Nu har jag och min fästman varit ett par i snart 5år. Jag tog med min nu 7årga son in i vårt förhållande och vi har en gemensam son på 3år. Även en i ugnen nu. Men ja mår så jäkla dåligt. Är så fruktansvärt ensam i våran relation. Det är jag som lever familjeliv. Jag tar hand om barnen, hushållet gör saker med barnen. Jag gör allt. Det han gör är jobbar 7 dagar i veckan från tidig morgon till kväll. Så han jobbar äter sover och hoppas få lite sex nån gång ibland. Jag finna inte. Jag syns inte. Mina behov o min roll skiter han i. När han väl är hemma så säger han ingenting. Det finns ingen kommunikation. Mår så sjukt dåligt i detta. Orkar inte mer. Han verkar inte ens fatta nåt!? Hjälp
God kväll här på Mind Forumet.
* Jag har läst hela ditt inlägg / tråd och ska försöka på bästa sätt besvara dig.
* Har ni, alltså Du och din fästman s.k. “egentid” någongång (utan barn eller är detta helt omöjligt), så ni kan s.k. “lufta lungorna” en form att prat-ventil?
* Har ni provat att gå till en relationscoach?
* Jag hör på direkten att ni MÅSTE prata med varandra och få “egentid” till detta.
* Går Du hos någon öppenvårdsmottagning och träffa en leg. psykolog, det skulle Du nog behöva, hör jag genom dina ordformuleringar i ditt inlägg / tråd ovan?
* Får Du någon form av egentid till att göra någon aktivitet själv t.ex. gå promenader, prata med vänner (enbart exempel.) osv ?
* Har Du någon/några anhöriga/närstående eller en eller flera nära vänner som Du har förtroende för och vågar prata ut med, hur din situation är just nu?
* Du får mer än gärna återkomma till mig här på Mind Forumet.
Var rädd om dig och ta hand om dig också.
På återseende…
