Hem > Forum > Relationer > Har svårt att lämna min sambo

Har svårt att lämna min sambo

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Jag har nu i några månader funderat, och har på senaste tiden bestämt mig för att jag ska lämna min relation. Vi har haft problem i flera år, huvudsakligen med  år kommunikation, och jag tror vi båda kan må bättre och träffa andra som matchar oss mer.

    Jag har dock en del saker som håller mig från att gå igenom med detta beslut. Jav vet att bostad, allt det, går att lösa. Jag har tänkt igenom möjliga scenarion och förberett packlista ifall jag måste flytta ut hastigt, pratat med vänner och familj om att få bo hos dem temporärt, etc.

    Men. För det första är jag så otroligt konflikträdd. Så fort jag tänker på hur jag ska gå till väga för att prata om det här med min sambo, stänger kroppen av i panik. Om jag ens lyckas starta ett samtal om honom, förstår jag inte hur jag kommer få ut ett enda ord.

    Jag är också otroligt rädd för att bo ensam. Inte bara för min GAD eller att min sociala ångest kommer göra det svårt för mig att ha någon mänsklig kontakt. Men jag är också rädd för att… vara ensam med mina egna tankar. Ingen som kan distrahera mig. Ofta när jag är själv känns det som jag inte har någon kontroll. Det är en ostoppbar spiral nedåt. Och med mina självskadeimpulser och mina alltmer återkommande och tuffare självmordstankar är jag rädd att om jag blir helt ensam att jag kommer begå självmord.

    Jag vet inte hur jag ska släppa dessa rädslor. Min sambo förtjänar ett bra slut också.

    Det låter som att du behöver någon form av fallskärm för att våga ta det här klivet? Ångestmottagningen funderar jag på om du kan kontakta för att känna att du har de att vända dig till ifall det börjar gunga rejält? Jag har också GAD och har stora problem med just ensamhet och självmordstankar. Min plan är att kontakta psykiatrin igen för att känna trygghet i att de finns där för mig. Det är därför jag skriver till dig nu om det kanske kan vara en god ide även för dig?

     

    Trådstartaren

    Det låter som att du behöver någon form av fallskärm för att våga ta det här klivet? Ångestmottagningen funderar jag på om du kan kontakta för att känna att du har de att vända dig till ifall det börjar gunga rejält? Jag har också GAD och har stora problem med just ensamhet och självmordstankar. Min plan är att kontakta psykiatrin igen för att känna trygghet i att de finns där för mig. Det är därför jag skriver till dig nu om det kanske kan vara en god ide även för dig?

     

    Tack för att du svarar <3

    Jag går just nu hos ångestmottagningen, började på KBT mot just min GAD och sociala ångest. Just nu har vi behövt pausa KBTn pga denna relationskris plus kris med att jag också bör byta jobb. Men jag träffar fortfarande min psykolog veckovis, och det är det bästa i mitt lov just nu, en plats där jag kan släppa på allt jag håller undan hemma. Min psykolog är också så oroligt stöttande, och den bästa hjälpen jag någonsin fått från vården.

    Veckorna känns både som de flyger förbi, men också som att det alltid är så lång tid innan min nästa tid hos psykologen. Och även om de finns där för mig nu vet jag att så fort behandlingarna med mig är klara kommer jag förlora kontakten med dem…

    Skulle du vilja dela med dig lite om hur du känner kring att ha dem som en säkerhetskälla så? Kanske jag behöver ändra hur jag ser på det.

     

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.