Gå i terapi i hemlighet?

[Red Qyhuku]

Jag kommer från en uppväxt med en mamma som misstänks vara bipolär och en pappa som svikit mig flertalet gånger under åren. Sa upp kontakten för några år sen men då de inte lät mig vara så återupptog jag den ganska så snabbt igen. Det blev ärligt talat lugnare än när jag hade avbrutit kontakten med de…

 

Även om tiden som barn var tuffare, jag behövde dras med att mamma var ostabil och mina föräldrar bråkade, påverkas jag än idag… Jag tolkar ständigt hur mamma låter i telefonen när jag pratar med henne och indirekt skuldbelägger mig själv om det är så att hon har en dålig dag. Har jag sagt något fel? Är mina val i livet fel? Vad kan jag göra för att få mamma glad?

 

Jag tycker förstås det här är jättejobbigt. Vill så gärna gå till en psykolog och prata om detta men jag vågar inte ta steget. Vill inte att någon i min närhet ska få veta att jag går till psykolog, samtidigt känns det som att jag sviker min pojkvän om jag inte berättar för honom att jag gör det…

Tycker absolut du kan göra det i hemlighet. Tror det kan vara ganska vanligt att växa upp med någon form av redovisningsplikt som föräldrarna tutat i en, och att göra något i smyg då, för sin egen skull, ger en väldigt starka skuldkänslor?

Hej. Vill bara säga att visst kan du gå till psykolog utan att berätta det men tror att det är ännu bättre om du säger som det är. För sig själv alltså. Att det här vill jag göra för att kan hjälpa mig och jag behöver det, var stolt över att ta steget att be om hjälp.

Jag tyckte först att det var “skämmigt” att söka hjälp men när jag berättar om det är det ingen som tycker det är konstigt och det visar sig vara flera som också gjort det.