För några månader sedan gjorde min sambo slut. För mig var det HELT oväntat. Vi hade ett liv ihop med hus, djur, gemensamma hobbyer, framtidsplaner som inte kändes så långt borta osv …
Men jag har mått väldigt psykiskt dåligt i perioder, och det tärde på relationen. Vi bråkade mycket pga det. Men sambon var alltid snäll och sa “Det är inte du, det är din sjukdom, du kan inte hjälpa det” och sådant. I början lyssnade jag inte, för jag hade jättemycket tillitsproblem och skam. Men till slut började jag tro mer och mer på det sambon sa. Och sedan bara en dag så gjorde hen slut.
Jag jobbade så hårt på den där relationen, och det tog månader och år innan jag vågade öppna upp, släppa in, vara sårbar. Och så hände det här.
Hur ska jag någonsin kunna lita på någon igen? Mina största farhågor besannades. Den person som hjälpt mig att komma på fötter puttrade mig ner för ett stup, känns det som. Precis när jag trodde att någon kunde tycka om mig och OKRA MED mig och min sjukdom så blev jag lämnad.
Hur kommer man över något sånt? Tänk om det inte går? Det känns som en omöjlig och oändlig väg till att någonsin hamna i en annan lika nära relation igen. Detta kanske var första och sista.
