Hem > Forum > Relationer > Förhållande som tagit slut

Förhållande som tagit slut

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Hej! Detta är mitt första inlägg här.
    Jag vill bara kunna skriva av mig och känna att det finns någon där ute som man kan prata med.

    Jag och min pojkvän har båda psykisk ohälsa. Han lider av bipolär typ 2 och jag har ångest/medelmåttig depression.

    Han gjorde slut med mig i oktober för han kände sig instäng då han behövde ha mer egentid. Vi pratade om det och jag försökte verkligen komma på hur vi skulle lösa det och hur det skulle bli bättre. Han älskade mig men var osäker för han kände inte som han hade gjort i början av förhållandet. Men det handlade tydligen om att han inte var lika nykär bara . Han var fortfarande kär i mig sade han. Så vi bestämde oss för att försöka igen. Och vi lovade varandra att vi skulle säga till såfort man kände sig minsta osäker på oss.
    Han har aldrig haft ett förhållande tidigare så det är ju svårt för honom att veta hur det ska kännas.

    Natten på nyårsdagen tog det slut mellan mig och min kille.
    Jag blev chockad för jag trodde att allt var som vanligt. Vi hade firat jul tillsammans och han verkade som vanligt.

    Han har sagt att under 1 månads tid (december månad) har han känt sig osäker men varit kär i mig. Han har sagt att det har känts konstigt att kyssa mig och att det inte känns rätt. Men ändå har han under denna månaden kysst mig, myst och kramat mig och hållit om mig.
    Jag känner mig lurad och besviken.

    Han ser inget förhållande med mig eller någon annan.
    Detta är hans första förhållande och det har varit väldigt intensivt, vi har varit mycket med varandra då jag bara går hemma pga olika anledningar.

    Jag är villig att göra allt. Jag går till psykolog för jag vill bli bättre och jag tar antidepressiva.
    Jag tror att mycket har blivit fel då det varit för intensivt och vi inte hunnit sakna varandra och vi har tagit varandra för givet.
    Han vill inte försöka igen och han säger att han bestämt sig för att det är slut.

    Jag vill väl bara inte inse att det är slut och jag är villig att kämpa för oss men det är inte han.

    Jag förstår att man kan tappa känslorna för någon men vi har varit tillsammans i ca 9 månader bara och i början var han väldigt kär och det var han som puschade på.

    Han säger att det inte är något som jag gjort utan att han behöver med ensam tid.
    Och han har börjat arbeta vilket är en stor förändring för honom. Men nu känner han inte några känslor alls för mig men han bryr sig om mig och tycker om att jag tar på honom. Mysa/kramas. Han vill och tror att det bästa är att vi återgår till att vara vänner som vi var innan förhållandet.

    Vi pratade om vad som blivit fel och jag frågade om han ville se efter ett tag om han saknade mig om det var mer än som bara vänner och det tyckte han lät bra men han trodde inte att han skull ändra sina känslor.

    Jag känner mig ensam och har inte direkt många vänner som jag kan åka hem till de bor på andra orter.

    Sedan så har jag varit så dum som frågat om jag kan sova hos honom för jag har sådan ångest och vet inte vart jag ska ta vägen. Han har gått med på det och hållet om mig, tycker han bara synd om mig då?

    Jag förstår bara inte hur det kan gått från att vara kär och inte vara det längre på så kort tid. Var inget äkta från början då?

    Vi bor tillsammans (inneboende). Han letar lägenhet för han vill bo närmare jobbet och ha något eget och känna sig oberoende av andra.

    Ber om ursäkt att det blev ett så långt inlägg men jag behövde skriva av mig !

    Tack för ditt delande

    Har erfarenhet av en nästan 2 årig relation där när de tog slut visa sig att min pojkvän inte varit kär i mig på 1 år men med min hälsa inte vågat göra slut.
    Jag blev inlagd samma vecka han gjorde slut. När jag skrevs ut vågade jag inte vara själv så jag fråga om jag fick vara hos honom o han sa ja.
    Hans romantiska känslor var över men medmänsklig omtanke var kvar. Vi va ju tillsammans i 2år.
    De tog mig nästan 2år att komma över denna relation, va så kär i honom, med allt jag hade. Som att varje cell av mig älska honom. Men han kände inte samma så vi va inte rätt. De tog mig år att gå vidare.

    Är singel än idag. Men haft relationer efter denna.
    Men jag har eips, gad, stress o sömnstörning så mina relationer romantiska el platoniska är turbulenta/destruktiva o jag tär på mina relationer.

    Bearbeta, sörj, ta dig tid att gå igenom detta uppbrott. Du kommer ut på andra sidan. Ge inte upp på kärleken ♡ du är inte ensam

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.