En vän har flyttat utan att meddela mig och det känns som att hon tappat intresset för mig även sedan ett tag tillbaka innan det. Jag stöttade henne mycket när hon hade det jobbigt och sedan försvann hon. Samtidigt har hon haft det körigt i livet under tiden vi inte hörts också, även om hon mått bättre.
Jag har blandade känslor inför det hela. Jag är glad för hennes skull att hon nu verkar ha det bra, samtidigt som jag känner mig lite dumpad när jag inte behövdes längre. Inte så att en vän som får stöd är återbetalningsskyldig eller så, men om en person som man gillar tyr sig till en så hoppas man ju på att hen ser en som en äkta vän.
Hon är en av de där fåtalet vänner man träffar i sitt liv, som får det att stråla i en av glädje över att höras och ses. Som ger en massa energi. Det är sällan känslan blir besvarad när man känner så starkt. Kanske för att man blir för intensiv tillsammans med personen när man känner så?
Samtidigt hindras jag från att känna mig alltför arg av att jag upplevt motsatsen i andra relationer, att vara den som tröttnar. Jag vet att det inte är någonting man kan hjälpa. Vissa människor är till exempel energikrävande att umgås med. Sen förändras man också. Ett tag älskade jag till exempel att festa men jag är inte inne i en sådan period längre. Personerna man lärde känna i festperioden kanske man sedan upptäckte inte var så roliga att umgås med utan alkohol.
