Jag är gift med en man, och vi båda älskar varandra.
Problemet är att vi båda har dåligt självförtroende men i och med att vi vet detta så hjälper vi varandra. När han mår dåligt stöttar jag, och när jag mår dåligt hjälper han mig att sätta gränser. Men han har svårt att prata känslor och framtid, vilket jag respekterar.
När vi träffades för åtta år sedan så pratade vi om att vi vill ha barn. Vi skulle vänta en stund tills vi hade mer stabilt omkring oss – boende, jobb, ekonomi m.m. Men nu har vi inte haft sex på två år. Läget är perfekt för barn, även min ålder. Om några år är det för sent, och vi vill ju ha syskon också. Vi har båda ett bra jobb och allt klaffar. Men det är svårt att göra barn utan att ha sex. Och detta är något som min man inte kan prata om, han skämma väl och mår ännu sämre. Jag har försökt förklara att det kan finnas medicinska orsaker vilket han borde kolla upp, men inget händer från hans sida.
Jag vet att han inte är otrogen. Men jag vet inte om avsaknaden av sex beror på att han är så rädd för att bli pappa? Eller om det är något annat?
Vi är öppna mot varandra, men vi kan inte prata om detta. Parterapi är han inte intresserad av. Han har ingen samtalskontakt. Hans psykolog avslutade tjänsten, och han är inte intresserad av att skapa en ny kontakt. Jag kan inte tvinga honom, och mina försök till motivera honom har varit fruktlösa. Jag är inte intresserad av att hota honom med att separera om han / vi inte söker hjälp.
Mitt mående (har flera år svår depression bakom mig, som jag har fått hjälp för) börjar komma ikapp mig, och nu är jag så nedstämd att jag inte har energi till något annat än mitt arbete och tanken på att jag kanske aldrig kommer bli mamma. Allt annat är på paus. Fester, renoveringar, vänner, projekt m.m. Alla omkring mig nu är gravida eller är på sin andre/tredje/fjärde och det gör så ont i mig. Min sömn och mat blir påverkad av detta, och jag har seriösa tankar på om det är värt att leva…
