Kan inte leva utan min man

I helgen berättade jag för min man att jag har vart med en annan man. Så detta är mitt fel! Men jag ångrar mig så fruktansvärt och förstår nu mer än någonsin hur mycket han betyder för mig. Han har åkt hem till sina föräldrar och vill inte komma hem, svarar mig knappt. Han har inte sagt till 100% att han vill skiljas så jag lever på hoppet… Hur ska jag göra för att få honom att vilja komma hem och ha mig tillbaka? Jag kan inte tänka mig ett liv utan honom.

Hej,

Du behöver nog lägga dig platt? Få honom att förstå hur pass djupt du ångrar dig, så det inte blir något missförstånd där att det blir lite ett förlåt som inte är menad från hela sitt väsen?

Hade jag varit i dina kläder och mått extremt dåligt och behövt förmedla just vilken nivå vi pratar om så hade jag beskrivit för min partner om och om igen att detta var det sjukaste och vidrigaste jag gjort i hela mitt liv och att jag förstår om denne inte alls kan förlåta mig för det.

Sedan kan det vara avgörande att bygga upp tilliten igen. Prata igenom hur det kunde bli på det här sättet. Läste en artikel någon gång där det stod att om man från början har en trygg relation med sin partner kan man ofta lappa ihop en relation efter en otrohet. Litegrann att det bottnar i att man vet att felsteg kan inträffa men man är villig att förlåta det. Men däremot om den är otrygg så kan det vara betydligt svårare och mer skapas en allt för stor friktion eftersom det redan varit svajigt och otroheten kanske grundar sig i någon djupare problematik i relationen mellan varandra.

Hoppas verkligen det löser sig för er!

Red Simyna skrev:

Hej, Du behöver nog lägga dig platt? Få honom att förstå hur pass djupt du ångrar dig, så det inte blir något missförstånd där att det blir lite ett förlåt som inte är menad från hela sitt väsen? Hade jag varit i dina kläder och mått extremt dåligt och behövt förmedla just vilken nivå vi pratar om så hade jag beskrivit för min partner om och om igen att detta var det sjukaste och vidrigaste jag gjort i hela mitt liv och att jag förstår om denne inte alls kan förlåta mig för det. Sedan kan det vara avgörande att bygga upp tilliten igen. Prata igenom hur det kunde bli på det här sättet. Läste en artikel någon gång där det stod att om man från början har en trygg relation med sin partner kan man ofta lappa ihop en relation efter en otrohet. Litegrann att det bottnar i att man vet att felsteg kan inträffa men man är villig att förlåta det. Men däremot om den är otrygg så kan det vara betydligt svårare och mer skapas en allt för stor friktion eftersom det redan varit svajigt och otroheten kanske grundar sig i någon djupare problematik i relationen mellan varandra. Hoppas verkligen det löser sig för er!

 

Tack för svar! De värmer.

hej ! det handlar inte om just förlåtandet , det är ju det att förtroendet till sin partner är helt raserat och ofta helt förbrukat , nog därför det ofta är över för gott , för ingen vill eventuellt bli sviken även en andra gång .

 

men försök prata med din partner på ett vuxet sätt om det som hänt , va helt ärlig med vad du känner , typ så som du skrivit i tråden här , svara ärligt på hans frågor om han har sådana , så

 

kan det finnas en chans att det går att lappa ihop tids nog , och lär dej nått av detta !!!! vist kan människor begå felsteg och hur man agerar efter avgör helt hur det slutar , va rak som jag skrev och ge han sen lite space att fundera

 

en del av livets krokiga vägar vi alla vandrar på ,

tex. jag tvingades göra slut med mitt ex efter ett väldigt långt förhållande trots att jag älskade henne av hela mitt hjärta från första dagen till sista , tog beslutet på 1 sek och har aldrig ångrat ,

 

MVH  Micke

Det beslutet tog aldrig jag vilket jag ångrar. Stannade initialt kvar med tjejen för att få alla svar. När röken lagt sig var vi fortfarande ett par men visst var det en ständig tagg och tilliten var skadad.