En icke-relation med en man som kommer och går ur mitt liv som han vill

Har en relation med en kille som är typ precis likadan. Vi var tillsammans länge och under den tiden behandlade han mig som skit och var otrogen en massa gånger. Ändå var det alltid jag som var tvungen att böna och be om att han skulle ge oss en chans till. Nu är vi inte tillsammans längre men han får mig fortfarande att må så dåligt och beter sig som att han aldrig har brytt sig det minsta om mig. Känner mig så värdelös och känns aldrig som att jag är någon prioritering i livet eller som att någon ens bryr sig om att jag existerar.

Tack för att du svarade.

Jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta helvete. Han får mig att må så dåligt av hur han behandlar mig. Både när vi är tillsammans och när vi inte är tillsammans.

Jag har under dessa sex år aldrig fått träffa hans familj eller vänner och så fort han har det lite jobbigt så är det så synd om honom. Han är arbetsnarkoman och jobbar jämt. Startade företag när han var sjukskriven så levde både på staten och på sina företag som drar in sjuka pengar. Jag blir så ledsen att han alltid förskjuter mig när han mår dåligt. Och han finns aldrig där när jag behöver. Det går att ställa klockan efter när han kommer och går. Varje november och sedan kommer han tillbaka några gånger under sommaren och sedan försvinner han igen tidigt på hösten.

Jag har sådan fruktansvärd ångest av denna tomhet och smärta som han orsakar mig. Men vågar heller inte säga rakt ut att han gör mig illa för då känner jag att jag blir övergiven och jag är rädd att han ska lämna mig för gott. Även om jag vet att det skulle vara det bästa. Men jag är också så fylld av sorg att aldrig få bli vald och alltid blir den som blir ensam kvar.

Ja förlåt jag ska inte tråka ut dig med all min ångest och sorg.

God dag här på Mind Forumet.

* Har läst ialla inlägg/tråd och känner igen mig sååå OERHÖRT mycket FAST i en helt annan situation…

* Smärtan, ledsamhet, sorg, saknaden… och mycket mer därtill…

* DU, ”Blue Lataca” alias/anonym här på MiND Forumet, SKA absolut INTE på långa vägar känna dig att du behöver säga förlåt och DU tråkar absolut INTE ut genom att skriva av sig sina känslor, och smärta och sååå vidare och hur du mår i detta förhållande som låter långt ifrån SUNT…

* JAG personligen skulle ALDRIG kunna göra någon illa BÅDE verbalt-psykisk tortyr eller värre, de som tar till våld… Är emot ALLT sådant överhuvudtaget alls…

* Tänker ALLTID på vad jag säger oavsett VEM jag talar med…

* Saknar en äldre kvinna i mitt liv som jag blev väldigt kär i och fick väldigt starka känslor för henne utan hon vet om något…

* Går med daglig dax med inre smärta i kroppen min…

* Har du någon form av kontakt med någon mottagning eller privat samtalsterapi eller psykolog oavsett privat eller landstingsdrivet i det län/region du brukar och lever i?

SNÄLLA, ta hjälp, det gör sååååååååååååå ONT i mig när jag läste om dig imorse Måndag den 4 juni 2018 och ville verkligen skriva ett inlägg här, DU förtjänar en ny början eller någon form av vägledning pga detta är destruktivt LIV, så ser jag ifrån min synvinkel med mina ögon…

SNÄLLA, var rädd om dig nu…

Kram på dig och försök fråga efter ”hjälp”, om du INTE redan gjort det t.ex. inom vården och hoppas du har någon form av vårdkontakt… eller väninna etc som du har nära förtroende för att s.k. ”lufta lungorna” med, prata ut är oerhört viktigt för hälsan sin…

