Hem > Forum > Relationer > Ensam igen…..

Ensam igen…..

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Trådstartaren

    Skriver det som faller mig in nu. Kan bli svårt att hitta nån tråd men….
    43år . Man. 2 Barn sedan tidigare.
    Haft en relation i 10 mån med en kvinna jag känt och haft sporadiska träffar med i ca 5 år.
    Hon har haft en relation på jobbet med en man som enligt mig är narcisist och väldigt ego.
    Hon har haft väldiga problem genom åren att gå från honom. Och nu efter dessa 10 mån så vill hon stanna upp för hon har känslor kvar fortfarande för honom. Hon vill inte tillbaka till honom men hon känner sig falsk och otrogen då hon vill ha kontakt med honom och förra helgen var det jobbfest . Han sa att han älskade henne och hon ville då säga samma tillbaka. Det var som en käftsmäll.
    Jag vet att jag har det hon vill ha i livet. Men nåt gör att hon inte kan gå vidare från honom. Hon har sagt att hon vill vara med mig till honom. Att han ska låta henne vara och inte höra av sig. Han gör det ändå hela tiden.
    Som sagt jag tycker han begår övergrepp psykiskt på henne. Han låter henne inte få frid. Pga hans behov.
    Men hursomhelst. Nu sitter jag här ensam. Jag vet att vi inte kanske kan gå vidare om inte han är glömd. Eller snarare neutraliserad mentalt hos henne.
    Jag vill att vi ska kunna hantera detta ihop och jobba oss igenom det tillsammans om det är mig hon vill vara med.
    Vill oxå att hon ska bli fri från hans sätt att behandla henne. Jag vet och hennes vänner vet att han gjort så att hon mått dåligt.
    Hennes vänner och syskon tycker det va så bra att hon träffat mig och alla tycker om mig men ändå…….
    Varför gör hon så här? Vad ska jag ta mig till? Jag vill vara med henne. Vi har haft det så bra då vi umgås och är med varandra. Dock när vi inte setts och man skickar nåt mess osv så drar hon sig undan. Hon i sitt sinne är inte redo.
    Jag tänker att man kanske kan älska nån man varit ihop med på ett annat sätt. Jag älskar mina barns mammor men inte på ett kärleksmässigt plan.
    Hon säger att hon måste stanna upp ett tag. Kanske är sunt men jag vill så gärna vara delaktig . Inte sitta här i förtvivlan. Ska jag backa?
    Till allt så är jag säker på vad jag vill. Har gjort många timmar terapi för att hitta mig själv och vara en genuin människa.
    Jag tycker mig har lyckats men…………
    Jag tror min säkerhet och att jag kört på som en ångvält med känslohav och hon kanske inte riktigt är där så blev det för mycket för henne. Hon borde känna lika men gör inte det. Osynkade. Så är det väl oftast tänker jag. Man är inte riktigt på samma plats. Det tar tid och tålamod.
    Ska jag låta henne få sin tid? Ska jag höra av mig och ge henne lite uppmärksamhet?
    Ska vi träffas ? Ska jag låta bli allt och hoppas hon kommer tillbaka. Rädslan att försora henne för alltid gör ont.
    Dock i fredags ringde hon. Väldigt onykter efter en aw och ville jag skulle komma. Jag sa nej. Tycker det va starkt. Dock i söndags skickade jag mess.
    Jag vill sova med dig. fick svaret då. Det är nog ingen god ide. Jag skrev. Det skiter jag i. Ibland behöver man inte tänka.
    Så…….jag åkte dit och sov hos henne och älskade. Allt var precis som förr. Kanske tom närmare än nånsin.
    Vad ska jag ta mig till?

    hej. jag har inte varit med om samma, men ta med henne ut på en lång promenad i naturen och bara prata, det hjälper bäst har jag hört:)

    kram!

    Jag har själv varit en sådan som har svårt att gå vidare från människor, även när jag vill och försökt göra det. Vet inte vad det beror på. I de fallen kan det vara väldigt jobbigt att vara med någon som är mycket mer på än en själv. Man vill känna lika mycket, men det går inte. Det blir en sån press och då blir det lätt att man bara går åt precis tvärtom håll.

    Det låter som att hon aldrig kommer att kunna släppa honom så länge de jobbar ihop. Om ni ska ha en chans, så tror jag att hon behöver byta jobb. Men hon måste själv vara villig att gå vidare. Du kan aldrig tvinga henne.

    Det är klart att du kan ställa ett ultimatum och då kanske, kanske, hon får upp ögonen och förstår vad hon håller på att kasta bort, men det är långt ifrån säkert.

    Jag tror det bästa är att, utan några krav eller påtryckningar, berätta hur du känner. Så att du känner att du har sagt allt du kunnat säga och sedan är det är upp till henne. Förstår att det är svårt för dig också, eftersom du inte vill förlora henne. Men det hon gör mot dig är inte heller schyst.

    Hoppas att allt löser sig för dig! Lycka till!

    Trådstartaren

    Tack för svaren. Han har slutat på arbetsplatsen. Trodde de skulle bli bättre. Jag vet att jag måste släppa och bara hoppas på att hon vill vara med mig.
    Gör bara så ont.
    Hon är så kall nu oxå. Förmodligen tycker hon det är ganska skönt nu. Ingen som ligger på och inga skuldkänslor för hon är ensam. Då får man känna hur man vill ist för känna sig otrogen.
    Det känns oxå jobbigt om det är så.
    Vet att hon saknar mig. Fick samtal i fredags om att hon fattar inte vad hon håller på med. Hon vill ju vara med mig. Ville oxå jag skulle komma till henne. Onykter som hon va.
    Jag for ej dit.
    Dock söndag så skickade jag mess att jag ville sova med henne. Så blev det. Kanske skit dumt så här efteråt.
    Hon skrev dock att de va behövligt på måndagen.
    Nu mår jag piss igen för nu är det locket på och hon är kall.
    Tillbaka på ruta ett.

    Att tvinga sig in i ett förhållande brukar nog inte bli bra enligt min erfarenhet.

    Azure Memodu, det låter som att kvinnan dras till destruktiva förhållanden och du dras till henne. Kanske skall

    du försöka focusera på dig själv ett tag.

    En annan sak du kan försöka med är att fantisera om: Ni blir tillsammans – hur kommer ert förhållande att se ut om t.ex.

    3 år?

    Jag har en hel del erfarenhet av att sitta fast i dåliga förhållande, kan bli ett helvete. SÖK NÅGON SOM VILL HA DIG!

    DET ÄR DU VÄRD!

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.