haft förhållande sedan 13 års ålder, längtar efter att vara singel

Hej, är ny här och kände att jag verkligen behöver någon att disskutera med. Jag blev tillsammans med min nuvarande pojkvän när jag var 13 år och han 12, är idag 19 år. Han gjorde slut med mig tre gånger för ca 2-3 år sedan och allt var ostadigt men sedan sista gången så har vi hållt ihop i två år och allt har bara känts bättre och bättre, det är han jag ser min framtid ihop med. Vi har bara varit med varandra. Men jag har nu fått en extrem längtan efter att bara vara singel, få göra vad jag vill med vem jag vill när jag vill, men han är ju fortfarande den som jag ser mitt “vuxna” liv ihop med. Vad ska jag göra? gör jag slut vet jag ju inte om jag någonsin kommer att få tillbaka han, men gör jag inte slut med han kommer jag alltid gå och ha detta i bakhuvudet. Jag vill inte ha levt hela mitt liv utan att någon gång har varit singel. snälla hjlälp mig!!

Hej! Jag förstår att du befinner dig i en knepig sits. Att bli tillsammans med någon så tidigt kan ju innebära att man känner en riktig trygghet som man kanske inte vill vara utan när man har hållit ihop så pass länge. Man växer ju liksom “upp” med varandra och går igenom mycket under sina mest kritiska tonår. Samtidigt så är det helt normalt att känna som du gör, att du måste få prova dig på ett “eget liv” i livet. Det är något som de flesta människor känner under olika perioder i sitt liv. Du ska alltså inte känna att det är konstigt eller knepigt. Vad som blir knepigt är när man vill prova gräset på den andra sidan men samtidigt ha foten kvar på ena sidan stängslet. Det handlar egentligen om de val man måste göra. Att göra slut med någon som man har varit med så länge kan ju vara väldigt tungt bara det. Att sedan vilja ha den personen tillbaka kan bli en helt ny resa som kanske inte leder en dit man vill. Det är helt enkelt en chansning efter den andra. Samtidigt så vet man inte vad det är man hittar där ute. Men så är livet. Det innebär risker och chanser, möjligheter och bakslag. Det är det som gör att vi växer, skaffar erfarenheter och visdom med åren. Hur är er kommunikation? Känner du att det här är något som ni skulle kunna prata om? Hur känner han? Som sagt, det är absolut ingenting konstigt med det du upplever men kanske skulle du få ett annat perspektiv om du provade att prata med honom och dela med dig av dina tankar. Ni kanske kan upptäcka mycket tillsammans ändå? Eller känner kanske han tom likadant? Hur det än är och var man än gör i livet så är kommunikationen mellan en själv och ens partner väldigt viktig. Det kan öppna helt nya dörrar i en annars rätt “van” relation och man kan hitta en mängd nya sidor hos varandra bara genom att öva på att prata och lyssna till varandra. Känn efter lite. Resonera med dig själv. Skriv ner dina tankar så du får dem på papper. Det kan vara enklare att processa saker på det sättet, så det inte blir korvstoppning i huvudet. Filosofera och ta din tid på dig. Känn dig inte pressad eller jäktad utan känn dig säker på dina beslut. Oavsett allt så förstår jag hur du känner. Stort lycka till!

Jag har pratat med han om det och han vet hur jag känner, han säger att han är 100% säker på att det är mig han vill spendera resten av sitt liv med och har inte alls några planer på att bli singel. Vilket gör mitt beslut ännu svårare.. stämningen mellan oss efter att jag berättade det har varit bra men ändå lite frånvarande, vi umgås inte på samma sätt som vi gjorde innan då vi mer eller mindre satt ihop och inte gjorde något utan varandra. Hur ska jag kunna avgöra om jag ska avbryta allt, hela min framtid är ju planerad ihop med honom. Vi är verkligen menade att vara med varandra, kanske kommer vi att hitta tillbaka till varandra om vi verkligen är gjorda för varandra, men tänk om det inte blir så, tänk om han träffar någon annan. Så extremt kluven

Vad är problemet? Gör slut och dra. Men tro mig i att det vackra är “den grå vardagen”. Är du redo att totalt kasta bort det finaste ngn kan ge dig, trygghet kärlek och stöd mot att du vill vara ensam och “leka av dig”?

Vissa misstag måste man göra själv oavsett vad andra säger. Välj ensamheten då men känn efter nu hur allt vackert tryggt det är, för den känslan när du inte har ngt utan är ensam är hemsk.

Tro mig att dina tårar över känslan som äter dig inifrån att du förstört det vackra du har nu nör du kommer till insikt blir tuff.

Jag säger inte hur du ska göra, men förbered dig det värsta ensamheten och det är en skön beskrivning vad som väntar. Stanna kvar eller gå. Men ta konsekvenserna av din handling

Anonym skrev:

Vad är problemet? Gör slut och dra. Men tro mig i att det vackra är ”den grå vardagen”. Är du redo att totalt kasta bort det finaste ngn kan ge dig, trygghet kärlek och stöd mot att du vill vara ensam och ”leka av dig”? Vissa misstag måste man göra själv oavsett vad andra säger. Välj ensamheten då men känn efter nu hur allt vackert tryggt det är, för den känslan när du inte har ngt utan är ensam är hemsk. Tro mig att dina tårar över känslan som äter dig inifrån att du förstört det vackra du har nu nör du kommer till insikt blir tuff. Jag säger inte hur du ska göra, men förbered dig det värsta ensamheten och det är en skön beskrivning vad som väntar. Stanna kvar eller gå. Men ta konsekvenserna av din handling

 

 

 

oj, du har uppenbarligen aldrig suttit i samma situation som mig.

Med all respekt så hoppas jag aldrig att du hamnar i samma situation som mig där partnern är otrogen och blev gravid med min bästa kompis, familj sparkat bort mig från familjetillhörigheten samtidigt som jag blev av med mitt arbete och huset tigs av fogden. Jag hade ingenting. Jag anser mig veta vad trygghet och ensamhet betyder.

Jag vet vad ensam innebär och kan jag så minsta chans att förklara vad ensamhet är och att vara krossad och förintad som människa för att inte andra ska tvingas till detta är jag glad.

Jag ber dig att känna efter vad du har nu, ensam är inget trevligt.

Anonym skrev:

Med all respekt så hoppas jag aldrig att du hamnar i samma situation som mig där partnern är otrogen och blev gravid med min bästa kompis, familj sparkat bort mig från familjetillhörigheten samtidigt som jag blev av med mitt arbete och huset tigs av fogden. Jag hade ingenting. Jag anser mig veta vad trygghet och ensamhet betyder. Jag vet vad ensam innebär och kan jag så minsta chans att förklara vad ensamhet är och att vara krossad och förintad som människa för att inte andra ska tvingas till detta är jag glad. Jag ber dig att känna efter vad du har nu, ensam är inget trevligt.

 

 

fast det var väl verkligen inte den sitsen jag sitter i? Förstår faktiskt inte varför du svarade på inlägget när du inte har någon erfarenhet av det.

Lycka till vad du än bestämmer dig för