Hur ska jag gå vidare?

Var ska jag börja.. Ser detta som ett sätt att skriva av mig och bearbeta min senaste relation som jag avslutade för en tid sen.

Från start blev jag blixtförälskad i denna kille innan sommaren i år. Jag visste redan då att han tidigare haft missbruk av droger under hela ungdomsåren och även i vuxen ålder. Även varit i kriminalitet. Men att han ska ha varit ren i 5 år och hade nu lägenhet och jobb.

Redan från början bjöd han mig på middagar och var allmänt som en drömprins. Under sommaren åkte vi iväg tillsammans och det var första gången vi var iväg flera dagar tillsammans. Under kvällen åt vi på en restaurang och det var mer eller mindre första bråket. Jag äter lite långsammare och är van vid när man sitter på en restaurang att man njuter av maten och jag bara frågade om han kunde äta lite långsammare då jag kände mig lite stressad. Något han inte alls kunde ta utan mer eller mindre blev tjurig och satt tyst fram tills jag nästan var klar, därefter reste sig upp och gick ut från restaurangen utan att vänta på mig.

I okänd stad grät jag för första gången över denna relationen. Jag konfronterade honom sedan på kvällen och sa mer eller mindre att detta inte funkar, och vi löste  konflikten då han bad om ursäkt.

Detta var något som inträffade flera gånger under de månader vi varit tillsammans, att jag gråtit och sedan att han flytt genom att gå iväg för att jag eller han sedan ringt och bett om ursäkt.

Det har även handlat mycket om att han inte ansett att jag spenderat tillräckligt med tid med honom (vi har umgåtts väldigt mycket enligt mig, cirka 3 dagar i veckorna har han upplevt varit lite). Han har uttryckt att om han vill vara i en relation handlar det ju om att han velat vara med personen, annars kan man lika gärna vara ensam. Jag tänker istället att det måste finnas balans mellan egentid för bland annat vänner och tid för relationen. Detta har varit diskussion egentligen under hela tiden av förhållandet. Det har även funnits inslag av svartsjuka från hans sida i detta.

Nu till det som hände för cirka 1 månad sen.. Efter dessa bråk ovan och där det varit otaliga gånger som vi bråkat, till och med nästan gjort slut och sen bett om ursäkt och förlåtit varandra och haft bra diskussioner om att jobba för att det ska bli bättre då vi älskat varandra.

Helgen i början av november (och mer eller mindre hela veckan där innan) så har vi ett bråk som innebär att jag uttrycker att jag inte orkar mer om det ska vara så här. Han flyr,men knackar på min ytterdörr några timmar efteråt. In kommer en uppjagad kille, vi pratar ut och cirka 5 minuter efter vi kramat varandra stelnar han till i min famn och får någon form av kramp. Jag får ringa efter ambulans och lägger honom på sidan då hans färg försvann samt andningssvårigheter. (detta är utan vetskap varför han fått denna kramp). Han vaknar till efter ett tag och tittar på mig som om han inte visste vem jag var. Halvvägs ut i trapphuset möter vi ambulanspersonalen. Jag får sitta med i ambulansen, och hör bara orden “Jag älskar henne” från honom bak i ambulansbilen, men tar sedan egen bil till sjukhuset efteråt.

Resten orkar jag inte gå in på.

Det visade sig iafall att han tagit en överdos av narkotikan Tramadol. Vilket han hade gått på en vecka innan och ljugit för mig under den tiden och inte sagt nåt om detta.

Den chocken jag fått efter denna situation går inte att beskriva. Flera veckor efteråt kunde jag inte vara på den sidan av soffan där det hände då jag såg flashback om händelsen. Hade jag inte varit där, och hade han inte kommit till mig hade han troligtvis dött. Detta har jag endast berättat för min absolut bästa vän, men inte ens henne kunde jag gå in på detaljer utan att det blev jobbigt.

En månad senare.. På min födelsedag (efter superhärlig kväll innan och även morgon) var vi på kryssning med hans jobb. Första gången han mer eller mindre var ute med dem för att ha trevligt. Alla drack under kvällen och det eskalerade till att han slog ner en person och flydde.

I efterhand har han mer eller mindre lagt skulden på att kollegorna drack massor och inte verkat kunna se sin del i det. Han fick även operera sin hand pga denna situation och vara hemma ett antal månader. Jag frågade rakt ut dagen efter händelsen om han har nåt konsekvenstänk överhuvudtaget, och började då bråka om detta och hur jag ens kunde ställa en sådan fråga.

Detta ovan (bland annat men finns så mycket mer att skriva) gjorde att jag tillslut sa att vi inte kunde ses mer, för bådas skull.

I början sa han även att han hade fått diagnosen antisocaial personlighetsstörning, något jag läst om idag är något som märks i nära relationer därav att det inte märktes till en början.

Problemet jag är i är att jag älskar denna människa och får verkligen tvinga mig själv att inte återuppta någon kontakt med honom.

Se för Guds skull till att vara utan honom så länge du kan. Känslorna svalnar. Folk kopplar ofta till varandra på ett nästan beroendeframkallande sätt, så om du kan vara utan honom en tid så blir det lättare senare. Distrahera dig, gå och lägg, dig, sov bort tiden, träffa andra vänner, men håll dig borta från honom och från telefonen så att du håller dig från honom.