Har få vänner.

Jag är 50+ och jag har  insett att jag har väldigt få nära vänner.  Funderar en del över det, varför det blivit så och om jag skulle vilja göra något åt det. Har man och “halvvuxna” barn som betyder mycket för mig men känner att det där med nära vänner saknas.  Som ung hade jag i längre och kortare perioder  flera olika nära kompisar. Har alltid hållit mig till en eller få i taget.

I vuxen ålder hade jag en mycket nära väninna. Vi träffades ofta och hade en djup relation. Tyvärr drabbades hon av cancer och dog för tio år sedan och efter det har jag inte odlat någon ny nära vän.

De vänner jag har är till största del tillsammans med min man i form av andra par. Har egentligen just nu bara en nära väninna som jag kan ringa närsomhelst om vadsomhelst.   “Skyller på”  att jag de senaste åren jobbat mycket med människor och har haft så mycket kontakter/relationer genom det.  Men frågan som uppstått är hur det kommer bli när jag åldras? Hur gör man för att få vänner i mogen ålder?

Bra fråga, det funderar jag också på. Vänner som man verkligen klickar med kan vara lika knepigt att hitta som en partner. Det måste verkligen stämma. Jag vill också gärna träffa fler nya vänner och träffar rätt mycket folk, de är trevliga men blir mer “bekanta”.

Standardsvaret brukar väl vara “gå med i en förening” eller “gå en kurs”? Men även då tar det ett tag att bli vän med någon, och i vår ålder (jag är också 50+) har de flesta redan vänner. Jag är i ungefär samma situation.

Men jag var med när vi ombildade till brf där jag bor, då blev jag vän på riktigt med några stycken (en har flyttat och då tar det slut, hur mycket man än säger “åå, vi måste träffas”), för då kämpade vi verkligen för något tillsammans. Den känslan tror jag är svår att skapa “bara så där”. Kanske om man hittar nåt man brinner för?

Och sedan hitta den där tiden att verkligen odla vänskapen, för det måste man också göra om den ska bestå. Det är mycket som ska klaffa … och om man sedan inte mår bra och drar sig undan periodvis blir det inte lättare.

Jaha, usch vad jag var munter! Ville egentligen bara säga att jag förstår.

jag tror faktiskt ändå att “gå med i en förening” (eller liknande ) är ett bra råd. Goda vänner tar tid och även ytliga kontakter är värda en del. Jag tror att man kan se det så här: genom att skaffa fler ytliga kontakter ökar sannolikheten att på sikt odla någon eller några av dem till riktiga vänner. Och i brist på nära vänner kan även ytliga bekanta vara bättre än inga alls.

Jag tycker väl att det är relativt enkelt att skaffa nya och ytliga vänner. Men precis som ni upplever jag att det inte så lätt att få djupa relationer. Jag investerade 8 år av mitt liv och byggde ett vänskapsrelation med en person. Jag hade en underbar upplevelse av att ha djupa samtal och spännande utmaningar. Men min vän var nykter missbrukare och har diagnoser av flera slag. Livet kom i mellan och hela hens liv rasade ihop vilket lede till att hen drog sig undan från mig.

Jag inser att min upplevelse av att vi hade så bra umgänge har slagits sönder – min vän anser att jag var hemsk att umgås med. Logiskt förstår jag att hen bara speglar sin dysfunktion på mig och att jag faktiskt gör rätt när jag vägrar att ta upp dansen som medmissbrukare. Men det svider ändå. Det funkade inte den här gången heller…

Jag jobbar som lärare och det ger mig många ytliga kontakter – jag tror inte att någon på jobbet förstår hur ensam jag känner mig trots de många kontakterna med ungdomar och kollegor….

I vilka miljöer och situationer känner du dig öppen för andra människor? Jag tror att en förutsättning för att skaffa vänner, oavsett ålder, är att vara öppen för nya kontakter och att kunna vara spontan i den öppenheten. Idag finns det flera möjligheter att nå människor via nätet, så nätcommunityn kanske kan vara något? Vad gäller att skaffa vänner offline, tror jag det handlar om att hitta ett sammanhang där främmande människor träffas i ett gemensamt syfte. Jag får därför hålla med den ena av de föregående talarna om att “gå med i en förening” inte är ett dåligt alternativ. Det behöver inte vara en förening i sig, men att hitta ett sammanhang där människor delar dina intressen och är villiga att lära känna människor.