Jag gillar någon som inte gillar mig

så jag gillar någon som inte gillar mig

helt normalt och okej hittills

men saken är att det bryter ner mig och liksom jag blir så jävla ledsen när han är i närheten för att det har blivit stelt och det känns som att det är mitt fel. Om jag inte hade erkänt så hade inget av detta hänt, vi skulle ha varit sams. Men nu är det inte så.

den killen gjorde mig glad. Det var som om jag kunde vara en förbättrad version av mig själv som skrattar och ler. Jag skulle kunna gå runt en hel dag och le fånigt på grund av honom.

 

men nu vill jag helt plötsligt dö på grund av honom eller mer hans existens

och han har inte direkt gjort något mer än att ignorera mig för att jag har gjort det

Hej!

 

Jag lider av samma tankar.

 

Jag har en väldigt bra vän eller bästa vän enligt mig, jag har berättat för henne vad jag tror att jag kände och det va inte samma från hennes håll. det har fungerat ganska bra ändå till vi ändå började ha sex med varandra och det kunde gå dagar och jag var väldigt glad och lycklig och på bra humör under den tiden. Men helt plötsligt vänder det och hon skyller sig själv och blir arg på sig själv för vi låg. hon slutar ta kontakt med mig eller iaf väldigt mycket mindre och jag mår skit dåligt över det och ser verkligen inget ljus alls i framtiden då jag kanske hade hoppats ändå på något mer även om jag visste att vi kan ej leva ihop under samma tak. jag har dålig självkänsla och tror aldrig jag kan få någon tjej för jag har liten snopp. och speciellt ingen tjej som henne. så jag börjar gå i självmordstankar, dels för att vi inte ligger och dels för att jag kan aldrig träffa någon som jag blir så glad av och har så roligt tillsammans med. Men återigen så vänder det och vi ligger igen för att sedan bli exackt likadant en gång till och jag blir sårad. det är som om hon ger mig hoppet och sedan tar bort det igen.  Jag vet att det kommer hända igen och jag borde sluta umgås med henne men hon är den enda som förstår mig och som jag ändå älskar att prata och umgås med. min bästa vän som sagt. skit jobbig situation är det verkligen. vad gör man??

Anonym skrev:

så jag gillar någon som inte gillar mig helt normalt och okej hittills men saken är att det bryter ner mig och liksom jag blir så jävla ledsen när han är i närheten för att det har blivit stelt och det känns som att det är mitt fel. Om jag inte hade erkänt så hade inget av detta hänt, vi skulle ha varit sams. Men nu är det inte så. den killen gjorde mig glad. Det var som om jag kunde vara en förbättrad version av mig själv som skrattar och ler. Jag skulle kunna gå runt en hel dag och le fånigt på grund av honom. men nu vill jag helt plötsligt dö på grund av honom eller mer hans existens och han har inte direkt gjort något mer än att ignorera mig för att jag har gjort det

 

Hej

Jag vet precis hur du känner, för jag är i just samma situation enda skillnaden är att jag inte har berättat det. Är jättekär i en kille som är det finaste jag vet. Mår så bra i hans närhet, blir lugn av bara se honom. Orkar kämpa av att bara ha honom vid min sida. Skulle ge allt för att bara få vara kollega med honom att få se honom varje dag..vilken lycka!

Men han ser mig inte så.. han gillar mig säkert..men inte så som jag gillar honom, och det gör mig så sorgsen speciellt nu när jag har drabbats av en personlig svår förlust.

Jag skulle så gärna vilja höra hans röst, behöver det.

Men jag blir som en fjortis när jag pratar med honom, allt blir tokigt och jag säger fel saker…oh känner mig så dum.

Detta gör att jag drar mig undan, det är så trist.

Hej på er!

Jag känner igen era funderingar och har varit i liknande situationer. Om det var mina funderingar skulle jag bryta kontakten med de som ni tycker om. Att vara med dem tror jag minskar era chanser att träffa någon där kärleken är ömsesidig plus att det drar ner ert egenvärde! Lycka till!

.