… Vet inte vart eller hur jag ska börja detta egentligen. Jag mår så fruktansvärt dåligt av många olika anledningar. Det som är värst är att jag har en på och av-relation med en man som är narcissist. Men har fullständigt kopplat greppet om mig. Allt ska vara på hans villkor jag ska förstå att han har det jobbigt och mår dåligt. Finnas där när han behöver men när jag börjar ställa krav och ifrågasätta hur han hanterar mig så är det jag som får skit och det slutar alltid med att det är jag som ber om ursäkt kryper på knä för honom. Och jag vet aldrig när han kommer in i mitt liv eller när han går. Som nu har vi haft en pågående oenighet och när jag förklarar för honom att han behandlar mig som skit så får jag veta att det är honom det är synd om. Att det är jag som har sårat honom djupt. Men vad gör han med mig då. Han utnyttjar mig som han vill. Idag skrev jag till honom flera gånger att jag vill ses och då får jag bara till svar att han mår för dåligt för att veta något om framtiden. Men ska jag bara gå som i ett vakum och vänta på honom. Och vad är det jag väntar på egentligen för han kommer ju och går som han vill. Han har behandat mig så här i över 6 år nu. Vet inte vad jag skriver egentligen men jag mår så fruktansvärt dåligt av detta. Och jag slåss med enorm tomhet och ångest som gör att jag helst bara skulle vilja somna in och aldrig mer vakna. Tack för att du orkade läsa mitt dravel. Här förtvivlad och orkar inte.

Hej,

det gör mig ont att läsa vad du går igenom, och kan spegla min egen relation med en man som kommit och gått ur mitt liv sedan 7 år tillbaka.

Det är otroligt svårt för mig att inse att han inte är frisk. Har tagit skulden för allt och lagt allt på mig själv. Men alltid förstått och förlåtit honom oavsett vad han gjort.

Jag vet inte vad som är värst att inse attman blivit totalt spelad och manipulerad eller att jag misshandlat mig själv med denna relationen.

Nu sitter jag och funderar på att byta nummer för jag måste slå mig själv fri och värst av allt är att jag skapat ett medberoende vilket innebär att jag inte vill men vet jag måste.

Sorry första gången skriver på ett forum …

God kväll här på Mind Forumet.

* Han misshandlar väl INTE dig med våld?

* Misshandlar han verbalt psykiskt?

* Du MÅSTE ur detta destruktiva beteende, är lååååångt ifrån bra för dig!!!

* DET finns ”hjälp” att få men DU måste göra första s.k. ”steget” / ”Klivet” och BÖR ta kontakt med en mottagning för att boka in ett första samtalsession för att s.k. lufta lungorna, med en professionell leg. psykologkontakt eller psykiatrisk sjuksköterska…

Var rädd om dig oavsett vart än i vårt avlånga land Sverige du än befinner dig.

Hej!
Jag upptäckte nyligt, efter ca 20 år av relationsproblem att jag hade en beroendesjukdom kopplat till detta – sex & kärleksberoende. Jag känner igen mig en del i era berättelser. Kanske någon som läser det här också har samma problem som mig? Eller att era partners har det? Gör självtest på http://www.slaa.se så kan ni få en fingervisning om det här verkar gälla för er!

Nu, 8 månader senare så har jag ett nytt liv. Ett förhållande där jag vågar och har möjlighet att utöva tillit och intimitet för första gången i mitt liv.. Jag har börjat trivas med mig själv och fått en ingång till en helt ny värld igenom mitt 12-stegsprogram (Slaa).

Välkommen om du vill ha vad vi fått.

God e.m. på Mind Forumet.

Kort fråga, nyfiken;

* Har själv hört via annat förbund detta s.k. 12-stegsprogram… Vad detta nu innebär i detalj är frågan(???)…

* Är poängen att aldrig känna sig kär i en människa överhuvudtaget alls?

* Var inne på slaa.se och tyckte det var en ganska oseriös hemsida pga s.k. informationen / upplysningen var spretig och tydligen ingen stor förening / organisation…

* Om man vill se om detta förbund har en s.k. bra kontaktuppgifter så var det också osäkra uppgifter / information…

https://slaafws.org/ går till amerikanska SLAA (finns över stora delar av världen). Det är också moderorganisationen till alla andra länders SLAA. Den hemsidan är också bättre.

Poängen med 12stegsprogram generellt är att man ska sluta leva ut sina missbruk. AA för alkoholister, NA för narkomaner, SLAA för sex- och kärleksberoende osv.

För en alkoholist innebär nykterhet att sluta missbruka alkohol. För en nykter sex- och kärleksmissbrukare att man ska sluta missbruka kärlek eller sex. Men att vara kär och leva i relationer med ett fungerande sexliv är ett mänskligt behov. Det ska vi börja med i vår nykterhet, inte sluta med. Vi ska få det vi aldrig fått tidigare, riktig närhet med andra människor och oss själva.