Hej,
Min flickvän sen ett halvår tillbaks har gått in i en depression av flera anledningar.
Hon har varit deprimerad tidigare i livet också.
Det handlar om:
– ekonomi ( hon känner att hon levt mycket på min ekonomi och har väldigt dåligt samvete för detta)
– studier ( osäkerhet på sig själv och sin egen förmåga att klara detta, hon har hoppat på en 5mån yrkesutbildning)
– jobb ( har haft ett jobb hon verkligen vantrivts med och mått väldigt dåligt av)
Sen som grädde på moset gick hennes bil sönder precis några veckor efter allt detta inträffat.
Mitt stora problem är att, när allt detta började så gjorde hon mer eller mindre slut med mig (Pga att hon tyckte hon levde för mycket på mig och känslorna falnat lite pga detta).
Eller ville i alla fall att vi skulle ta en paus på obestämd tid. Jag blev såklart jätteledsen av detta eftersom hon känns fortfarande som den jag tänkt spendera resten av mitt liv med. Hon vill fortfarande ha jättemycket kontakt med mig och vill träffas och umgås som “vänner” tills hon vet vad hon vill. Hon har ju ett stort förtroende för mig och låter mycket av depressionen gå ut över mig.
Hon mår jättedåligt och hennes depression pendlar på 1min från att vara ganska glad, till att vilja skita i allt och bara försvinna.
Jag försöker ju ställa upp och hjälpa henne eftersom jag verkligen bryr mig om henne och älskar henne så otroligt mycket.
Vilket hon sagt flera gånger att hon verkligen uppskattar och värdesätter.
Samtidigt är ju det här jättejobbigt för mig då jag känner mig nydumpad, varje gång vi träffas får jag nya falska förhoppningar av att det kanske kan bli bra igen och att jag känner mig så hjälplös när jag inte får/kan vara hos henne hela tiden hon går igenom detta. Varje gång jag kommer hem ifrån henne, när jag varit där som stöd eller bara för att kolla på någon film eller liknande så mår jag så jävla dåligt och gråter en dag efteråt.
Detta har pågått i snart 4 veckor och jag känner att mina krafter börjar ta slut. Nu till mina frågor.
– Hur ska jag kunna gå vidare från det här förhållandet?
– Är förhållandet kört?
– Är jag självisk som mår dåligt när jag egentligen bara borde ställa upp för henne?
– Jag vill ju ändå ställa upp för henne så att hon kommer ur det här.
– Hur ska jag gå tillväga? Någon som haft liknande erfarenhet och allt gått bra till slut?
Jag skulle (och kommer) göra allt för att hon ska må bra igen. Det är såklart viktigare än förhållandet. Men just att det “tog slut” samtidigt som allt detta inträffade gör ju att jag inte har någon chans att känslomässigt gå vidare innan detta blir bra.
