Det eviga sveket

Varför blir jag sviken om och om igen i mina förhållanden? Frågan jag ställer mig alltför ofta.

Jag är man, 46 år gammal. Bra jobb och många säger att jag ser bra ut. Många förvånas över att jag ser yngre ut än jag är. Snäll, omtänksam o nära till skratt. Kort sagt jag hör ofta ”va är DU singel?!” Min senaste upprepade tex detta ofta under hela vårt förhållande. Ändå gjorde hon slut i höstas på ett ganska brutalt sätt genom att helt utan anledning bokstavligen köra ut mig från en lägenhet jag ordnat åt henne och hennes dotter. Fick sova i bilen i minusgrader den natten. Vet fortfarande inte varför. Jag hade hjälpt henne och hennes dotter i flera månader med allt när deras boende försvann tillfälligt.

Jag har analyserat mina senaste förhållanden om och om igen. Men hittar ingen röd tråd varför kvinnor sviker mig. Ofta sker ju sveken  dessutom på de mest fula sett. Kvinnorna har alla varit av olika personlighetstyper, med och utan egna barn osv.

Senaste 20 åren har jag haft 5 förhållanden. Av dessa bedrog mig 2 (kanske 3) med andra killar.
En av dem lurade mig att skjutsa henne till en kompis i 2 månader. Kompisen var hennes nya pojkvän som hon vänstrade med, 1 annan hade kul inne på toaletten med en kille medan jag sov i rummet bredvid. Skedde på nyårsafton efter att hon hade tagit med mig på en resa långt hemifrån till folk jag inte kände. Visste inte hur jag skulle ta mig hem….

En ville jag skulle säga upp allt för hon hade fått en provanställning 25 mil bort. (Inget drömjobb utan ett vanligt arbete).

En annan visade sig vara psykiskt instabil och började förfölja mig när jag såg vad hon gick för.

Den senaste svängde från att ha varit den mest fantastiska varma person man kan tänka sig till att bli en iskall människa helt utan medkänsla. Dessutom nu 6 månader senare vet jag fortfarande varför hon dumpade mig. Men hon har försökt lura mina vänner att tro att det var jag som dumpade henne.

Kort sagt jag blir bedragen, lurad och sviken om och om igen av kvinnor. Varför? Jag har tagit så  illa vid mig och har börjat ge upp. Nu senaste gången blev det så illa att jag var tvungen att söka psykologhjälp för första gången i livet. Det verkar som jag finns på denna jord enkom för att kvinnor ska lura och bedra mig. Hur ska jag kunna lita på nån igen … vill inget annat än ha en egen familj med barn o kanske barnbarn. Känner dock att detta är en utopi som jag aldrig kommer få uppleva.

Jag hade kunnat förstå om de gjort slut tex för att känslor tagit slut osv. Men här handlar det alltid om svek, vänsterprassel och lögner.

Kanske ska förtydliga också att jag tittat på mig själv med. Finns fel o brister som hos alla. Men inget som gör att jag förtjänar detta…

 

