Hem > Forum > Relationer > Dotter som tror hon har en ätstörning

Dotter som tror hon har en ätstörning

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Hej

    jag är mamma till  en 16 årig dotter. Den senaste månaden har hon reagerat stark på att jag har sagt till henne de gånger hon äter för mycket skräpmat.

    det blir mycket Mc Donalds, chips och energidrycker.

    hon har tagit det som en kränkning och nu för nån vecka var hon en skolkurator för hon sa att hon ev hade början till en ätstörning. Jag har inte märkt nåt på henne. Hon äter allt och mycket men har gått upp ganska mycket i vikt det senare året.

    Hon har ett otroligt bekräftelse behov och har sedan hon var lite alltid haft något ”speciellt” att berätta och få uppmärksamhet för.

    Hur går jag vidare med detta?

    Hon berättar hur elak jag är och hur jag inte förstår att hon har en ätstörning.

     

    Att äta felaktigt är också en ätstörning. Storleken på kroppen har ingenting med hur en ätstörning tar sig till uttryck.

    Jag rekommenderar dig att lyssna på din dotter och bekräfta henne och ge det hon behöver från dig. Och ta professionell hjälp direkt för allt annat. Oavsett vad problemet är så är det inget som försvinner av sig själv. Ge henne utrymmet att få höras och ta inte på dig rollen som den som avgör vad som bekymrar henne. Lämna det till läkare och psykiatriker.

    <3 Menar du litegrann att du tolkar den här ätstörningen som ett sätt för dottern att få uppmärksamhet? Kan förstå att det inte är helt lätt att urskilja om det finns en historik av liknande beteenden. Samtidigt vore det djupt beklagligt om dottern faktiskt nu talar sanning den här gången. Alltså har en ätstörning och söker hjälp och stöd i det för att komma ur det.

    Tänker lite på fabeln om ”pojken och vargen”. Pojken i berättelsen är en ung, uttråkad fåraherde, som för underhållnings skull ropar att ”vargen kommer!” Ortsborna kommer gång på gång för att rädda honom och fåren, men inser snart att de ödslar sin tid. När så vargen dyker upp på riktigt är det ingen som hjälper pojken, och vargen tar fåren. Sensmoralen är att den som ljuger till slut inte blir trodd ens när han talar sanning. Fabeln har givit upphov till uttrycket ”att ropa varg”, som återfinns i flera språk med betydelsen att ge falskt larm eller kalla på uppmärksamhet för petitesser och därmed riskera att inte bli trodd när något allvarligt verkligen sker.

    Går det att ha ett förtroligt samtal där ni pratar igenom vad som är på riktigt här och inte?

    Kram

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.