Från kärleksberoende till isolering

Så insiktsfullt du skriver…du har verkligen gjort en utveckling,, det inspirerar mig som är i en relation som inte känns helt bra. Jag fastnade vid ordet Balans, att hitta balansen i en ny relation. Jag tror det är möjligt men att det också kräver en väldigt lyhörd och mogen människa att bemöta dig. Någon du kan bolla dina tankar och känslor med. Sen tycker jag allmänt att det är intressant att fråga sig, varför man vill ha relationen…tillför den något nyy och bra? Utvecklas ni tillsammans? Finns det något att lära även när det gnisslar?  Hoppas du inte missförstår mig.nu, jag menar inte att man ska stå ut med vad som helst. Och far man illa ska man lämna.  Bara att människor är operfekta  varelser, kanske handlar det också om vilka imperfektioner du kan älska hos en annan människa. Det är verkligen inte lätt detta  med relationer…varken kärleks eller andra. Ändå vill vi ha dem.

Ja jag kan skriva under på allt det du tar upp, pålitlighet och att vara inlyssnande, det är så viktigt. Och känslomässiga mognaden Den tar tid att växa fram. Jag tror vi också har olika behov och sätt att.uttrycka vårt inre. Jag får ibland höra av min partner att jag överanaöyserar allt. Jag försöker då förklara art det är mitt sätt att.hitta konstruktiva lösningar istället för att.passivt aggressivt pysa ut irritation och.missnöje. Som jag ofta tycker leder till tjafs och gräl. Så det är superviktigt att kunna sätta ord på det som händer inom en. Sen kan man ju välja sina stunder med…ibland inser jag med att det kan bli lite mycket. Det är ju inte en terapeutisk relation jag vill ha…återigen den där balansen.