Jag känner igen mig så mycket! Jag vet inte hur många killar som verkligen sagt att jag är fantastisk i ena stunden men svikit i den andra…Det har handlat om att dom vänt mig ryggen när jag varit ledsen och gråtit, sagt att dom älskar mig och planerat framtiden med mig och sedan “gått under jorden” med nya telefon nummer och allt, varit otrogna, känslokalla…Jag har inte gjort några större “fel”, jag är uppmärksam och håller allt jag lovar osv, städar fint och gör god mat, finns alltid där, ändå  klagar dom på mig vad jag än gör, får inte vara den jag är. Och jag vet att jag, liksom dig ser jag oxå yngre ut och bryr mig mycket om den jag är tillsammans med. När jag varit singel får jag oxå höra “vad konstigt att du är singel” jag har  tålamod och har en bred förståelse för det mesta och försöker reda ut det mesta i diskussioner. Jag är aldrig omöjlig. Ändå blir jag sviken. Jag har gett upp kärlek för längesen. Jag har kvar min kille eftersom han är den enda människa i livet som jag har. Har inga vänner eller familj. Men även han har svårt att finnas där för mig. Vi träffas på hans villkor eftersom han jobbar så mycket och vi bor inte ihop fast vi varit ihop i 7 år. Han är för svag för att kunna trösta mig eller peppa mig när jag mår dåligt. Men jag tycker så mycket om honom så har inte hjärta att inte ställa upp när han mår dåligt. Jag kommer med praktiska tips och råd och hjälper honom praktiskt och känslomässigt. Det är bara sån jag är!!! Men självklart ska jag inte få något liknande tillbaka. Det har jag aldrig fått!…Han kan inte flytta ihop med mig eftersom jag inte kan bidra lika mycket ekonomiskt…( jag är sjukskriven ) Han har t.om pratat om att flytta till något mindre, utan mig…Så det är ju inte något idealförhållande precis. men just nu är jag så svältfödd på kontakt, så jag tar det jag får…

Jag tycker att du låter som en fantastisk person som ställer upp för de du älskar. Det jag undrar över, något som kanske kan vara värt att fundera på, är om du kanske är lite FÖR snäll? Det låter som att du ger väldigt mycket – men får du tillbaka samma mängd kärlek du lägger in i dina förhållanden? Hjälpen du ger, blir den besvarad lika villkorslöst?

Kan det vara så, att du behöver lägga mer energi på DIG, ta tid för dig själv och klura på vad det är DU vill, DU behöver och DU önskar? Hur är du när du är singel? Är det en tid du värderar högt, eller känner du dig viktigare eller mer värd om du har någon att dela vardagen med? Sådana saker är jätteviktiga att tänka över – nu är det kanske så att du redan har koll på det, det vet ju inte jag, men att lära känna sig själv för den man är UTANFÖR förhållanden är något som är så oerhört viktigt. Något som jag önskar att jag hade vetat när jag var yngre.

Jag önskar dig allt gott, och jag hoppas att du får träffa någon som du känner dig trygg med, och som värderar dig lika högt som du värderar dig själv.

Ta hand om dig. <3

Jag är verkligen inte en person med så goda förutsättningar som dig, eller egenskaper för den delen heller. Jag har både varit den schyssta killen som ställt upp och det totala ärkesvinet som sviker. Så ur den synpunkten kan jag kanske bidra med något. Jag blev bedragen av mitt ex som jag separerade från för två månader sedan och har blivit tvingad till vissa insikter, många av dem har jag fått från den gruppterapi jag deltar i.

Om du tänker att du är en bra människa som förtjänar kärlek och lycka, känner du att den typ av kvinnor du dejtar kan ge dig det, Redan från början?

När er förälskelsefas börjat, är det då något du inte känner är rätt men väljer att ignorera?

Jag tror att du är en smart person och att du kanske upprepar ett destruktivt mönster antingen medvetet eller omvedvetet. Jag kan ha helt fel och då ber jag om ursäkt för mitt påstående. Jag får starka igenkännings-känslor av det du berättar och jag vet varför jag gång på gång blir bedragen och sviken. Jag dras inte till kvinnor som utstrålar trygghet. Det kommer sig antagligen av att min mor var väldigt instabil och inte alls kunde bistå med det heller. Ett flertal av mina förhållanden och speciellt de som har hållit längst har varit med sunda och starka personer, men då blir jag uttråkad.

Är inte alls min mening att få ur mig något om mig själv, utan jag hoppas att det kanske ringer någon liten klocka. Men det vet bara du.

Hoppas du finner trygghet och sann kärlek i ditt nästa förhållande!

•  brott mot tilliten
• Trauma och anknytningsproblem
• Egen Bekräftelsebehov vs genuin omsorg mot andra som krockar
• “Att va fantastisk ena sekunden för att bli sviken i andra” detta är så förrädiskt från andra som aldrig tänker efter vad de säger och gör mot en och konsekvenserna av deras sweettalk.