Hem > Forum > Relationer > Destruktiv relation eller är det fel på mig?

Destruktiv relation eller är det fel på mig?

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Trådstartaren

    Jag har vart tillsammans med min partner i 4 år, vi är gifta. Jag har mått väldigt dåligt under tiden i våran relation. Både pga relationen och andra saker i livet o psykiska diagnoser.

    Jag har alltid stått ensam med allt ansvar.. min partner lägger all sin tid på sina intressen och han prioriterar det över mig hela tiden. ( vilket han också sagt rakt ut) jag jag försökt att prata om detta så många gånger o allt annat som inte är bra. Vet att den här relationen inte funkar o att ja mår dåligt av den. Men fastnar hela tiden i skuldkänslorna att hen vill försöka men nu är de ja som bara vill lämna samtidigt som ja frtf har känslor kvar. Allt är rörigt. Vet inte längre vad jag ville komma fram till.. kanske bara få lite tips eller nått.. bekräftelse på att jag gör rätt? Känner mig bara hemsk. Samtidigt saknar jag egentligen bara att ha någon. Saknar närheten. Saknar att känna mig omtyckt. Även om de små stunderna bara var en liten liten del av vårt äktenskap o där emellan fick hen mig bara att må kasst.

    Vi är frtf gifta men lever inte ihop och är typ påväg att separera men just nu står allt still..

     

    Jag har vart tillsammans med min partner i 4 år, vi är gifta. Jag har mått väldigt dåligt under tiden i våran relation. Både pga relationen och andra saker i livet o psykiska diagnoser. Jag har alltid stått ensam med allt ansvar.. min partner lägger all sin tid på sina intressen och han prioriterar det över mig hela tiden. ( vilket han också sagt rakt ut) jag jag försökt att prata om detta så många gånger o allt annat som inte är bra. Vet att den här relationen inte funkar o att ja mår dåligt av den. Men fastnar hela tiden i skuldkänslorna att hen vill försöka men nu är de ja som bara vill lämna samtidigt som ja frtf har känslor kvar. Allt är rörigt. Vet inte längre vad jag ville komma fram till.. kanske bara få lite tips eller nått.. bekräftelse på att jag gör rätt? Känner mig bara hemsk. Samtidigt saknar jag egentligen bara att ha någon. Saknar närheten. Saknar att känna mig omtyckt. Även om de små stunderna bara var en liten liten del av vårt äktenskap o där emellan fick hen mig bara att må kasst. Vi är frtf gifta men lever inte ihop och är typ påväg att separera men just nu står allt still..

    Låter verkligen som att första steget är att se till att ni skiljer er och få allt gällande det överstökat. Han (antar att det är en kille, du skrev Han ett par ggr iaf) har ju uppenbarligen själv sagt rakt ut att han är en idiot och behandlar dig illa. Du förtjänar närhet från någon bättre än honom, någon som älskar, respekterar och ser dig som jämlik. Du ska inte ha några skuldkänslor, det är ditt liv och i grund och botten måste du se till att du mår bra.
    Om du håller fast vid honom kommer saker inte att ändras, du kommer få lägga all din tid på att ta hand om saker så de inte faller i bitar medans han sitter o gör vad han nu vill.
    Vänta inte, gör en lista imorgon på vad du behöver göra steg för steg för att skilja dig från honom. Sen på måndag kan du påbörja det du kan för att få det i rullning. Stå på dig och ta tillbaka din självrespekt och din fritid!

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.