Jag gillar någon som inte gillar mig

Anonym skrev:

https://poddtoppen.se/podcast/1060058619/slaa-sverige Här kan man lyssna på andra sex – och kärleksberoende berätta om sina liv. Se om ni känner igen er..[/quot Stod ut att lyssna i 30 min…nej, det där är inget för mig.. Låter både flummigt och religiöst så det skriker om det. Så även om jag känner igen mig i viss mån så kommer det där aldrig vara en väg för mig. Lite kanske det hjälper då jag inser vissa mönster men det är också i sådana fall det som gjort mig så pass framgångsrik inom arbetslivet som jag är idag så jag har svårt att se att mitt beteende helt skulle kunna ändras och jag är inte helt säker på att jag vill ändras.

Lycka till på din väg!

Tack 🙂 Och tack för att jag faktiskt börjat få upp ögonen för att mitt beteende har destruktiva beroendetendenser, jag har aldrig reflekterat över detta tidigare särskilt inte under mitt äktenskap där jag under större delen faktiskt varit trogen och faktiskt inte gjort annat än att hångla med andra förens nu ( inte för att hångel är ok heller)…  Den här insikten gör mig både nyfiken och lite rädd för varför jag fungerar som jag gör. Tror att mitt behov av att se till att alla är nöjda och glada gör att jag använd mig av flirt, kärlek och sex för att komma dit. Folk runt omkring har ingen aning om mitt beteende utan jag ses mest som en stark kvinna som orkar bolla familj, vänner och karriär galant och får ofta beröm för detta. Den man jag träffar vid sidan av är ju den enda man jag aldrig helt lyckats ”få” därav kanske mitt beteende blir tydligare mer besatt och jag riskerar mer för var gång då bara tanken på honom får mig att bli skakig och illamående av åtrå.

oj, nu har jag skrivit ett evighetsvar på ett enkelt lycka till :-p men jag ville bara tacka och tala om att även om just denna grupp kändes lite för mycket för mig så har det planterat en tanke i mig och jag har börjat leta runt lite efter lämpligare grupper eller en terapeut för mig.

Tack för din ärlighet och öppenhet! Jag känner igen mig otroligt mycket i det du beskriver hos mig själv. Också att 12-stegsgrupper kändes sektlika och skrämmande till en början. Men jag hade tidigare erfarenheter av att sådana program fungerat för andra missbrukare i min närhet, så därför gick det ändå relativt lätt för mig att våga mig till möten och fortsätta gå dit. Men att erkänna att jag har ett beroende har tagit 10-15 år.. så det är svåra saker!

Det finns kliniker och terapeuter som jobbar med både sexmissbruk och kärleksmissbruk nu för tiden. Tråkigt nog är det fortfarande ganska obekant i sverige, detta. Men det tar sig säkert.

Igen. Tack för din öppenhet och lycka till på DIN väg. Den är precis som den ska vara för dig, precis som för alla andra (inkl mig själv behöver påminna mig)!

http://www.medberoendepodden.se/allaavsnitt har hjälpt mig med insikter och kunskap om både medberoende, kärleksberoende och sexberoende.

Finns särskilda avsnitt om det mesta här!

Det här är inte den enda demon jag har men det är den senaste och en väldigt stark sådan.

Vissa saker av vad jag kommer skriva får mig att känna mig som en hemsk människa.

Jag träffade en tjej ett par gånger för kanske tre år sen. Vi hade kul och trevligt tillsammans men jag var inte speciellt attraherad men hon har ett leende som smittar av sig något otroligt.

Jag träffade en annan och slutade höra av mig helt till den tidigare. Mitt självförtoende var för en gångs skull på topp.

Efter en stund visade det sig att den nya inte alls var den rätta och jag försökte leta mig vidare.

Nyligen började jag höra av mig till den första tjejen igen efter att ha sett henne på en spelning.

Jag var fortfarande väldigt osäker då jag tänkte att jag var för ”bra” eller för snygg för henne.

Hur som helst blev jag till slut störtkär i henne och jag trodde att jag kunde få henne lätt.

Vi träffades, vi låg med varandra och pratade nästan varje dag.

Dom senaste åren har jag haft svårt att hålla ut i sängen vilket jag tycker är mycket pinsamt och i sin tur skadar mitt självförtoende starkt men jag var fortfarande säker på att kunna få henne.

Efter ett tag var jag tvungen att fråga henne om hon kände något för mig och säga att jag känner för henne.

Jag fick det klyschiga svaret att hon gillar mig men känner ingen gnista.

Jag har varit mycket instabil på sistone och mina humörsvängningar är tusen gånger snabbare än förr.

Hennes svar fick mig att kollapsa och jag började slå mig själv.

Mitt självförtroende försvann och nu känner jag att jag aldrig kommer hitta någon, vilket ger mig ännu en anledning till att vilja sluta leva.

Jag känner mig väldigt ytlig även om jag verkligen värderar insidan högt.

På sätt och vis avundas jag henne då hon inte är ytlig då jag trodde jag var för snygg för henne. Och i sin tur får det mig att känna mig otillräcklig för henne.

 

Jag tycker jag låter urlöjlig men detta är något jag hakat upp mig på och kan inte riktigt komma förbi det.