Känner igen mig alltför väl 🙁 att älska någon så det gör ont i en utan att få något annat än smulor tillbaks,

Det värsta är att jag inte kan bryta, kan inte ens förmå mig själv att försöka.. till saken hör den att vi har ett komplicerat förflutet.. Träffades redan som tonåringar och vi hade en kort seriös relation som sedan tog slut då han träffade en ny men han har hela tiden kommit tillbaks och vi har varit varandras “rebounds” och vi har även hållit kontakten per telefon då vi har haft förhållanden men då på en platonisk nivå. För 6 år sedan så beslutade jag mig för att aldrig träffa honom igen då vi inte kan hålla händerna från varandra och jag träffat min man som jag blev hejdlöst förälskad i och har en underbar dotter med. Nu har mycket hänt senaste tiden med nära anhöriga som tragiskt gått bort, massor av stress i nytt jobb och mitt äktenskap krisar så när han åter igen kontaktade mig kunde jag inte stå emot… och nu har jag fallit hårdare än jag någonsin gjort för honom…det känns både helt avslappnat och vi har lika roligt som alltid tillsammans men så fort han tittar på mig flyger tusen fjärilar och sexet (ja, jag har varit otrogen :-() är helt fantastiskt som om han kan läsa mina tankar…

Samtidigt kommer han från en jobbig relation med ex och tre barn som han inte kommit över än och han har i princip redan talat om att han inte vill ge sig in i ett förhållande…men så kommer små kommentarer som ger mig hopp “att han vill ha ett fast förhållande” för att i nästa låta mig krascha genom att säga att “vi är inte ihop”. Ändå är jag på väg att lämna mitt äktenskap, inte bara pga honom men han har en stor del i det hela..

Varför jagar man något man inte kan få? Jag är en vuxen kvinna som borde veta bättre men det är som jag tappat all självkontroll.

Hej!

Jag upptäckte nyligt, efter ca 20 år av relationsproblem att jag hade en beroendesjukdom kopplat till detta – sex & kärleksberoende. Jag känner igen mig en del i era berättelser. Kanske någon som läser det här också har samma problem som mig? Gör självtest på http://www.slaa.se så kan ni få en fingervisning om det här verkar gälla för er!

Nu, 8 månader senare så har jag ett nytt liv. Ett förhållande där jag vågar och har möjlighet att utöva tillit och intimitet för första gången i mitt liv.. Jag har börjat trivas med mig själv och fått en ingång till en helt ny värld igenom mitt 12-stegsprogram (Slaa).

Välkommen om du är som oss.

Hej!

det skulle vara så intressant och få prata lite mer orivat mer er två som skrev sist. Känner även igen mig så mycket i testet som länkades i föregående svar. Finns det något sätt och möjlighet att få prata med er? /mvh T

Anonym skrev:

Hej! det skulle vara så intressant och få prata lite mer orivat mer er två som skrev sist. Känner även igen mig så mycket i testet som länkades i föregående svar. Finns det något sätt och möjlighet att få prata med er? /mvh T

Hej!

Om du tror att det kan vara så att du lider av ett sex- och kärleksberoende så hör av dig till [email protected] eller [email protected] så kan vi hjälpa dig vidare den vägen! Att gå på ett öppet möte är också ett alternativ. Då får du höra andra människors berättelser och se om du känner igen dig i dom.

Så modig du är som vågar se på dina problem!

Heja heja.

Kram

Prickade in 13 av 40 men skulle nog kanske kunna få fler bockar beroende på hur man tolkar det hela, men sidan känns lite moral/andlig/religiös vid första ögonkastet att den avskräcker men jag kanske inte ska vara så snabb på att döma 😛 .

Och till viss del kan jag ju inse själv att jag ibland använder sex/kärlek som verktyg/självmedicinering för att lindra ångest och att det får mig att bli “hög” på mig själv.

Jag har ett bra jobb, fin familj och jag har inte det minsta dåliga självförtroende, så det är inte ett problem men kanske att jag använder mig av omöjlig och lite farlig sex/kärlek/flirt för att distrahera mig själv och genom att hitta “svåra” killar som blir en utmaning. Så var jag iallafall som tonåring men jag trodde att jag vuxit ifrån det..

Ja, den här sidan saknar kanske ett chattfunktion, har inte hunnit utforska så mycket än :-).

 

https://poddtoppen.se/podcast/1060058619/slaa-sverige

Här kan man lyssna på andra sex – och kärleksberoende berätta om sina liv. Se om ni känner igen er..

Anonym skrev:

https://poddtoppen.se/podcast/1060058619/slaa-sverige Här kan man lyssna på andra sex – och kärleksberoende berätta om sina liv. Se om ni känner igen er..[/quot

Stod ut att lyssna i 30 min…nej, det där är inget för mig.. Låter både flummigt och religiöst så det skriker om det. Så även om jag känner igen mig i viss mån så kommer det där aldrig vara en väg för mig.

Lite kanske det hjälper då jag inser vissa mönster men det är också i sådana fall det som gjort mig så pass framgångsrik inom arbetslivet som jag är idag så jag har svårt att se att mitt beteende helt skulle kunna ändras och jag är inte helt säker på att jag vill ändras.