Dotter som tror hon har en ätstörning

[Purple Ravuvy]

Hej

jag är mamma till  en 16 årig dotter. Den senaste månaden har hon reagerat stark på att jag har sagt till henne de gånger hon äter för mycket skräpmat.

det blir mycket Mc Donalds, chips och energidrycker.

hon har tagit det som en kränkning och nu för nån vecka var hon en skolkurator för hon sa att hon ev hade början till en ätstörning. Jag har inte märkt nåt på henne. Hon äter allt och mycket men har gått upp ganska mycket i vikt det senare året.

Hon har ett otroligt bekräftelse behov och har sedan hon var lite alltid haft något ”speciellt” att berätta och få uppmärksamhet för.

Hur går jag vidare med detta?

Hon berättar hur elak jag är och hur jag inte förstår att hon har en ätstörning.

 

[Olive Buloce]

Att äta felaktigt är också en ätstörning. Storleken på kroppen har ingenting med hur en ätstörning tar sig till uttryck.

Jag rekommenderar dig att lyssna på din dotter och bekräfta henne och ge det hon behöver från dig. Och ta professionell hjälp direkt för allt annat. Oavsett vad problemet är så är det inget som försvinner av sig själv. Ge henne utrymmet att få höras och ta inte på dig rollen som den som avgör vad som bekymrar henne. Lämna det till läkare och psykiatriker.

<3 Menar du litegrann att du tolkar den här ätstörningen som ett sätt för dottern att få uppmärksamhet? Kan förstå att det inte är helt lätt att urskilja om det finns en historik av liknande beteenden. Samtidigt vore det djupt beklagligt om dottern faktiskt nu talar sanning den här gången. Alltså har en ätstörning och söker hjälp och stöd i det för att komma ur det.

Tänker lite på fabeln om “pojken och vargen”. Pojken i berättelsen är en ung, uttråkad fåraherde, som för underhållnings skull ropar att ”vargen kommer!” Ortsborna kommer gång på gång för att rädda honom och fåren, men inser snart att de ödslar sin tid. När så vargen dyker upp på riktigt är det ingen som hjälper pojken, och vargen tar fåren. Sensmoralen är att den som ljuger till slut inte blir trodd ens när han talar sanning. Fabeln har givit upphov till uttrycket “att ropa varg”, som återfinns i flera språk med betydelsen att ge falskt larm eller kalla på uppmärksamhet för petitesser och därmed riskera att inte bli trodd när något allvarligt verkligen sker.

Går det att ha ett förtroligt samtal där ni pratar igenom vad som är på riktigt här och inte?

Kram

[Pink Goduro]

Hej,

Jag skulle ta hennes “starka reaktioner” på allvar. Jag är dotter till en mamma som alltid har försökt “få mig att äta mer”, erbjuder fruktsallad, chipsskålar, drickyoghurt om jag ska åka någonstans. Hon tar liksom inte ett nej, utan fortsätter tjata och erbjuda saker. När jag sa “nej tack”, erbjöd hon något annat och jag kan rusa ut ur butiker med tårar i ögonen och andnöd för att HON INTE FATTAR, att hon inte respekterar mig. – Så att du faktiskt SER att din dotter reagerar starkt när du säger någonting till henne och att du har börjat söka fakta om det betyder att du lyssnar på henne och att du måste ta henne på allvar.

Själv sitter jag här 9 år senare med en binge-eating disorder. Jag är normalviktig, väldigt aktiv på fritiden (gymmar/rider/löptränar) och det är absolut ingenting som syns på mig hur dåligt jag mår och hur dålig relation jag har till mat. Jag hatar min kropp, tycker att jag är ful, skäms över hur jag inte kan “kontrollera” maten/mig själv. Jag är avis på folk som är smalare än mig. Jag är så ledsen hur min relation till mat hindrar mig från att nå vissa mål jag har med min träning. Jag är 27.

Lyssna på din dotter och ta hjälp.

[Blue Sycita]

Min mor är duktig på att kommentera vad man äter eller hur ens vikt är. “Syns att du dricker mycket cola” när jag hade en figurnära klänning. Hon har alltid var den som sagt till människorna på tv “vad hen har gått upp i vikt!” oavsett vad.

Jag älskar frukt och grönt, men även de får man kommentatorer på. Kan beställa en kebab tallrik med extra grönsaker och få “vad ska du med extra grönsaker till?” FÖR DET ÄR GOTT!

Så länge folk inte äter för lite, bingshar eller spyr upp det efterråt. Håll dina tankar i huvudet istället, inget elakt med, men ibland ringer orden bäst i huvudet inte i munnen.

Min mor kommer aldrig få vara ensam med mina framtida barn, bla pga detta.

Är ett under att jag inte utvecklat en ätstörning!