Hem > Forum > Relationer > Jag dör sakta i denna relationen

Jag dör sakta i denna relationen

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Trådstartaren

    Jag e 35 år gammal, jag undrar om det e så hära livet ska vara. Blir det inte bättre än så här? I 2,5 år har jag nu varit tillsammans med en kvinna på 45. När vi mötes så ljög hon om att hon var på väg ur ett missbruk. Hon var påtänd på vår dejt . Jag hade ingen erfarenhet av droger eller missbrukare, så mig lura hon totalt. Vi dejtade o blev ett par. Och 2 månader in i relation började saker komma fram. Så som hennes missbruk som hon slutat med då . Att hon var pank efter hyran varje månad. Att hon var sjuk pensionär och hade en rad sjukdomar som fibromyalgi , reumatism, atros, kol, nedsatt lungor, och någon skelett sjukdom . Att hon då hade smärtstillande utskrivet i samband med detta tramadol. 6st som hon skulle ta varje dag men som enligt henne inte hjälper så hon behöver vända sig till svarta marknaden varje dag.  Jag accepterade allt detta. Och ytterligare en månad in i relation så va hon på toa o hennes telefon plingade mycket o så såg jag ett meddelande , kan vi ses o knulla.  Då tog jag ju telefonen givetvis. Då var där ett x antal 100 män som skriver till henne på fb.. om att dom vill ses o kuk bilder , rent raggande o hon pratar med dom o skickar andsiktsbiler på sig o skriver hon e singel.. Så jag konfrontera henne o hon bölar o säger det e inget hon träffar ingen o det kunde jag ju SJ se. Men hon tycker det e kul att massa andra vill ha henne. Jag förklarade då att man säger inte man är singel och skriver med folk som raggar på en . Att jag SJ aldrig skulle vara så respektlös att jag ens skulle skriva med någon kvinna . Hon lovar det aldrig ska hända igen.. I dag 2,5 år senare har jag kommit på henne 179gånger o göra samma sak.  Och varje gång är det samma bölande o förlåt det händer aldrig igen. Jag har handlat mat och allt till henne o hennes son under hela vår relation ca 9500kr kostar dom mig varje månad. Och varje dag efter jag slutat jobb åker jag ditt o lagar middag till dom , annars blir det ingen middag för hon kan inte göra mat o hennes son kan inte och hennes hjälp hon har från kommunen hennes egen styvpappa är aldrig på sitt jobb hoss henne han ska vara där 4 timmar dagligen o städa o sköta hemmet o laga mat.. Inte en enda dag under vår relation har han varit där en enda dag 4 timmar. Nä han uttnytjar henne varje månad o tar ut en gratis lön medan han sitter hemma i soffan. Och detta har ju gjort att jag konfronterat han flera gånger hur man kan göra så mot sin egen familjemedlem, uttnytja någon så en sjuk människa.. Då säger han det ska jag skita i och så kommer han med diverse hot mot mig och mot henne. När jag pratat med henne om detta o gå vidare o anmäla han så vågar hon inte för han sitter o hotar henne o slå in huvudet på henne mmm. Dom har hotat henne i 6månader att om hon är i hop med mig så ska dom döda henne o inte ha med henne o göra mm. Drf har hon låtsas inför dom att hon inte är i hop med mig. Jag har sagt till henne att jag inte tänker smyga omkring pgr av dom två. Att hon är en vuxen människa och det är ingen som kan bestämma med vem man älskar o vill vara med. Men hon är så rädd och tror på allt vad hennes instabila mamma säger och han idioten.  Jag försöker förklara för henne att det finns inga normala föräldrar i denna världen som utnyttjar sitt barn som dom två gör o inga som hotar sina barn med fysiskt våld och utövar psykiskt misshandlad som dom gör. Men kvittar vad jag säger så lyssnar hon inte.  Två föräldrar som inte ställer upp på sitt barn på något sätt.. . Hon har berättat innan hon träffa mig kunde hon skicka till sin mamma om att dim inte hade mat , då fick hon tillbaka inte våra problem rotta nere i sopperna o en bild dom sitter o ätter pizza. Va e det för folk? Jag anser att kan hon inte stå upp för vår relation så kan hon ju inte ha ett förhållande med mig . Har jag fel? Jag har nyligen köpt hus bor SJ ute på landet men mina hundar. Hitt vill hon mer än något annat flytta men jag satte ner foten o så att så länge hon inte kan vara en vuxen människa o stå upp för vår relation och sluta ljuga och göra det som är rätt att ringa kommunen o berätta hur han uttnytjat henne i snart totalt 8 år så är hon inte välkommen o flytta in hoss mig. Har jag fel? Sen detta med att hon ljuger för mig vart enda dag det kan vara en liten sak eller stora, o när jag konfrontera henne så har hon ont o mår dåligt. Vart enda dag. Är som hon inte kan ha ett vuxet samtal. Och nu har hon fått doset påsar och inte ens det klarar hon av. Och tjat om vf får jag inte Botox , vf får inte jag göra hårförlägning mm. Jag satte ner min fot på att bli utnyttjad ekonomiskt av henne och anser att det är slut med saker man inte ens gör sig förtjänt av , när man ljuger o sviker någon varje dag då gör man sig inte förtjänt av något. I går va vi på stranden och för engånskull hade det trevligt. Sen kör jag hem dom. Och kommer efter några timmar som vi bestämt knackar på . Ingen öppnar o knackar igen. Då är det en granne till henne som öppnar . Hon är psykiskt sjuk o bor mer på psyket än hemma. Jag ber henne hämta min flickvän. Och då säger hon att min flickvän inte vill vara med mig mera  , så då frågar jag efter henne igen. Då kommer hon och jag frågar lugnt o sansat om det stämmer som grannen säger att du inte vill vara i hop med mig mer. Och då säger hon att nä det vill jag inte o vi har inte varit i hop  på två år o jag ska sluta trakassera henne. Jag blev så chockad att jag bara gick. Då har hon suttit o ljugit för sin granne att hon inte varit i hop med mig på 2 år. Att jag trakasserar henne. Jag åkte hem och screenshot vår sms konversation för en vecka väl o skicka till grannen för o punktera att hon är en lögnare.. min flickvän börjar ju givetvis skicka till mig direkt om en dålig historia att pgr av alla hot hon har på sig så va hon tvungen o säga så osv.. bla.bla Blev kanske väldigt rörigt allt i hop. Men här sitter jag i dag  342tusen kronor från sparkontot borta.  Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över mitt liv o situation.  Jag är så psykiskt utmattad av alla hennes lögner och svek. Jag tror alltid hon ska bli bättre och lurar mig själv gång på gång. Att hon vill göra det som är rätt att hon vill ha ett normalt liv. Jag älskar henne verkligen men jag orkar inte ha det så hära mera. Min mamma brukar fråga mig vf jag aldrig ler mer vf jag aldrig e glad. Känns som hon har berövat mig på så mycket. Jag orkar inte mera, jag vill inte mera. Finns där en framtid med henne?  Eller jag måste lämna henne? Hur ska jag klara av det?

    Mr w

    Avatar

    Hej,

    Jag tror du måste försöka ta dig ur ditt förhållande. Jag har absolut inte samma problem som du har i din relation men jag delar din känsla av att vara psykiskt utmattad. Och jag vet att jag måste ta mig ur förhållandet.

     

    Kanske kan vi stötta varandra?

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.