Hur ska jag hantera detta, tips snälla!

För några år sedan blev jag vän med en tjej som också led av psykisk ohälsa. Min första känsla va att det kunde vara skönt att vara vän med någon som kunde ha en sån bra förståelse för sina känslor och situationer i vardagen. Men tyvärr så uppstod problem efter problem. Jag märkte att hon ibland var så mycket sämre än jag. Eller hon var så svår att hjälpa så hon verkligen vägrade att ta emot råd, komplimanger, vård, terapi, eller hjälp över huvudtaget. Hon krävde extremt mycket uppmärksamhet men stötte bort mig när jag kom nära. Hon ville aldrig umgås, eller äns försöka ta en promenad för att distrahera hennes destruktiva tankar och beteende. Hon hade bestämt sig bara för att livet var hopplöst och hon ifrågasatte varje dag varför jag ville vara vän med någon som hon. Jag kände att de va svårare och svårare att kämpa med henne då hon försökte stöta bort mig, men ville ändå hjälpa för jag såg hur dåligt hon mådde. Men tyvärr så blev de bara värre. Vänskapen kändes inte äkta då jag började inse att hon alltid tog men aldrig var villig att ge något tillbaka. Om jag ringde till henne och behövde prata så kunde hon bara hänvisa mig till någon annan, men om hon senare samma dag ringde mig så förväntades jag lägga mitt åt sidan och komma springande, vilket jag dumt nog gjorde. Men de stannade inte där. Hon började även ljuga, och om allvarliga saker. Om att hon tagit överdos m.m och eftersom hon abrupt slutade svara och inte svarade när jag ringde så tvingades jag ringa ambulans. Jag fick sedan veta att hon inte alls hade tagit tabletter och skickat iväg ambulansen utan att ta deras hjälp och råd.

I flera omgångar har jag försökt bryta kontakten med den här personen för att det blev för svårt och jag började känna mig sårad, men hon lyckas alltid ta sig tillbaka då jag faller för känslan att vara saknad och omtyckt. Men jag känner i detta nu att jag kan inte se denna personen ansikte mot ansikte längre efter allt som sagts och gjorts. Hur bryter jag kontakten helt utan att behöva säga de ytligare en gång att jag bryter kontakten. För jag klarar inte av att säga de och få dom hårda orden som medföljer med ett sådant avslut.

Usch vad jobbigt det låter!  Har oxå träffat på den sortens människor och de kan vara manipulativa för att få sin vilja fram.Själv får man aldrig hjälp så det blir aldrig riktig vänskap. Tycker inte du ska höra av dig mer och bara säga att du måste ta hand om dig själv nu.Jag har märkt att jag inte fattar hur dåligt jag själv mår när jag måste hålla efter någon som mår sämre. Ibland får jag känslan av att jag är stark och frisk när jag träffar människor som är trasigare än mig själv. Då glömmer jag lätt av mina behov och det blir farligt :/

Anonym skrev:

Usch vad jobbigt det låter! Har oxå träffat på den sortens människor och de kan vara manipulativa för att få sin vilja fram.Själv får man aldrig hjälp så det blir aldrig riktig vänskap. Tycker inte du ska höra av dig mer och bara säga att du måste ta hand om dig själv nu.Jag har märkt att jag inte fattar hur dåligt jag själv mår när jag måste hålla efter någon som mår sämre. Ibland får jag känslan av att jag är stark och frisk när jag träffar människor som är trasigare än mig själv. Då glömmer jag lätt av mina behov och det blir farligt :/

Ja precis, de är verkligen inte bra att jämföra sig med andra. Precis som du säger så glömmer man sina behov. Sen kände väl även jag att det var för triggande att vara vän med henne. Jag har lätt att känna av negativ energi och hela hennes lägenhet hade en sån hemsk aura att det kändes som man kvävdes. Varje gång vi skulle umgås och även nu när hon frågade sist så skulle vi vara hemma hos henne. Men jag kan bara inte gå in där igen.

Jag har oxå känt negativ energi i vissa bostäder och kan inte heller vistas där.Jag är jättekänslig för sånt. Jag känner så i min killes bostad, inte lika illa som i många andra bostäder jag besökt, men tillräckligt för att jag inte vill sova över där.Därför är vi hos mig för det mesta.Jag har tur att han går med på det och att han trivs här.