tappat tro om mänskligheten, och män :(. Jag har frågat mig själv också varför ska det vara så svårt? Kanske ska man undvika internet istället, men alla är väldigt beroende av internet nu för tiden, då skulle faktiskt gå mycket lättare när vi de flesta är ensamma? Så märkligt när man tänker efter så är det ologiskt :(.

Jag har också provat olika dejtningssajter/appar som heter. När jag stötte på en annan kille som bor i samma stad som mig, och nära att gå hem till honom faktiskt, det var då under pandemin så ville jag vänta med att vi skulle ses, han gick med på att vänta. Nope, han träffar en annan tjej till slut. Han tänkte bara på sin pinne i mellan ben som du sa. Det är komiskt när jag som ville gärna träffa han, den förste. Kanske är min karma, vad vet jag? Eller pga pandemin, fast för 6 år sen var det ingen pandemi då.

Senaste så provade jag Darkside, och var där i nån månad, jag berättade ärligt att jag har nedsatta hörsel, så ingen var intresserad efter besökt min sida förutom en och vi chattade, verkade trevlig kille och seriös, tills när jag inte var inne för två dagar eller något, loggade jag in och läste hans meddelande, mycket märkligt som jag inte kan förklara och blockerade mig utan orsaken :(.

Jag bara suckar och är fortfarande singel. Jag är mycket äldre än så, och har inga barn. Kanske ska prova träffa någon via vänner, gå på en bar, eller nåt ställe IRL. Jag är introvert, så det är lite svårt och sen att jag har nedsatta hörsel

Ja, jag tycker allt är så konstigt. Och utan att veta känns det som att han inte riktigt vet vad han ska säga. Jag hänger inte riktigt med i dom här dejtning, ghostning och att vad det heter grejerna. Jag tänker om man säger att man inte vill längre osv. Då tänker jag att då tar man bort varandra från sociala medier. Men uppenbarligen gör man inte det. Sen har ju jag å andra sidan inte tagit bort han heller. Har bara låtit det vara.

Jag har nog kanske visat mer vad jag vill än han. Och kanske även frågat någon gång för mycket om att ses. Han nämnde 1,5mån in att han kände att man varför på. Vilket jag absolut kan har vart, sen tror jag också det var en kombination av att det var en väldigt stressig period på hans jobb. Jag bad om ursäkt för han, och sa att man inte vill att han ska känna så. Och förklarade mig. Efter det var allt fine igen, jag låg lågt ca 1v och sen tog vi upp kontakten igen. Och då pratade vi som vanligt.

Utan att veta orsaken till varför det blev tyst. Så kan jag känna att det han har gjort är väldigt lågt, att inte kunna förklara sig varför det hände. Dels för att vi hade kontakt så pass länge som vi hade, men också för att vi gjorde det vi gjorde med varandra. Sista gången vi var intima hintade han flera gånger om att jag borde komma hem till han. Jag kan däremot känna hade man pratat någon dag eller vecka. Då är det skitsamma om man inte ger en förklaring.

Och nu har en kille som jag hade kontakt med i höstas tagit kontakt med mig igen, och han är jag inte intresserad av. Vilket jag var tydlig med när vi avlutade kontakten första gången. När han först skrev till mig tvekade jag väldigt länge om jag skulle svara. Han skickade och frågade hur allt var, jag svarade ärligt och sa att jag inte mådde bra psykiskt. Vi har knappt kontakt med varandra sen han började skriva på nytt. Vi har pratat någon gång över telefon, och då har vi mest pratat om mitt mående. Men sen han tog upp kontakten igen för typ 3v. Har vi pratat över telefon 3ggr, och när vi gör det är det knappast konstruktiva samtal, är mer pinsam tystnad än pratstund. Skriver knappt med varandra. Men ändå är han på att han väldigt gärna vill ses. Och jag vet inte hur många gånger jag ska behöva säga tack men nej tack. Jag var nära på att skriva till han häromdagen och förklara ännu tydligare att jag är inte intresserad. Började skriva men sen tänkte jag ”nä, någonstans borde han se att jag inte vill”. Eftersom att vi knappt pratar med varandra.

Känner igen det där. Har själv aspberg och adhd. Jag är av förklarliga skäl väldigt restrektiv med vem som får veta och inte vet. Av just den anledning att folk drar när man säger det. Jag är till viss del väldigt trött på att vara singel, och det har jag speciellt känt nu när jag mår så pass dåligt psykist som jag mår. Det är inte kul att komma hem till en tom lgh, bryta ihop från ingenstans och ingen att krama om. Sen är det några gånger det är skönt att vara själv. Men efter att ha vart singel i 9år känner jag att det är lite tråkigt. Och jag kände, med han som jag vill ev ta upp kontakten med igen, att man för en gångsskull har lyckats hitta någon som är seriös. Sen blev det som det blev. Men sen han kom upp i mitt huvud igen, kan jag inte riktigt sluta tänka på han. Vet inte hur man ska få bort han från tankarna