Gjort bort mig i dubbel bemärkelse

Jag tänker att det bästa du kan göra är att vara ärlig och öppen om varför du gjorde som du gjorde. Hade jag varit din sambo hade det varit en väldig lättnad att dels veta att det inte berodde på mig samt att jag då skulle förstå dig lite bättre.

Alla gör vi tokiga saker ibland. Och visst kan man skämmas enormt men det behöver inte vara en katastrof <3

Har försökt förklara jag var noga med att berätta att det var min osäkerhet på mig själv för stunden som gjorde att jag inte tänkte mig för tillräckligt.

Men jag har sårat henne så pass att hon inte klarar av att se sig själv säger hon och än mindre låta mig se henne. Vi båda lider av ångest och väldigt dåliga förhållanden sedan förut men nu känner jag att jag har blivit ett av de dåliga för henne med och jag når inte fram för att förmedla att det har inget med henne att göra så att hon tror på mig.

Är mest rädd att jag förstört det bästa som hänt mig och förlorat den som ger mig den styrka som jag behöver för att orka ta mig framåt i vardagen. Men tvekar på att jag ens är värdig nog för henne (vilket jag verkligen känner att jag inte är just nu)

Hmm, vilken svår situation. Det låter ju som att hon haft någon slags osäkerhet sedan tidigare för att reagera så starkt. Jag vet inte vad som är bäst, att vänta och ha lite is i magen eller att sätta sig ner och verkligen prata. Det märks att du älskar henne väldigt mycket.

Skulle det vara hjälpsamt att skriva ner hur du känner? Jag tycker att du gör det jättebra här nämligen och det vore ju fint om hon fick höra det.

Vad jobbigt för er. Det hela verkar skapa mycket mer osäkerhet kring just sex. Men jag är tjej och vill bara säga att jag inte nödvändigtvis ser det som en hemsk sak att du tittat på porr ( om det inte är våld i). Du är väldigt hård mot dig själv. Och det är inte bra, du är inte usel för det. Men förstår även din sambo, man känner ju som man gör och för henne är det ett svek. Ni  kanske skulle vara hjälpta av att prata med något professionell om läget låses än mer. Innan det går för långt liksom.

Sex ska ju vara roligt, lekfullt, ömt, kärleksfullt plus en massa andra ingredienser med! I vissa tidpunkter är det inte möjligt. Hur ser er relation ut i övrigt? Sexet blir ju ett uttryck för det känslomässiga som händer i relationen mellan er med.

Jag har själv det lite knackigt på den fronten nu. Jag och min kille har haft det bra men nu märker jag att han blivit mer ointresserad och själv har jag svårt att tända när vi får till det. Tänker att det handlar om allt från att vi blivit tryggare och mer bekväma med varandra, att det  kanske har med andra saker med att göra, som trötthet, hormoner, småbarn, mediciner etc.

Vi är ju inga maskiner. Tror på kommunikation dock. Men var inte så hård mot dig själv, det är okej att ha ett sexliv också med sig själv.