Jag fann känslorna till sist (för sent?)

Ingen fara, du behöver inte be om ursäkt. Jag låter mig känna som jag känner och jag klarar av att hantera det. Jag har inte bråttom någonstans. Du behöver inte ta ansvar för mina tankar och känslor, även om det är fint att du väljer att svara. Du behöver inte oroa dig för mig. Allt kommer bli bra. Jag kommer att klara mig fint.

Det visade sig att min syster i USA fortfarande var vaken, hon skrev till mig några minuter senare, så vi pratade en stund.

Jag drar mig absolut inte för att ringa stödlinjen om det känns ohanterbart. Men om det fortfarande känns hanterbart så ringer jag helst inte just nu, mest för att jag börjar bli så trött på att förklara min situation igen och igen.

Jag har turen och privilegiet att ha en bra relation med min familj och många vänner. Det tråkiga är att jag är väldigt begränsad i hur mycket jag kan träffa dem, med anledning av min hund. Han mår bättre nu förresten, han har svart bra på behandlingen mot ledinflammationen, och blivit av med tandköttsinflammationen, och maginflammationen verkar också ha löst sig tillslut med det senaste foderbytet. Vi har vid flera tillfällen kunnat se människor på så lite som 20m håll den senaste tiden utan märkbar reaktion!! Om 4-6 veckor kan jag kanske börja introducera belöningsgodis igen, det kommer göra det lättare att träna på att se och träffa människor. Längtar tills dess.

Igår passade mitt ex föräldrar hunden så jag fick komma ut en stund. Han hade skött sig exemplariskt ❤️ Väldigt skönt att all den tid och energi jag lägger ner på att träna honom faktiskt ger lite avkastning. Det gör att livet känns lättare, att det finns hopp om att jag ska kunna ha hem någon vän eller två i framtiden.

Indigo gulltandborre, jag menade inte att låta avvisande och otacksam med mitt senaste inlägg. Jag uppskattar verkligen dina svar och perspektiv, oavsett hur självupptagen jag blir när allt det jobbiga tränger sig på. Jag är lite traumatiserad av att mitt ex upplevde att hon fick ta hand om, och bära mina känslor åt mig, när jag inte klarade av att göra det själv. – Varför jag just nu är noga med att inte lägga över mina känslor på andra, utan att ansvara för dem själv. Kanske är det dumt, kanske känns det som att jag inte vill släppa in någon – vilket jag gärna gör, men inte till bekostnad att den andra parten mår dåligt av det. Det känns som att jag mår bättre av det här just nu, kanske hittar jag bättre strategier framöver.

Jag har äntligen fått sova lite de senaste nätterna (sömntabletter). Jag lyssnar andra vändan på Compassioneffekten, som hjälper mig att förstå mina känslor och hitta ett inre lugn, en trygghet, utan att behöva vara lika beroende av enbart en annan person, som jag var tidigare.

Hoppas du har en fin dag <3

Du har inget att be om ursäkt för. Jag har det lite kämpigt just nu så därför är jag inte så snabb på att svara. Men jag upplever dig inte alls som avvisande. Fint att höra att det går bättre för hunden. Önskar dig en fin dag tillbaka 🩷

Känn ingen press att svara snabbt, om det är någonting jag har just nu så är det tid. Känns så märkligt att säga när jag inte haft en sekund över till någonting de senaste 10-20 åren, men så är det nu. Jag har all tid i världen.

Hoppas det kämpiga ger med sig, att du slipper fler motgångar, och att dina dagar blir fyllda med goda relationer, glädje, lycka, och trygghet.