Hem > Forum > Relationer > Hatar min sambos familj

Hatar min sambos familj

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Min sambos familj har aldrig tyckt om mig: Det är ett spel för galleriet när vi umgås allesammans. Dem bjuder ej in mig till samtal, hans syskon pratar bara med varandra eller med hundarna (hundar kan tydligen prata). Jag står som ett fån och ser på, skrattar lite lätt pga de stela tysta situationer som uppstår. Får alltid vara den som inleder samtal, bjuder in, ler och är artig. Men jag hatar dem, dem lägger sig i allt, hur vi lever, vilka beslut vi tar kring vårt barn, huruvida han skall uppfostras. Klassiskt. Jag är så less dem, hans mor tror hon äger hela världen. Har alltid svar på tal, råd om barn uppfostran, ”såhär ska det minsann gå till! ” Men hon är bara dum, osmart, oinspirerande men jag låter henne hållas för husfridens skull. Men själv bryts jag ned alltmer. Samt min sambo kan man ej nämna här, den respekt han besitter för sin mor är högre än himlen, högre än respekten gentemot sitt barns mående och sambons. Hur ska jag orka med hans familj? Kan tillägga att jag hamnat i konflikt med dem ca 4 gånger under 6 månader. Ingenting hjälper, bara försvarsställning till hö och vä. Däremellan ett barn som behöver en stark moder.

    Du behöver inte komma överens med dem. Var rak med din partner att du inte vill träffa dem under de villkor du gör nu. Om du ständigt känner dig utanför och saknar konstruktiva samtal med dem skulle jag undvika dem och också berätta det till de jag inte lyckas kommunicera med väl. Fråga dig hur viktigt det är att komma överens med dem. Annars måste du acceptera att vara med dem som du beskriver umgänget med dem nu. Det är inte lätt men enda sättet.

    Hej på dig, och god fortsättning!

    Gud, vilken jobbig situation du befinner dig i. Det hörs hur mycket det tär på dig att vara utanför hos din svärfamilj.

    Har du och din sambo en öppen dialog om att du inte kommer överens med dem? Det är något jag skulle rekommendera om du inte redan pratat med honom. Lägg fokus på hur du känner istället för att lägga skuld (om det är ett känsligt ämne), att du känner dig utanför och underminerad när svärmor lägger sig i ert föräldraskap. Kanske ni kan kompromissa, antingen att inte hälsa på lika ofta eller att du kanske inte behöver följa med på vartenda besök?

    Precis som ovanstående skriver så bra kanske det inte är så viktigt att komma överens med dem? Kan du komma till en punkt då deras åsikter inte betyder särskilt mycket för dig och kan sitta i samma rum och vara neutral och artig kanske det räcker?

    Ta hand om dig. <3

    Hej! Det hörs på dig hur mycket situationen tär på dig, det måste vara jättejobbigt att känna sig utanför hos din partners familj.

    Jag vet inte om du har en öppen dialog med din partner om detta, men jag tycker det är viktigt och tror att det kommer hjälpa om du berättar hur det här får dig att känna. Kanske ni kan kompromissa där ni kanske inte behöver hälsa på lika ofta eller att du kanske stannar hemma och låter honom åka dit själv.

    Som ovanstående skriver så bra så kanske det inte är så viktigt att ni faktiskt kommer överens? Kanske den bästa lösningen kan vara att ni är neutrala och artiga mot varandra men inte har någon djupare relation? Om du kunde komma till en plats där hennes ord inte betyder något för dig blir ju åtminstone inte du sårad, och då menar jag inte att gå med på det hon säger. Men är du och din sambo enade som föräldrar och är på samma sida om hur ni vill uppfostra era barn spelar det ju ingen roll vad hon säger, även om det kan vara störande att motta råd hot och dit utan att faktiskt ha bett om det.

    Ta hand om dig. <3

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.